Det stora krocktestet!

Det kan vara snyggt när stilar krockar. När fransk Louis XVI-stil bankas samman med 1940-talets industridesign eller då art nouveau möter barock. Jag vill inte ha det för ihopgeggat och likriktat. Det måste spraka och knastratill när man ser sig om i rummet. Lägger man till en lätt bohemisk touch med lite hemtrevlig oreda så faller jag i farstun.

 

Ovan: gammal fransk bergére snygg med lådfack i plåt.

Samma sak gäller i stadsrummet. När arkitektur från olika sekler samsas, eller om man så vill bråkar med varandra, lever området upp. Enligt min mening är Stockholms snyggaste plats Hötorget sett från hörnet av Kungsgatan med Pubvaruhuset i ryggen. Vyn bjuder på konserthusets 20-talsklassicism, Hötorgsskrapornas ännu moderna 1950-talsfasader, SF:s filmtempel, Hötorgshallen och så den omfattande torghandeln med blomster och grönsaker. Det är kontrastrikt, bohemiskt, livligt och sprakande. En ovanligt lyckad blandning.

Gammalt bockbord med rostig plåtskylt och papperskorg. Foto Anna Skoog. Leva & bo.

I butiken trycker jag gärna in många olika slags stilgenrer.
Och egentligen är det rent märkligt hur bra det kan göra sig ihop. Byråer i Gustaviansk stil står snyggt med karmstolar i rokoko. På ett maffigt biblioteksbord i barockstil gör sig en klassisk gjutjärnsurna från sekelskiftet utmärkt. Låter man ljuskronan pryda en annan plats och väljer en gammal industrilampa från 40-talet i stället, ja då börjar själva spraket. Är man rädd för allt för stora krockar kan man bota sig med en enhetligare färgskala.
Välja möbler från olika epoker men i liknande nyanser.
xxxxxx

Dom gånger jag hittar möbler som är renoveringsobjekt och låter slipa, limma och måla om kan det vara stor idé att tänka ett ögonblick på just färgskalorna. Fast att skåpet och stolen kommer från vitt skilda världar står dom efter reparationen hand i hand som ett nyförälskat par med nära, men inte nödvändigtvis lika kulörer. Många kunder söker exempelvis efter sex lika stolar. Det är inte omöjligt att hitta men det är svårt och när man väl lyckas ska man upptäcka att prislappen ligger ganska högt. Jag rekommenderar i stället att styra om jakten mot udda stolar, låta stilarna spreta en aning men sträva efter en gemensam nämnare, kanske i formen, färgen eller i patinan. Det är inte bara billigare per stol, det blir snyggt med.
xxxxxxxxxxxxxx

Risken att låta färgskalorna gå i varandra för mycket är att det slutligen ändå känns för hopkletat, lite tamt och mesigt. Det är då som det stora krocktestet kommer till pass. Tänk Hötorget! Lyft in en knallröd plåtbokstav, kasta ut en matta som skriker på hjälp eller häng upp en tavla som bjuder på lite motstånd. Det lilla knepet slår
sällan fel för den som vill att det ska tuta till och smälla i ett allt för enhetligt rum.

På gensyn!
per.larsson
Knut & Svea

Det snyggaste jag har!

Behöver det käraste man äger vara gjort av guld eller vara signerat Georg Haupt eller kan det lika gärna vara ett egensytt lapptäcke eller ett litet loppisfynd som får en på fall? Vi är förstås alla olika med skilda ekonomiska förutsättningar men jag tror mig ändå veta.

Maffig plåtklocka och gröna fällstolar från franska Ville Du Bourges.

Fick häromdagen frågan vilken sak som är det snyggaste jag har och som jag tycker allra bäst om. Oj! Jag måste tänka till och efter en ansenlig stund slår det mig att jag nog är barnsligt förtjust i en gammal rostig järnljusstake som jag köpt på en fransk loppmarknad. Insåg att frågeställaren hade förväntat sig nått värre än så. Nått dyrt och in i helsike exklusivt. När jag nu fick tillfälle att tänka närmare på saken så insåg jag att det allt som oftast är fullkomligt oansenliga saker, utan större ekonomiskt värde, jag fäster mig vid.

Industrilampa på stativ och dekorativa skylthuvuden.


En rostig liten järnkorg med röda äpplen i och den gamla järnljusstaken med ett brinnande ljus får mig att trivas. Visst gillar jag mina gamla fåtöljer och en ganska dyr reklamaffisch från 1924 men detta lilla obetydliga stilleben räcker för att slå an den rätta tonen i hela köket. Det behöver alltså inte nödvändigtvis handla om värdesaker. Det käraste man äger kan mycket väl vara rena lumpen, kastat och kasserat av någon, hittat , upplockat och omhändertaget av nån annan. Vad som gör att man fäster sig vid en viss pryl varierar givetvis. Det kan vara förknippat med trevliga minnen, ett föremål som gått i arv eller rätt och slätt för utseendets skull.

Gamla pålåtbokstäver och provdockor.


När det kommer till stycket heminredning är jag helt övertygad om att det är helheten, valet av möbler, prylar, färg och tapeter som avgör om rummet känns harmoniskt, snyggt, vackert och bekvämt ut. Inte prislappen. Det där kan proffsen. Att ha öga för föremålet, se det vackra i den billiga äppellådan och ha förmågan att kombinera det med något av en högre prisklass. Den som endast radar upp dyra designklassiker kan ju visst ha det snyggt men missar ofta själva essensen. Ett hem som är besjälat.

Snygga fåtöljer omtapetserade i gammalt blekt linne.


Äldre saker sätter nästan alltid en personlig prägel över hemmiljön. Alla stilepoker från barocken till art deco livar upp i det mest rätvinklade, vita och rotlösa hem. Även om jag själv föredrar den ruffa och lantliga inredningsstilen blir jag oftast storögd då jag kliver in i ett rum med helt annan karaktär men som andas av poesi och personlighet. Då spelar det inge roll om det är ett vardagsrum fyllt med retro eller en hall som osar gammal skola. Med små, var för sig, betydelselösa pryttlar som knuffas in i ett nytt sammanhang ramlar helheten på plats. Min järnljusstake är inte bara rostig, den är faktiskt lite trasig i foten också men lika fullt gör den jobbet och jag tycker väldigt mycket om den.

På gensyn!
per.larsson
Knut & Svea

Lite spill får man räkna me!

Jag har spräckt det mest fantastiska spegelglas, brutit av armar från charmiga kandelabrar och tappat en ståtlig ljuskrona i golvet. Och visst minns jag med fasa den gången ett klädskåp föll ner från bakgavellyften.   

 

Den som dagligen hanterar gamla saker, somligt högst ömtåligt, vet känslan när det trots försiktighet och idogt emballerande ändå gått åt pipsvängen. För er andra beskriver jag bäst känslan som ett getingsting i pannan. Om jag köper en sak som har över hundra år på nacken, är oskadd med endast bruksslitage och charmig patina, så är ju det i sak rätt fantastiskt. Tänk att prylen, trotts allt den varit med om under alla år, förblivit hel! Men så kommer jag. Torpederad och förintad på bråkdelen av en sekund. Jag menar, det är klart man blir trött!

Då man lyckas vara omedvetet oförsiktig, kvadda nått helt utan flit, är det som mest retsamt. I bland kanske man vet med sig att exempelvis stuvandet i samband med hemtransporten präglats av lätt nonchalans, då skyller man sig själv. Andra gånger har vårdslösheten varit fullkomligt planerad. Som den gången då slagbordet från 1700-talet kom i min ägo.

Vacker gammal hotellskylt, Decovintage och gammal karusellhäst.


På en Jämtländsk gårdsauktion lyckas jag ropa in ett vackert pärlgrått slagbord med låda i sargen och patina att dö för. Som det brukar heta, nött och slitet av tidens tand. Men detta var i en tid då människan skydde färg på möbler och inget som inte gått igenom det stora lutbadet ansågs vackert nog. Samma kväll på garageuppfarten sätter jag punkt för en över tvåhundraårig era och låter färgen drypa. Detta gör mig förbannad än i dag! Kanske är det därför som jag nu förtiden har sån förkärlek till att köpa in just avlutade möbler och någorlunda skänka krakarna livet åter med ett linoljefärgs-lyft. Ett slags självbot!

Vidare så har den inredningsgenare som jag sökt mig till och i dag arbetar med, den franska lantstilen, industrivintage och klassiskt bohemiskt tämligen oöm rekvisita att handskas med. Pryttlarna har fått stryk genom åren och tål att få en omgång till. Men visst! Bara för att nått redan är repigt eller buckligt så behöver det ju nödvändigtvis inte fördärvas ytterligare. Men det kan också vara effektivt att ha sönder gamla saker. Exempelvis så kommer uppslaget till det här blogginlägget till efter att jag tappat en vit porslinskanna i golvet. Vid varje större ödeläggelse försöker jag, mer eller mindre framgångsrikt, intala mig att det är sånt man råkar ut för när herr " oflax" är framme. Och lite spill måste det allt få bli. Hur skulle det annars se ut?

På gensyn!
per.larsson
Knut & Svea

Tillvarons ljuspunkter

Så snart höstruskets mörkare del av året infinner sig så blir vi lysgalna. Det verkar som folk suttit utan lampor hela fjolåret och vill nu inte vara med om det igen.

Ganska exakt i början av september börjar nämligen försäljningen av lampor dra i gång.Tak, vägg, bord och golvlampor, allt som lyser. Hit ska då också läggas ljusstakar av allehanda sorter. Jag som är svag för den mer råa industristilen ser som brukligt till att ha gamla fabrikslampor hemma, renoverade med ny el och upphängningsgrunkimojs. Olycklig är den som inte fått med sig en enda hem från inköpsresan, det har hänt även mig.

Snygga lampor från Olsson & Jensen hemma på lager. 

 

minns mitt första besök på en riktigt härlig antikmarknad. Klok som jag ansåg mig vara, ville jag först gå runt och rekognosera för att sedan återvända och slå till. Problemet var bara det att när jag bestämt mig var allt borta. Nu är jag mer proffsig. Målmedvetet ångar jag fram till närmsta hög av industrilampor, ger ett snabbt bud, blir avvisad, får sockra litet och lastar sen ombord.  Snabbt ser jag vilka som är ute efter samma pryttlar. En del kommer fram och vill köpa det man nyss köpt, bönar, ber. Andra sniffar som tryffelhundar efter backen i hopp om att nått ska dyka upp.

 

Det är milt sagt stressande att på avstånd blicka ut över en antikmarknad och se ett fält fullt av försäljare och inse att nånstans där, mitt i gröten, finns det jag söker. Lägger man dessutom till det faktum att inte bara lampor och ljusstakar ska inhandlas utan även möbler och annan, för stilen, nödvändig rekvisita, ja då kan det pirra till rejält. Efter att lamporna hängt i tryckt förvar i mitt butikstak hela sommaren har det nu blivit tajm att ta adjö. I takt med att mörkret stiger glider de åtråvärda plåtskärmarna säkert i väg och själv står jag snart tomhänt igen. Det är inte bara det att gamla industrilampor är populära, det är nått magiskt med dom också. Dom säljs nämligen påfallande ofta i par.

   

I bland får jag känslan av att en del tror industrilooken och hela shabbyvintage-grejen är ett svenskt fenomen. Inget är mer fel. Tyskar, fransmän och belgare vet hur man bäddar en rostig gammal järnsäng och tänder en lätt bucklad plåtlampa med charm. Därför får man också fajtas om inredningspryttlarna. En del europeiska butiker har ett utbud som gör mig fullkomligt tokig. Vart hittar dom allt? Jo, 05:00 på en antikmarknad nånstans ute i guds underbara Europa. Tänd ett ljus och låt det brinna!

 

På gensyn!

per larsson

Knut & Svea

Bilder på lampor i lager och nyinkommet efter oktobers inköpsresa läggs ut på hemsidan http://www.knutochsvea.se/

 

Länge leve antikhandeln!

Fyra år har gått sen jag tog över den gamla antikaffären på Roslagsgatan i Stockholm. Fyra år av semester. Jag betecknar nämligen min tillvaro som en form av högst trivsam ledighet. Jag arbetar förstås men med hobbybetonade sysslor.












Rostiga plåtlådor, vackra att plantera i.

Tiden har flugit i väg och många är de pryttlar som burits in och ut ur butiken. Och huj, så roligt jag haft. Den som går och tänker ’fan man skulle öppna en liten antikaffär’ kommer knappast troligt att bli besviken den dan fantasin blivit verklig. Livsstilen som antikhandlare passar alla samlare, dagdrömmare, pysslare och knåpare. Har man dessutom små pretentioner när det gäller inkomst, betald semester och arbetstidsförkortning, ja då är man som klippt och skuren. Jo, vars en del kan nog till och med tjäna pengar, vilket inte kan föraktas, men rikedomen består inte av femhundralappar utan just det ljuvliga i att vara arbetsbefriad, men ändå inte.

Gjutjärnsurnor och sommrigt porslin!

Mötet med alla kunder som precis som jag uppskattar trevliga gamla inredningspryttlar ger också en kick. Den positiva responsen över en renoverad gammal byrå eller ett osedvanligt lyckat inköp värmer. Visst finns det dagar när det är både grått och surt men på det hela taget så kan jag rekommendera kneget.

Sen är det ju detta med föryngringen. Branschen består till stor del av äldre herrar. Vilka tar över efter alla dom? Gissningsvis har antalet antikaffärer mer än halverats under det senaste 20,30 åren och att antikhandlare inte lockar en yngre generation är knappast en överdrift. Ikea, google och media ligger bättre till. Så här har du dagdrömmare din chans!

.........

Industrilampor i olika former!

Jag tror envist på antikaffärens existens. Nya koncept och annorlunda blandningar, butiker med både gammalt och nytt, nischade i olika smakriktingar. Det finns redan goda exempel på nydanande antikaffärer som lika gärna kan kallas för inredningsbutik. Min bana var given. Fransk lantstil, nött och stött och en stark dragning till det industriella.

Gamla franska provdockor!

Och nu har jag alltså överlevt fyra år och börjar så smått reflektera över fortsättningen. Vad ska hända? vilken riktning ska det ta? Det finns det som lockar. Att ränna runt i skåpbil ute i Europa på heltid och köpa in för att sedan sälja till andra handlare är en variant. Men då måste ju butiken avvecklas och ett lager införskaffas. Botten upp sa han som välte med ekan!

På gensyn!
Per Larsson
Knut & Svea

Fräsig inredningshöst!

Nu är den äntligen här, den mysiga hösten, även om jag just för dagarna kämpar med typisk nästäppa och rethosta. Men luften är hög, det är lätt att andas och det skymmer på kvällarna. Ljusstakarna lyfts fram och belysningen i tak, fönster och på bord kan åter tändas.

Gammal trästege och en sliten stationsklocka. Dekorativt!

Ser givetvis fram emot en het inredningshöst och funderar på om man kommer att skönja några nya trender inom antik och vintagevärlden. Kommer kunderna att våga mer färg än tidigare eller håller det ljusa och lätta i sig ytterligare en säsong? Mina mest vågade försök har dock alla förvånansvärt fort lämnat butiken vilket skulle kunna tyda på att lite mörkare nyanser fungerar för en lite bredare allmänhet.
........

I fåtöljsvängen går det antika och benvita linnetygerna som smör i ni vet vad. Sandgrått linne gärna med gammalt tryck säljer på stolsitsar. Överhuvudtaget är industri fortsatt starkt. Belysning med gamla fabriks och verkstadsarmaturer tycks bli allt mer populärt, där den klassiska Jieldélampan ännu står på honnörsplats. Det trots att de är hutlöst dyra. Ovan, stolar i orörd brun nyans. Anspråklöst och trevligt och vacker smutsgrå byrå i barockstil!

Direkt efter skolstart dyker de praktiska kunderna upp. Skrivbord och matbord i lagom format efterfrågas. Vill man sälja vill det till att det finns hemma. Klädskåpen blir jag av med så snart de blivit renoverade. Då gärna i en ljust grå eller nästan vit nyans. Esteterna minns fortfarande ett visst ” danskt/franskt långbord” och undrar varför det inte kommit in nått nytt. Jo, man tackar! Sådana bord står inte i högar och väntar på att bli inlastade och hemkörda, inte ens på kontinenten. Men jag försäkrar, jag gör vad jag kan för att hitta ett.

Franskt brödskåp i potatisbrunt. Kulören återfinns i madonnamålningen från 1800-talet.

Det gäller att hålla upp ett finger och känna vart åt det blåser! Det fräcka, snygga och dekorativa tycks alltid ha sin köpare, även fast varan kan bli väl så dyr. Det ändamålsenliga och praktiska möblerna har sina kunder liksom samlarobjekt och kuriosa. Lycklig är den som kan tillgodose allas smakriktningar. Ett är säkert, jag kan det inte. Vid det här laget vet ni hur takterna går i denna lilla firma. Sedan återstår att se vart ens egen stilriktning drar vad det lider. Kanske gillar man snart avlutat?

På gensyn!

Per Larsson

Knut & Svea

Factory Vintage!

Vi börjar bli en ansenlig mängd typer som diggar det slitna fabriksstuket. Rått och oborstat, stål, järn och betong och varför inte en gnutta rost!

Idustritaklampa 4500 kr. Bordslampa 2500 kr.

Allt som en gång varit självklarheter i fabriker och verkstäder är nu högsta inredningsmode. Och tack vare, eller på grund av, populariteten och den stora efterfrågan så är det inte alldeles enkelt att få tag på. Här hemma är det nära nog omöjligt så ut på kontinenten det måste man. Under min inköpsresa hägrade i första hand industrilampor. Det såg länge ut som det skulle skita sig totalt, men så, nästan då det var dags att återvända hem, hittar jag dem. Sorgfri och belåten köper jag med mig några riktigt skarpa exemplar och kan inte glädjas nog över upptäckten.

.............

Vackert klädskåp, sekelskifte 9800 kr.

Den lite mer kallhamrade industristilen gifter sig så utmärkt med det övriga i shabbysvängen. Miljöerna sprakar och skirt fattigmanssilver på en ruff koffert är närmast att betrakta som rena poesin. Lägger vi där till trädgårdsträskets trevligheter, ja då är det hela fulländat. När jag är ute på resande fot kan jag heller inte motstå fågelburarna. Hur han det komma sig? Vad är det som gör att jag attraheras av fågelburar? Sifoner är en annan högst fånig sak som omedelbart packas in i lastbilen. Det gör också dem gamla flaskhämtarna, liksom ljusstakar i gjutjärn.
Det är alla dekorativa föremål och lite av ett signum när det gäller denna stils ideal!

................

Vitt köksvitrin 8500 kr. Fågelburar från 1200 till 2500 kr.

Daskar vi till med några trevliga skåp, och skiftande småmöbler, ja då har vi en full lastbil med trevligheter med oss hem. Jag är hyfsat nöjd, eller nöjd är att ta i. Det känns bra men kunde kännas bättre! Nöjd blir jag ju aldrig. Jag är omättlig och får aldrig nog av sakletandet. Att jag är trångbodd och att det ingalunda är en underdrift har alla ni som besökt mig begripit. Och att i ett redan akut läge då trycka in nya varor kan kanske förefalla en smula märkligt, men vad ska en stackars ”villhameratyp” som jag göra? Man måste ju ha lite nyinkommet också!

..............

Ljusstakar i hårt patinerad mässing och gjutjärn från 600 kr till 1200 kr

Är nu också (nästan) klar med den nya affärsdisken i form av stora packlådor. Fattas gör ännu den gamla oljepresenningen som ska spännas på ovansidan. Dem visade sig vara svåra att få tag på, men jag kämpar vidare, kan inte släppa iden. Ovanför disken ska givetvis två läckra industrilampor hänga. Tjo, så läckert! Sedan är det bara att flytta dit kassaapparaten och datorn! Ska inte dra det här med oviljan att sälja, att bli av med, förlora och se prylarna dra i väg med nån annan den här gången. Ska man ha affär får man lära sig veta hut!

.............

Koffertar från 600 kr till 2000kr. Samt ny affärsdisk!

På gensyn framför disken!

Per Larsson

Inredningsgalleriet

Knut&Svea