Kontinenten tur och retur med lite tur

Hemkommen från vårens inköpsresa, denna gången i svägerskans sällskap som står i begrepp att öppna egen butik. Likt ålen har hon lyckats slingra sig förbi alla skyddsnät och fått mig att avslöja några av mina bästa inköpsställen. Handlat har hon också.               

Grönt är skönt, vackra sifoner och mustig byrå.

Att den här typen av inköpstrippar inte på något vis är en dans på rosor står nu klart för min kära svägerska. För det första, den där stora hangaren till bredden fylld med allt man önskar existerar inte. I stället får man ranta runt på åtskilliga ställen för att skrapa ihop ett lass som duger. Det är till att plocka en sak här och två saker där. När lagret hos mina tidigare hovleverantörer sinar gäller det även att hitta nya brunnar att ösa ur. Ett nytt kanonställe har vi hittat men också åkt tio-tals mil förgäves för att kliva in på ställen som helt saknat det som eftersöks. 

Prylar från Knut & Svea. Bild överst höger och vänster foto: Anna Skoog Leva & Bo

Några bra antikmarknader har också avverkats. En fullkomligt överfolkad där det tog en timme att komma in på området och sedan två timmar att komma ut därifrån. Att sitta still i en bilkö på en parkering som rör sig i snigelfart frestar på nerverna, i synnerhet som det är flera hundra mil hem och oljelampan lyser som en påminnelse om att det snart går åt helvete. Jag fullkomligt hatar när biljäveln gör sig märkvärdig med olika missljud, blinkande varningslampor eller varför inte låta bli att starta överhuvudtaget. Den här gången fick svägerskan via telefonsupport lista ut vilken typ av olja fanskapet ska gå runt på medan jag själv försökte andas in genom näsan och ut genom munnen.

Hög tid att fylla gjutjärnskrukorna med frodig grönska.

Helnöjd blir jag aldrig. Bara mer eller mindre belåten. Söker jag matbord så hittar jag inga alls men däremot flera vitrinskåp som jag redan har på lager. Söker jag tvärtom skåp, ja då lyser dom med sin frånvaro.  Nu får varje resas lass sin personliga prägel och alltid hittar man nått oväntat dekorativt som lyfter det hela. En fantastisk köksö fick följa med hem, trotts att jag inte har utrymme för sånt och så väldigt trevliga trädgårdsmöbler. Ingen resa blir dock komplett utan fågelburar och provdockor och det är bärgat.

Prylar från Knut & Svea. Foto: Joachim Belaieff och Magnus Selander Leva & Bo.

Generellt upplever jag det allt svårare att hitta varor. Det som tidigare betraktas som sopor står nu mer högt i kurs. Det som blir omtyckt och populärt ökar i pris och det dekorativa kostar alltid. Här får man ta reson. Det är föga lönsamt att köpa in prylar som inte går att sälja för mer än vad man köpt det för. Det är många darlings som går bort just på grund av priset.




















Med fullastad pirra på lyckad antikmarknad. Temat blev visst grönt!

Men trotts allt, det blir en full lastbil till sist och med en motor som behagat ta oss ända hem så väntar här den eviga röran. Fulltecknat upp till taklisten, utrymme zero. Som lök på laxen har min svägerska den goda smaken att låta mig härbärgera hennes inköp. Arbetsbord, industrilampor, fönsterluckor, kälkar, badbaljor och gud vet vad som står och väntar på att hon ska öppna. Öppna! 

På gensyn!
per.larsson
Knut & Svea

Lite spill får man räkna me!

Jag har spräckt det mest fantastiska spegelglas, brutit av armar från charmiga kandelabrar och tappat en ståtlig ljuskrona i golvet. Och visst minns jag med fasa den gången ett klädskåp föll ner från bakgavellyften.   

 

Den som dagligen hanterar gamla saker, somligt högst ömtåligt, vet känslan när det trots försiktighet och idogt emballerande ändå gått åt pipsvängen. För er andra beskriver jag bäst känslan som ett getingsting i pannan. Om jag köper en sak som har över hundra år på nacken, är oskadd med endast bruksslitage och charmig patina, så är ju det i sak rätt fantastiskt. Tänk att prylen, trotts allt den varit med om under alla år, förblivit hel! Men så kommer jag. Torpederad och förintad på bråkdelen av en sekund. Jag menar, det är klart man blir trött!

Då man lyckas vara omedvetet oförsiktig, kvadda nått helt utan flit, är det som mest retsamt. I bland kanske man vet med sig att exempelvis stuvandet i samband med hemtransporten präglats av lätt nonchalans, då skyller man sig själv. Andra gånger har vårdslösheten varit fullkomligt planerad. Som den gången då slagbordet från 1700-talet kom i min ägo.

Vacker gammal hotellskylt, Decovintage och gammal karusellhäst.


På en Jämtländsk gårdsauktion lyckas jag ropa in ett vackert pärlgrått slagbord med låda i sargen och patina att dö för. Som det brukar heta, nött och slitet av tidens tand. Men detta var i en tid då människan skydde färg på möbler och inget som inte gått igenom det stora lutbadet ansågs vackert nog. Samma kväll på garageuppfarten sätter jag punkt för en över tvåhundraårig era och låter färgen drypa. Detta gör mig förbannad än i dag! Kanske är det därför som jag nu förtiden har sån förkärlek till att köpa in just avlutade möbler och någorlunda skänka krakarna livet åter med ett linoljefärgs-lyft. Ett slags självbot!

Vidare så har den inredningsgenare som jag sökt mig till och i dag arbetar med, den franska lantstilen, industrivintage och klassiskt bohemiskt tämligen oöm rekvisita att handskas med. Pryttlarna har fått stryk genom åren och tål att få en omgång till. Men visst! Bara för att nått redan är repigt eller buckligt så behöver det ju nödvändigtvis inte fördärvas ytterligare. Men det kan också vara effektivt att ha sönder gamla saker. Exempelvis så kommer uppslaget till det här blogginlägget till efter att jag tappat en vit porslinskanna i golvet. Vid varje större ödeläggelse försöker jag, mer eller mindre framgångsrikt, intala mig att det är sånt man råkar ut för när herr " oflax" är framme. Och lite spill måste det allt få bli. Hur skulle det annars se ut?

På gensyn!
per.larsson
Knut & Svea

På rätt sida skranket

Vintergreppet har lossnat och kors så fort det gick. Det mesta av det jag planerat renovera och göra klart i möbelväg under halvåret återstår ogjort. Bedrövligt eftersom det snart är dags att hämta hem nytt där Magnolian snart blommar.

Har plockat fram våren med trevliga trädgårdsprylar.

Att det känns härligt när speditionsfirman dumpar ett paket utanför butiksdörren är ingen underdrift. När paketet sedan innehåller balkong och trädgårdspryttlar och man samtidigt hör meteorologen säga att det är vår, ja då spricker man upp. Ingen tid på året slår den som nu väntar. Allt börjar om på nytt. Gruset sopas från trottoaren, knopparna står startklara och däcken kan skiftas på transportbilarna vilket i sin tur betyder inköpsresa.

Den långa vintern har tärt på varulagret och det gapar olustigt tomt i butiken. Som kreatör och estet vill man gärna behålla pyntet så att helhetsintrycket består. Ni som själva driver en
liknande rörelse vet vad jag vill säga. Det ska vara tätt i hyllorna och det ska vara charmant exponerat. Nyproducerade pryttlar kan man alltid beställa från grossisten men på vintage och antiksidan är det svårare.

Efter att dom stora antik och samlarmarknaderna ute i Europa legat i vinteride, börjar det så smått dyka upp datum igen. Ett kärt vårtecken för min del är när kartan kan plockas fram och en ny inköpsrutt kan stakas ut. Äntligen! Förhoppningsfullt ringar jag in plats efter plats och kan bara fantisera om vad som kommer att dyka upp. Längtar som vanligt efter en kader av trevliga gamla fåtöljer, långa stiliga matbord och massvis med stolar till det. Skåpen, så väl kläd som vitrinvarianten, går åt liksom industri prylar, inte minst lamporna.

Underbart planteringsbord med zinkförsedd toppskiva.

Sen har man alltid det oväntade och överraskande i inredningsväg att se fram emot. Ni vet det där som sätter pricken över i:t, prylen med tvist, så det gnistrar om det. Men först har jag två gamla Belgiska fåtöljer att tapetsera klart i gammalt franskt linne. Jag har kunder som önskar att dom ska bli klara nån gång. Det är typiskt att nästan allt i renoveringsväg inte är redo att lyftas fram då man mest behöver det. Och snart trycks 20 nya kubik med prylar in igen.  I källaren står några karmstolar och byråer och väntar på sin tur. Har åtminstone specialbeställt några riktigt härliga färgkulörer till dessa. På kvällen får den late brått.

På gensyn!
per.larsson
Knut & Svea


 

Klimatsmart återbrukare!

Många gånger har jag stått på Bromma återvinningscentral och häpnat över att en del kastar möbler och prylar utan minsta brist. Fullt friskt, fullt användbart men för ägaren inte önskvärt just nu. Vilket slöseri!

 

Förvisso kommer det fjärrvärmeverket till del men det är ju på tok för tidigt. Refresh, remake, repair, reuse. En gång står jag bredvid en herre som kastade tre vackra tvättkorgar i rotting med lock. Sånna får man betala tusenlappar för på en fransk antikmarknad, men jag kunde inte förmå mig att fråga om jag kunde få dem eftersom han just då fyllde dem till bredden med allaehanda skräp på väg till containern. En annan gång hivar en kille gröna öl-träbackar från Carlsberg. Jag stod förstummad och undrade om han möjligen var född i går.

Gamla klädskåp i plåt är charmiga liksom Tolixstolar. 

Den rådande second-handtrenden har dock fått många att besinna sig. Allt fler vill inreda sina hem med gamla prylar eller åtminstone adda till nått i det annars så moderna hemmet. Många börjar också upptäcka att man med färg och tyg kan förvandla det tristaste trista till nått riktigt kärt. Nya firmor som tar hand om andras skräp växer fram. Kort sagt, återbruk är roligt.

Det finns dem som slänger lerkrukor som blivit förkalkade. Jag tar rätt på dem!

Som i det flesta sammanhang här uti vår herres hage,så är smaken olika. Det en del tycker är charmigt tycker andra är fult. Jag gillar det ruffa och råa uttrycket och andra begriper inte ett skvatt av det jag sysslar med. ” Den är ju för fan rostig” eller ”skivan är ju alldeles nött”. ”Det där är ju soptippen direkt” Då är det ingen ide att påpeka det där med olika smak och att man på dem stora auktionshusen nu förtiden kan få betala lika mycket för ett klädskåp i plåt som en mindre gustaviansk spegel.

Refresh, remake, repair, reuse!.................................

 

Och är det inte det som är tjusningen? Vi får ju alla plats med våra stilideal och det finns verkligen nått för alla smaklökar. Jag köper gärna ett grovt verkstadsbord med avskavd skiva medans andra föredrar nått i blankaste mahogny.

Helt oavsett smakinriktning så har vi antik, vintage och loppis -älskare ett gemensamt. Vi är klimatsmarta! Vi gör en insats för miljön och det går av bara sig självt. Så nästa gång du står vid containerkanten tänk på att det finns dem som tycker gröna träbackar är snygga. Tänk Refresh, remake, repair, reuse!

På gensyn!
Per Larsson
Knut & Svea

Fyndjakt i sommar!

Många är vi som vill göra fynd. Köpa snygga och bra saker till nästan inga pengar alls. Ett överfullt släpvagnslass eller bara en liten pryl, det kvittar. Då är det auktion i Sommar-Sverige som gäller, land och rike runt.

Vacker köpmandisk och underbart sidebord i dåva sandgrå kulörer.

Det drar ihop sig till sommarens auktionsrace. Inget går uppemot en sån där riktig auktion, ett orört hem på en större gård ute på landet, ni vet en sån där som ingalunda lägger ut bilder på nätet utan nöjer sig med en liten annons i landsortstidningen. En sån som brukar kallas gårdsauktion och som det är fasligt så ont om nu för tiden. Råkar man nu hittapå en dylik tilldragelse ja då är 30 mil att åka inget för den inbitne och är vädret dessutom soligt, ja då är det tveksamt om man kan tillbinga en sommardag på bättre sätt.

Med munter håg är man ute i god tid för att hinna kolla igenom det digra smörgåsbordet. Svänger in och parkerar på en nyslagen åker. Stiger ur och nästan rusar fram mot det uppradade utbudet. Det är redan trångt och folk drar och lyfter, vrider och inspekterar varenda pryl med lite tvist. På långt håll ser jag ett bockbord med låda i sargen och två underbara bondrokokostolar. När jag sedan springer över en bunt zinklådor och en hop gamla vackra gjutjärnsurnor så är saken klar. Här blir jag resten av dan.

En köttkvarn, en köttkvarn, vad får jag för köttkvarna ropar auktionisten. Jag tänker genast på Mårten i Jämtländska Kall, årets bästa auktionist för nått år sedan. Han har sagt att det inte blir nån riktig auktion utan köttkvarn och det ligger nått i det. Det går undan mellan slagen vilket uppskattas. Samtidigt gäller det att hänga med och inte tappa fokus. Ett knippe besman, Kockums emaljerade kärl, tvättbrädor, tvättfat och kanna från Göteborgsfabriken och så ett underbart litet golvvitrin. Jag ropar och viftar, blir överbjuden, tar i igen, igen och igen och pass på bud och slag! Vitrinskåpet blir inte mitt.

 Franskt vitrinskåp i mustigt grönt och trädgårdsbord med förzinkad skiva

 Kaffe och skvättkorv hör till och med viss vånda drar jag i mig två med stark senap. Det gäller att mellan tuggorna hålla fortsatt koll. När en trädgårdsgrupp, en svensk klassisk från 1920-talet i ljuvlig nött grön färg bärs fram stiger blodtrycket. Den ska med mig! Jag forcerar folkmassan och ställer mig väl synlig för auktionisten. Samma kvinna som köpte vitrinet bjuder emot. Men nu ger jag mig inte. När det kommer till trädgårdsromantik blir jag livsfarlig. Hon skriker, jag skriker, hon viftar, jag skriker och viftar, hon tittar på mig och tänker säkert att vad i all sin dar ska du med en nött och skavd trädgårdsgrupp till. Ja, och till det här priset? Kvinnan är besegrad, klubban går i bordet och gruppen är min.

Huj sicket galej! Som efter en lyckad jakt samlar man ihop sina byten och börjar lasta. En herreman som inte varit på bettet kommer fram och frågar om han får köpa slagbordet av mig. Det får han inte. Kvinnan med vitrinet stannar på avstånd och tittar en sista gång på trädgårdsgruppen. Hade det inte varit för henne hade jag fått gruppen tokbilligt. Nu blev det tvärt om. I bilen på väg hem summerar jag mina inköp. Konstaterar i vanlig ordning att jag inte gjort ett enda fynd. Dyrt men vackert.

På gensyn!

Per Larsson

Knut & Svea

Vem är först ut med trädgårdsromantiken?

Jo, Jag! Du milde tid! Tänk så fort en vinter går. Att solen kan värma och knoppar brista hade jag nästan glömt. Men nu är det dags igen. Fram ska allt det jag gillar bäst av allt. Trädgårdsattributen.

Klassisk trädgårdsgrupp med härlig patina. Bord, två stolar och bänk. 6000 kr.

........

Nåja, hos mig står sånt framme året runt, får ju inte nog, men tydligt är kundernas plötsliga intresse för gamla gjutjärnsurnor och trädgårdsbord. Sålde förvisso, med stor förvåning, både trädgårdsbord och stolar som julklappar i december. Ett trädgårdsbord slog jag till och med in i papper rejält omknutet med snören. Men nu när man åter hör fågelkvitter och ser vårlökarna sakta smyga sig upp efter husväggarna, jag då får vi lust!

......

Trädgårdsbänk med gjutjärnsgavlar 4000kr. Urnor 2500 kr/st. Köksvitrin Sålt! ........

Som vanligt blir jag bångstyrig och rent av nödbedd när någon vill köpa ett av mina utsökta shabby-objekt. Det uppstår en remarkabel kamp mellan säljare och köpare. Det är möjligt att en och annan upplever det hela som en aning besynnerligt men trädgårdsbord och stolar av rätta snittet ska man vara rädd om. Kämpaleken för att införskaffa nått liknande är hård.

Bryggarstol 1100 kr. Paret caféstolar med bord 4800kr

Hur som helst. Har plockat fram en gammal nött trägrupp, i prima skick, med bord, två stolar och bänk. Den väcker uppmärksamhet! Den får folk att drömma om ljumma sommarkvällar i bersån, om födelsegården på landet, om härlig trägårdsromantik. Som stämningsskapare har den lånats ut till flera inredningstidningar och jag ställer mig frågan. Ska man verkligen sälja iväg den också?

........

Underbart gräddvitt brödskåp 5500kr.

Ja, jo, just ja! Jag ska ju pröva att leva på det här. Glömmer det ibland. Det är inte meningen att snygga stilleben uppbyggda med sällsynta gobitar ska stå orörda, bara vara till lyst. Meningen är att nån ska fatta tycke för utställningsbröten, pynta och ta med sig fanskapet hem till sitt.

.........

Lantbord/skrivbord 4800kr

Det egna habegäret är det heller inget fel på. Jag suktar och trängtar efter vad som ska åstunda. En inköpsresa! Vem, normalt navlad och beskaffad, längtar inte till en fransk loppmarknad, eller till en dansk grisbonde med överfulla uthus!? Franska lantbord, slaktbänkar, köksvitriner, klädskåp, skoddar, trädgårdsurnor, ja allt som skimrar får följa med hem. Ty att söka, finna och köpa är det största av allt! Det är först då det blir riktigt nöjsamt.

.........

Samling vid pumpen och på gensyn!

Per Larsson

Inredningsgalleriet

Knut&Svea

Vårrusiga priser på klassisk trädgårdskonst!

Metrologiskt är våren här när dygnsmedeltemperaturen hållit sig över nollan sju dygn i sträck. Det har inträffat! Ett annat ännu säkrare vårtecken är när auktionshusen säljer trädgårdsobjekt. Det pågår för fullt! Och när vårkänslorna svallar maxas priserna på allt som hör hemma utomhus.

Det är en ljuvlig tid, våren, med ljuset och så småningom också grönskan. Så här års är det också härligt att besöka auktionshusen och beskåda all trädgårdskonst som dykt upp i form av skulpturer och gjutjärnsurnor. Alla gamla trädgårdsmöbler, med franska caféstolar, bryggarstolar, bänkar och pelarbord med gjutjärnsben får en att tråna likt ett nyanlänt gråspett som just fått korn på nått parningsbart. Nu har ju jag redan samlat på mig

drösvis med urnor, stolar, bord och annat smått och gått som hör årstiden till, men jag kan ändå inte undanhålla er dem senaste godbitarna. På Bukowskis lilla gick i går en kader av vackra urnor, gamla 1800-tals objekt med skönaste patina. Dessutom såldes ett exemplar av Folke Bensows vackra parkbänk i gjutjärn och trä. Modellen visades på världsutställningen i Paris 1925 och är tillverkad för Näfeqvarns Bruk. Pris 8,200. Ursnygg!

......

Att priserna på trädgårdsobjekt drar i väg när våren står för dörren är ingen överdrift. Dianaurnan, formgiven av Ivar Johansson 1919, även det för Näfeqvarns Bruk, såldes för 33600 kronor på Auktionsverket i veckan. Kanske hjälpte även proveniensen till en del för att få upp priset. Urnorna har stått vid Bünsowska villan i Diplomatstaden i Stockholm, för övrigt det hus som användes i kultserien rederiet, om det nu var som familjen Dahléns eller värsta konkurrentens hem, kan jag inte minnas. Kåken blev dessutom Sveriges dyraste villa när den såldes i oktober förra året för 115 miljoner kronor. Kanske behöver man sälja av lite lösöre om man nu lagt sådana pengar på boendet!

.......

...................

Visst är det vansinnigt roligt att komma över en och annan dyrgrip ibland. Det liksom kittlar lite extra när man med fasthet äger budgivningen och man lyckas få kombattanterna inse att den gubben inte tänker ge sig. Lika roligt är det dock att vandra hem med en sockerkaksform i plåt för någon futtig hundring. Det är inte priset som avgör saken, det är saken. Jag är i sammanhanget en rätt lycklig sälle som kan konsten att nöja mig med det enklaste inredningspryl, bara jag får knata hem med en sak så! Till exempel blev jag vårrusigt glad då jag hittade denna vackra förpackning med raketost! Det finns dem som tvivlar på denna osts existens!

Per Larsson

Inredningsgalleriet Knut&Svea