torsdag 25 oktober 2007

Behöver man ha båt för att gå omkring i seglarjacka och måste man bo vid kusten för att inreda maritimt?

Med egna avdelningar och teman på auktioner och i inredningsbutiker och med antikaffärer helt inriktade på nautica så förstår man. Dem är många som diggar den maritima stilen!

Det ska sägas direkt. Även jag har en fetisch för nautica. Dessvärre kommer jag aldrig riktigt till skott. Det blir liksom inget rejält sjömanstema där hemma, hur än gärna jag vill. Har en bekant som köpte sig en sidolanterna och beställde sig en kompass och så spikade han upp den för inredningsstilen så typiska vitmålade brädväggen. Tjong! ingen kunde missta sig på det inredningstemat. Utom en, men han har andra framsidor.


Själv lullar jag fullständigt akterseglad runt med två rejäla flytkorkar. Jag har skaffat en lanterna från 1800-talet, hårt ärgad och sliten förståss. Jag har signalflaggor (kul som gardiner) och ett par rejäla dubbelblock med rostiga krokar. Har dessutom investerat i ett par ohyggligt vackra skeppsventiler i mässing som kostade en smärre förmögenhet. Är avslutningsvis även stolt ägare till ett gammalt tjockt rep, vilket jag antar hållit ett knarrande, tjärdoftande fartyg förtöjt vid kaj. Alltså, jag har mer nautica, än min bekant, ändå lyser temat med sin frånvaro. Vad är det som saknas? Är det brädväggen?





Det ska självfallet inte se ut som på en fartygskyrkogård, inte heller som på sjöhistoriska museet (som för övrigt fram till mars nästa år visar den magnifika utställningen Tintin till sjöss) Inte heller vill jag få det att påminna om interiören på regalskeppet Wasa eller kabyssen på Fogdevreten. Jag vill snarare få miljön att andas lyxigt lexingtonskt med saltvattenstänk av antik, välpatinerad nautica där allt ser så fullkomligt självklart och naturligt ut, precis som på Juniskärs ångbåtsbrygga! Fixa det den som kan!

Den som likt jag vill skapa känslan av lyxig marina där hemma och därför behöver ytterligare objekt, eller den som bara går i gång på nautica i allmänhet får tidig julafton i år. Den 3-4 november öppnar Stockholms auktionsverk dörrarna till både kabyss och maskin och bjuder på auktion med enbart Technica & Nautica. Något jag, den här gången, inte tänker missa.

Visst skulle det smaka med ett nakterhus i mässing, tidigt 1900-tal med fotogenbelysning, monterat på en piedestal av ek. Eller varför inte ett entimmes sandur från 1800-talet.




Dessa sidolanternor, även de tidigt 1900-tal, med grön och rödmålad plåt, får en nästan att kantra av habegär.

Bygg om din toalett och montera i stället in en väggkommod från svenska Amerikalinjens fartyg. 1920-30-tal, mahogny med utfällbart handfat i porslin. Fantastiskt!

















Om tygen håller kanske jag blir ägare till en segelbåtsmodell, eller varför inte den läckra sökarlyktan. Hur som helst, båda passar fint när jag nu på allvar ska ut på böljan den blå. Och det trots att jag bara bor intill mälaren och aldrig har ägt en båt. Förövrigt är sjöromantiken inte längre aktuell för min bekant. När allt var renoverat och klart sålde han för att satsa på annat, men det är en annan blogg!

Per Larsson
Inredningsgalleriet Knut&Svea


onsdag 24 oktober 2007

Gammalt godis blir dyrare än nytt, så får det lov att smaka med en chokladkaka anno 1950?

Tar du en tugga av denna raritet,

Blir du sannolikt ovän med ägaren.
Gammalt godis står nämligen högt i kurs

bland samlare och det finns dem som har gotta i gömmorna för tiotusentals kronor.

Att det finns dem som samlar frimärken eller suddgummin med doft känner man till. Inte lika känt är samlandet av godis, choklad och allehanda konfektyrer, allt i obrutna originalförpackningar. Det vill säga, godiset ska finnas kvar innanför papperet. Då avser jag givetvis inte snabbköpssnasket av i dag, nej! Ge mig en Dajm, (så stavades det då) från 50-talet, ett Toy från 53 och varför inte en Läkerolask från 1916.

Att gammal konfekt är svårt att få tag på ligger liksom i sakens natur. Normalt ska det ätas upp och det gärna kvickt. Men det finns enstaka exemplar som av olika anledningar gått ett annat öde till mötes och därför fortfarande finns kvar. Gissa om dessa fåtaliga objekt väcker beundran i de rätta kretsarna. För att bredda sitt samlande kan tomma godisförpackningar och vackra skyltexemplar också vara intressanta. Även dessa står högt i kurs ekonomiskt. Men då ska det vara förpackningar i extremt gott skick och med ansenlig ålder på nacken.

Sven Hagman har en godissamling i särklass. Någon gång 1997-98 hade jag nöjet att träffa honom då samlingen ställdes ut på Jamtli i Östersund. Jag skickades dit av en irriterad redaktör för att ro hem ett reportage för TV4. Jag och fotografen Blev kvar i timmar. Det var hissnande att se det mest fantasiska alster från sekelskiftets sockerbagare. Bröllops och begravningskonfekt. Dessutom mängder av godis och chokladkakor som jag själv minns från barndomen och så kommer jag i håg en alldeles fantastisk chokladask från tidigt 1900-tal. Ägarinnan som fått den som en friargåva nämndes aldrig ta så mycket som en enda pralin. Asken, som skymtas på baksidan av den bok Sven Hagman har skrivit, är därför intakt än i dag.
Den som vill veta mer om svensk godis och konfektyrhistoria ska göra allt för att få tag på ett exemplar av boken Tidernas Godis. Dessvärre finns den inte längre i handeln, har man tur går den kanske att hitta på antikvariat. Lite nu och då finns till salu på Tradera.

Utrycket "tag det rätta-tag Cloetta" skapades redan 1921

Firma F Ahlgren började marknadsföra Läkerol redan 1909 och Malaco (ursprungligen Dansk Engelsk Lakrids Fabrik) startade lakritstillverkning 1920.
Ur Adolf Ahlgrens resandekoffert från 1890-talet, fylld med varuprover, lät sig mången grosshandlare väl smaka.

Blir du sugen att börja samla så bli inte avskräckt. Trots att det är glest mellan objekten så går det att få tag på riktiga gobitar. De rejält inbitna samlarna har sina egna nätverk, där dem träffas, byter, köper och säljer med varandra. För nybörjaren kan det räcka med att titta in på Tradera. Gottasamlarna har nämligen fått en egen avdelning ”alla tiders konfektyr” där man kan hänga dygnet runt i jakten på nya fynd.

I veckan gick tillexempel ett sällsynt ex av Fyris-choklad från 1920-talet. En riktig raritet för 218 kronor. Druvan, en annan klassiker som Mazetti haft i sitt sortiment sen 1897, gick i en modernare design från 1960-talet för 466 kronor.










Någon som kommer ihåg Jagers lakritspastiller? Tabletterna kommer från 1940-talets konfektyrindustri i Falköping och kostar nu för tiden 385 kronor asken. Ett urläckert Toy från 50-talet Gick för 300 kronor, men då är det hela tre bitar.


Tablettasken Läskis från 1940-talet gick för 810 kronor, vilket tyder på att det handlar om en rätt eftertraktad sort. Från Coralli i Helsingborg. En verklig pärla!. Ahlgens violpastiller ur 1960-talets sortiment är även den mycket ovanlig vilket avspeglas på prislappen 415 kronor.

Själv är jag lycklig ägare till en serie 50-tals produkter ur Cloettas produktion, har dessutom lyckats komma över tre kakor från godisfabriken Pix i Gävle, liksom det gyllene Toyet. Godisjakten fortsätter!

Per Larsson
inredningsgalleriet Knut&Svea

tisdag 16 oktober 2007

Att namnge en inredningsstil, bli stilikon och att vårda stryktåligt oömt ömt.

Att få sätta sitt namn på och grunda en hel inredningsstil är få förunnat och måste vara en ynnest. Mestadels är det kungligheter som förutom att dem gått till historien för bragder i krig också starkt kommit att förknippas med inredning och möbelkonst. Men det finns undantag.

Gustavianskt står högt i kurs, omtyckt av många och uppkallat efter Gustav III. Den Oskarianska stilen, inte fullt så poppis, men är trots det en egen stil som blivit uppkallat efter Oscar II. Den lyxiga Louis XVI-stilen kommer från kung Ludvig av Frankrike (giljotinerad) Karl Johan-stilen (empiren) efter Karl XIV Johan och den ursvenska, idylliska Carl Larsson-stilen kommer givetvis efter artisten och konstnären med sitt berömda hem i Sundborn i Dalarna. Och så har vi uppkomlingen ShabbyChic. Inredningsstilen som engelskfödda Rachel Ashwell står som grundare till.


Det är inte så enkelt som man kanske tror att hitta objekt som smälter in det som kallas Shabby Chic.
På svenska auktioner får man vara glad om man springer på ett, kanske två objekt av totalt sjuhundra utrop. Men det begränsade utbudet gör å andra sidan att det blir desto roligare. Lyckan blir
liksom större då man äntligen hittar nått man vill ha, förutsatt att man har råd att ropa in det förståss!


Shabby Chic kan närmast beskrivas som en stilblandning med möbler och prylar från det sena 1800-talet och fram till mitten av 1950-talet ungefär! Möblerna är ofta bemålade i vitt eller annars en mycket ljus färgskala. Stilens främsta kännetecken är det nötta, skavda och hårt slitna! Det handlar om möbler som tål stryk, som varit med ett tag och som därmed utstrålar en sorts stolt äkthet mitt i all krackelerad färg. Målar du om den här typen av möbler som du ser till ovan så försvinner karaktären omedelbart!

Intresset för inredning tycks hålla i sig och Shabby chic, vintage och secondhand tar ett allt fastare grepp som inredningsstilar i Sverige. I vårt kära grannland Danmark har Shabby Chic-stilen varit stor i många år, för att inte tala om frankrike som väl kan sägas vara ursprungslandet framför andra. En kommande semester för min del blir att åka runt på den danska och franska landsbygden och tokhandla.


Vad vore en inredningsstil utan skriven litteratur. Rachel Ashwell har skrivit fyra böcker i ämnet Shabby Chic. Den första kom 1996. Ashwell har också kommit att betraktas som något av stilens grundare. Det kan väl råda delade meningar om den saken, men i vart fall är hon dess främsta och tidigaste förespråkare.

På 80-talet åkte hon runt på landsbygden och samlade på sig loppisprylar och ruffiga möbler. I samband med att hon fick barn beskriver hon hur hon ville inreda sitt hem snyggt utan att det blev ömtåligt. Resultatet blev ett hus fyllt med övergivet fattigmanssilver, sjabbiga bord och redan kantstötta byråer. Oömma Shabby Chic ska ha skapats! I dag arbetar hon som designer och driver flera framgångsrika inredningsföretag i USA, där hon säljer nyproducerade produkter sprungna ur den gamla stilens ideal. Rachel Ashwell

Alla som fastnar för en viss inredningsstil kanske inte följer den slaviskt. Man hittar sina egna vägar, plockar lite här och där för att i bästa fall lyckas skapa ett hem att trivas i. Om Schabby chick ligger som en slags bas, så måste jag komplicera till det hela ytterligare.

Jag blandar in rå industridesign, 20,30-tal. Rostigt järn, pallar, stolar och arbetsbänkar. Lägg där till den svenska bondallmogens 1800-tal med störtskön patina på slagbord, skåp och skänkar. Och så det gustavianska 1700,1800-tal, gärna provinsarbeten. Stilmöbler går också bra så länge det är bemålat och väl använt. Det trädgårdsromantiska har också sin plats. In med zinken, gamla urnor i gjutjärn, mossbeklädda skulpturer och förkalkade lerkrukor. Som dessert till allt detta passar utmärkt med lite elegans alla Ralph Lauren!

Friskt blandat hälften vunnet. Frågan är vad man sätter för namn på den inredningsstilen? ”Larssonskt”? Jag ska fundera vidare på det. Vore som sagt en ynnest att mellan idel adel och Ashwell få stå som stilikon!!

Per Larsson
Inredningsgalleriet Knut&Svea

måndag 15 oktober 2007

Inredningsprylar för alla smaker, i alla prisklasser på Kolonn. Stockholms nyaste auktionshus


Ännu går det att fynda på stadsauktion och samtidigt göra en bra affär som säljare! Ta en söndag i anspråk, kvittera ut en spade och njut av utbudet och chansen att hitta den mest personliga inredningsprylen! Här följer massor!


Ett härligt parti gamla tändsticksaskar. Läcker att ställa i hyllan eller sätta upp som färgglatt collage på vägen. Sjuttiofem askar för 200 kronor. Alltid lika snygg är den klassiska Dalahästen. Har den dessutom några år på nacken och därmed även lite patina, ja då är de oemotståndliga, detta exemplar fick man för endast 200kr

Går jag igång på något så är det porträtt! Här tre propra adelsmän i lagom skavda guldramar. Rena fyndet! 300 kronor. Lika dekorativt men inte fullt så vanligt förekommande på auktion var denna sigillbok från 1800-talet. Låt den ligga framme under en läcker fotogenlampa, eller skapa ett snyggt blickfång genom att sopa upp även den på väggen. 1300 kronor.

Ibland hissnar jag över priset och det faktum att någon verkligen är beredd att lägga så mycket pengar på ett föremål. I bland häpnar jag över att prylen överhuvudtaget har en köpare. På auktion finns nått för nästan alla smaker. Är man inte på jakt efter något särskilt kan man nästan alltid vara säker på att under en visning ändå hitta en liten pryl som just jag och ingen annan fallit för och som jag sedan efter ha vunnit budgivningen glatt kan kånka med hem.

Det liksom bara händer. Man går där på visningen, tittar, lyfter och känner och så plötsligt, där, snett bakom en Emmafåtölj i storblommigt tyg, på en liten låg bänk tillsammans med diverse vaser, koppar och byttor står det jag inte viste att jag ville ha. En byst i terrakotta från 1800-talet. Inte särskilt hög, max 30 cm. Vem den föreställer vet jag inte och det kvittar. Den är signerad J. Fahlstedt. Hur läcker som helst att ställa i fönstret eller på skrivbordet. Den ska jag ha!

Plötsligt är det dags för Utrop 49, tystnad, och pass på slag, ingen köper!
Just då sitter jag med två varmkorvar, en i vardera hand och är oförmögen att reagera. Jag förbannar mitt korvtuggande och ångrar mig i samma sekund som klubban viner och drar i podiet med en ihålig smäll. Bysten hade minst varit värd 200 spänn. Med lite tur går den igen på nästa auktion. Med otur så går den direkt åter till säljaren. Man får allt vara på hugget. Oftast går det undan värre!

Jag gillar auktionshuset Kolonn just därför att variationen av föremål är stor. Här finns nått för alla smaker och plånböcker. En Gustaviansk spegel, som pågrund av att den saknar sitt krön, går endast för 1600 kronor. Ett fynd! Oavsett krön pryder en sådan spegel sin plats. Strax efter går ytterligare en gustaviansk spegel, i annat utförande och i gott skick. Priset slutar på 7000 kronor. För en shabbychickälskare är valet lätt. Jag ropar på det havererade och sekunda och blir sannolikt lika nöjd som den som föredrar prima vara.




Paret stolar i rokoko,1700-tal fick man för 8500.
Trelådi
g sengustaviansk byrå i mahogny 18000 kronor.
Vacker senbarockbyrå
såldes till hugad spekulant för 13500.



Ett stiligt bibliotek sur från 1700-talet gick för 10000.
Ett elegant bordsur, empir gick även det för 10000.
Gustaviansk spegel 1700-tal, 7000.
Glasampeln i gustaviansk stil gillades av många
och gick till slut för 11500.


Vet man vad man är ute efter redan från början,
ja då gäller det att leta efter sitt sammanhang och sin stil.
Hålla båda ögonen öppna och sila bland allt
som trängs i auktionshallen. Jag sorterar snabbt ut allt
bemålat, skavt och nött. Gutsavianskt och bondallmoge.
Vackra porträtt och etsningar, en och annan koffert och
ljusstakar i fattigmanssilver. Och jag blev inte utan denna gång heller!



Skänk i Gustaviansk stil, ommålad, 2800 kronor.
Vad sägs om en Zornetsning från 1912 ”Dagmar” för 6500.
sex stycken stolar i Gustaviansk stil 1800-tal, 12000.
Vitrinskåp i två delar hopplockad men snygg, 10000 kronor.

Per Larsson
Inredningsgalleriet Knut&Svea