Fyndjakt i sommar!

Många är vi som vill göra fynd. Köpa snygga och bra saker till nästan inga pengar alls. Ett överfullt släpvagnslass eller bara en liten pryl, det kvittar. Då är det auktion i Sommar-Sverige som gäller, land och rike runt.

Vacker köpmandisk och underbart sidebord i dåva sandgrå kulörer.

Det drar ihop sig till sommarens auktionsrace. Inget går uppemot en sån där riktig auktion, ett orört hem på en större gård ute på landet, ni vet en sån där som ingalunda lägger ut bilder på nätet utan nöjer sig med en liten annons i landsortstidningen. En sån som brukar kallas gårdsauktion och som det är fasligt så ont om nu för tiden. Råkar man nu hittapå en dylik tilldragelse ja då är 30 mil att åka inget för den inbitne och är vädret dessutom soligt, ja då är det tveksamt om man kan tillbinga en sommardag på bättre sätt.

Med munter håg är man ute i god tid för att hinna kolla igenom det digra smörgåsbordet. Svänger in och parkerar på en nyslagen åker. Stiger ur och nästan rusar fram mot det uppradade utbudet. Det är redan trångt och folk drar och lyfter, vrider och inspekterar varenda pryl med lite tvist. På långt håll ser jag ett bockbord med låda i sargen och två underbara bondrokokostolar. När jag sedan springer över en bunt zinklådor och en hop gamla vackra gjutjärnsurnor så är saken klar. Här blir jag resten av dan.

En köttkvarn, en köttkvarn, vad får jag för köttkvarna ropar auktionisten. Jag tänker genast på Mårten i Jämtländska Kall, årets bästa auktionist för nått år sedan. Han har sagt att det inte blir nån riktig auktion utan köttkvarn och det ligger nått i det. Det går undan mellan slagen vilket uppskattas. Samtidigt gäller det att hänga med och inte tappa fokus. Ett knippe besman, Kockums emaljerade kärl, tvättbrädor, tvättfat och kanna från Göteborgsfabriken och så ett underbart litet golvvitrin. Jag ropar och viftar, blir överbjuden, tar i igen, igen och igen och pass på bud och slag! Vitrinskåpet blir inte mitt.

 Franskt vitrinskåp i mustigt grönt och trädgårdsbord med förzinkad skiva

 Kaffe och skvättkorv hör till och med viss vånda drar jag i mig två med stark senap. Det gäller att mellan tuggorna hålla fortsatt koll. När en trädgårdsgrupp, en svensk klassisk från 1920-talet i ljuvlig nött grön färg bärs fram stiger blodtrycket. Den ska med mig! Jag forcerar folkmassan och ställer mig väl synlig för auktionisten. Samma kvinna som köpte vitrinet bjuder emot. Men nu ger jag mig inte. När det kommer till trädgårdsromantik blir jag livsfarlig. Hon skriker, jag skriker, hon viftar, jag skriker och viftar, hon tittar på mig och tänker säkert att vad i all sin dar ska du med en nött och skavd trädgårdsgrupp till. Ja, och till det här priset? Kvinnan är besegrad, klubban går i bordet och gruppen är min.

Huj sicket galej! Som efter en lyckad jakt samlar man ihop sina byten och börjar lasta. En herreman som inte varit på bettet kommer fram och frågar om han får köpa slagbordet av mig. Det får han inte. Kvinnan med vitrinet stannar på avstånd och tittar en sista gång på trädgårdsgruppen. Hade det inte varit för henne hade jag fått gruppen tokbilligt. Nu blev det tvärt om. I bilen på väg hem summerar jag mina inköp. Konstaterar i vanlig ordning att jag inte gjort ett enda fynd. Dyrt men vackert.

På gensyn!

Per Larsson

Knut & Svea