Hemkommen från vårens inköpsresa, denna gången i svägerskans sällskap som står i begrepp att öppna egen butik. Likt ålen har hon lyckats slingra sig förbi alla skyddsnät och fått mig att avslöja några av mina bästa inköpsställen. Handlat har hon också. 
Grönt är skönt, vackra sifoner och mustig byrå.
Att den här typen av inköpstrippar inte på något vis är en dans på rosor står nu klart för min kära svägerska. För det första, den där stora hangaren till bredden fylld med allt man önskar existerar inte. I stället får man ranta runt på åtskilliga ställen för att skrapa ihop ett lass som duger. Det är till att plocka en sak här och två saker där. När lagret hos mina tidigare hovleverantörer sinar gäller det även att hitta nya brunnar att ösa ur. Ett nytt kanonställe har vi hittat men också åkt tio-tals mil förgäves för att kliva in på ställen som helt saknat det som eftersöks.
Prylar från Knut & Svea. Bild överst höger och vänster foto: Anna Skoog Leva & Bo
Några bra antikmarknader har också avverkats. En fullkomligt överfolkad där det tog en timme att komma in på området och sedan två timmar att komma ut därifrån. Att sitta still i en bilkö på en parkering som rör sig i snigelfart frestar på nerverna, i synnerhet som det är flera hundra mil hem och oljelampan lyser som en påminnelse om att det snart går åt helvete. Jag fullkomligt hatar när biljäveln gör sig märkvärdig med olika missljud, blinkande varningslampor eller varför inte låta bli att starta överhuvudtaget. Den här gången fick svägerskan via telefonsupport lista ut vilken typ av olja fanskapet ska gå runt på medan jag själv försökte andas in genom näsan och ut genom munnen.
Hög tid att fylla gjutjärnskrukorna med frodig grönska.
Helnöjd blir jag aldrig. Bara mer eller mindre belåten. Söker jag matbord så hittar jag inga alls men däremot flera vitrinskåp som jag redan har på lager. Söker jag tvärtom skåp, ja då lyser dom med sin frånvaro. Nu får varje resas lass sin personliga prägel och alltid hittar man nått oväntat dekorativt som lyfter det hela. En fantastisk köksö fick följa med hem, trotts att jag inte har utrymme för sånt och så väldigt trevliga trädgårdsmöbler. Ingen resa blir dock komplett utan fågelburar och provdockor och det är bärgat.
Prylar från Knut & Svea. Foto: Joachim Belaieff och Magnus Selander Leva & Bo.
Generellt upplever jag det allt svårare att hitta varor. Det som tidigare betraktas som sopor står nu mer högt i kurs. Det som blir omtyckt och populärt ökar i pris och det dekorativa kostar alltid. Här får man ta reson. Det är föga lönsamt att köpa in prylar som inte går att sälja för mer än vad man köpt det för. Det är många darlings som går bort just på grund av priset.
Med fullastad pirra på lyckad antikmarknad. Temat blev visst grönt!
Men trotts allt, det blir en full lastbil till sist och med en motor som behagat ta oss ända hem så väntar här den eviga röran. Fulltecknat upp till taklisten, utrymme zero. Som lök på laxen har min svägerska den goda smaken att låta mig härbärgera hennes inköp. Arbetsbord, industrilampor, fönsterluckor, kälkar, badbaljor och gud vet vad som står och väntar på att hon ska öppna. Öppna!
På gensyn!
per.larsson
Knut & Svea
Grönt är skönt, vackra sifoner och mustig byrå.
Att den här typen av inköpstrippar inte på något vis är en dans på rosor står nu klart för min kära svägerska. För det första, den där stora hangaren till bredden fylld med allt man önskar existerar inte. I stället får man ranta runt på åtskilliga ställen för att skrapa ihop ett lass som duger. Det är till att plocka en sak här och två saker där. När lagret hos mina tidigare hovleverantörer sinar gäller det även att hitta nya brunnar att ösa ur. Ett nytt kanonställe har vi hittat men också åkt tio-tals mil förgäves för att kliva in på ställen som helt saknat det som eftersöks. 
Prylar från Knut & Svea. Bild överst höger och vänster foto: Anna Skoog Leva & Bo
Några bra antikmarknader har också avverkats. En fullkomligt överfolkad där det tog en timme att komma in på området och sedan två timmar att komma ut därifrån. Att sitta still i en bilkö på en parkering som rör sig i snigelfart frestar på nerverna, i synnerhet som det är flera hundra mil hem och oljelampan lyser som en påminnelse om att det snart går åt helvete. Jag fullkomligt hatar när biljäveln gör sig märkvärdig med olika missljud, blinkande varningslampor eller varför inte låta bli att starta överhuvudtaget. Den här gången fick svägerskan via telefonsupport lista ut vilken typ av olja fanskapet ska gå runt på medan jag själv försökte andas in genom näsan och ut genom munnen.
Hög tid att fylla gjutjärnskrukorna med frodig grönska.
Helnöjd blir jag aldrig. Bara mer eller mindre belåten. Söker jag matbord så hittar jag inga alls men däremot flera vitrinskåp som jag redan har på lager. Söker jag tvärtom skåp, ja då lyser dom med sin frånvaro. Nu får varje resas lass sin personliga prägel och alltid hittar man nått oväntat dekorativt som lyfter det hela. En fantastisk köksö fick följa med hem, trotts att jag inte har utrymme för sånt och så väldigt trevliga trädgårdsmöbler. Ingen resa blir dock komplett utan fågelburar och provdockor och det är bärgat.
Prylar från Knut & Svea. Foto: Joachim Belaieff och Magnus Selander Leva & Bo.
Generellt upplever jag det allt svårare att hitta varor. Det som tidigare betraktas som sopor står nu mer högt i kurs. Det som blir omtyckt och populärt ökar i pris och det dekorativa kostar alltid. Här får man ta reson. Det är föga lönsamt att köpa in prylar som inte går att sälja för mer än vad man köpt det för. Det är många darlings som går bort just på grund av priset.
Med fullastad pirra på lyckad antikmarknad. Temat blev visst grönt!
Men trotts allt, det blir en full lastbil till sist och med en motor som behagat ta oss ända hem så väntar här den eviga röran. Fulltecknat upp till taklisten, utrymme zero. Som lök på laxen har min svägerska den goda smaken att låta mig härbärgera hennes inköp. Arbetsbord, industrilampor, fönsterluckor, kälkar, badbaljor och gud vet vad som står och väntar på att hon ska öppna. Öppna! På gensyn!
per.larsson
Knut & Svea
