fredag 28 september 2012

Tillvarons ljuspunkter

Så snart höstruskets mörkare del av året infinner sig så blir vi lysgalna. Det verkar som folk suttit utan lampor hela fjolåret och vill nu inte vara med om det igen.





















Ganska exakt i början av september börjar nämligen försäljningen av lampor dra i gång.Tak, vägg, bord och golvlampor, allt som lyser. Hit ska då också läggas ljusstakar av allehanda sorter. Jag som är svag för den mer råa industristilen ser som brukligt till att ha gamla fabrikslampor hemma, renoverade med ny el och upphängningsgrunkimojs. Olycklig är den som inte fått med sig en enda hem från inköpsresan, det har hänt även mig.

Snygga lampor från Olsson & Jensen hemma på lager. 
 
minns mitt första besök på en riktigt härlig antikmarknad. Klok som jag ansåg mig vara, ville jag först gå runt och rekognosera för att sedan återvända och slå till. Problemet var bara det att när jag bestämt mig var allt borta. Nu är jag mer proffsig. Målmedvetet ångar jag fram till närmsta hög av industrilampor, ger ett snabbt bud, blir avvisad, får sockra litet och lastar sen ombord.  Snabbt ser jag vilka som är ute efter samma pryttlar. En del kommer fram och vill köpa det man nyss köpt, bönar, ber. Andra sniffar som tryffelhundar efter backen i hopp om att nått ska dyka upp.

 
Det är milt sagt stressande att på avstånd blicka ut över en antikmarknad och se ett fält fullt av försäljare och inse att nånstans där, mitt i gröten, finns det jag söker. Lägger man dessutom till det faktum att inte bara lampor och ljusstakar ska inhandlas utan även möbler och annan, för stilen, nödvändig rekvisita, ja då kan det pirra till rejält. Efter att lamporna hängt i tryckt förvar i mitt butikstak hela sommaren har det nu blivit tajm att ta adjö. I takt med att mörkret stiger glider de åtråvärda plåtskärmarna säkert i väg och själv står jag snart tomhänt igen. Det är inte bara det att gamla industrilampor är populära, det är nått magiskt med dom också. Dom säljs nämligen påfallande ofta i par.



   
I bland får jag känslan av att en del tror industrilooken och hela shabbyvintage-grejen är ett svenskt fenomen. Inget är mer fel. Tyskar, fransmän och belgare vet hur man bäddar en rostig gammal järnsäng och tänder en lätt bucklad plåtlampa med charm. Därför får man också fajtas om inredningspryttlarna. En del europeiska butiker har ett utbud som gör mig fullkomligt tokig. Vart hittar dom allt? Jo, 05:00 på en antikmarknad nånstans ute i guds underbara Europa. Tänd ett ljus och låt det brinna!

 

På gensyn!
per larsson
Knut & Svea

Bilder på lampor i lager och nyinkommet efter oktobers inköpsresa läggs ut på hemsidan http://www.knutochsvea.se/

 

onsdag 27 juni 2012

Länge leve antikhandeln!


Fyra år har gått sen jag tog över den gamla antikaffären på Roslagsgatan i Stockholm. Fyra år av semester. Jag betecknar nämligen min tillvaro som en form av högst trivsam ledighet. Jag arbetar förstås men med hobbybetonade sysslor.












Rostiga plåtlådor, vackra att plantera i.


Tiden har flugit i väg och många är de pryttlar som burits in och ut ur butiken. Och huj, så roligt jag haft. Den som går och tänker ’fan man skulle öppna en liten antikaffär’ kommer knappast troligt att bli besviken den dan fantasin blivit verklig. Livsstilen som antikhandlare passar alla samlare, dagdrömmare, pysslare och knåpare. Har man dessutom små pretentioner när det gäller inkomst, betald semester och arbetstidsförkortning, ja då är man som klippt och skuren. Jo, vars en del kan nog till och med tjäna pengar, vilket inte kan föraktas, men rikedomen består inte av femhundralappar utan just det ljuvliga i att vara arbetsbefriad, men ändå inte.















Gjutjärnsurnor och sommrigt porslin!

Mötet med alla kunder som precis som jag uppskattar trevliga gamla inredningspryttlar ger också en kick. Den positiva responsen över en renoverad gammal byrå eller ett osedvanligt lyckat inköp värmer. Visst finns det dagar när det är både grått och surt men på det hela taget så kan jag rekommendera kneget.









Sen är det ju detta med föryngringen. Branschen består till stor del av äldre herrar. Vilka tar över efter alla dom? Gissningsvis har antalet antikaffärer mer än halverats under det senaste 20,30 åren och att antikhandlare inte lockar en yngre generation är knappast en överdrift. Ikea, google och media ligger bättre till. Så här har du dagdrömmare din chans!
.........















Industrilampor i olika former!

Jag tror envist på antikaffärens existens. Nya koncept och annorlunda blandningar, butiker med både gammalt och nytt, nischade i olika smakriktingar. Det finns redan goda exempel på nydanande antikaffärer som lika gärna kan kallas för inredningsbutik. Min bana var given. Fransk lantstil, nött och stött och en stark dragning till det industriella.














Gamla franska provdockor!

Och nu har jag alltså överlevt fyra år och börjar så smått reflektera över fortsättningen. Vad ska hända? vilken riktning ska det ta? Det finns det som lockar. Att ränna runt i skåpbil ute i Europa på heltid och köpa in för att sedan sälja till andra handlare är en variant. Men då måste ju butiken avvecklas och ett lager införskaffas. Botten upp sa han som välte med ekan!

På gensyn!
Per Larsson
Knut & Svea

onsdag 22 februari 2012

Vårsnyggt romantiskt förfall

Under årets mörkaste del, Januari, som även är den tid då kundunderlaget sviktar och därmed öppnar upp för lite mer genomgripande sysslor så har jag passat på att trascha väggar och förädlat butikshyllor.














Butikslokalen är i grunden som ett gammalt förråd. Ligger en dansk halvtrappa ner, har vatten och avloppsrör i taket och stora dragiga fönster. Med ett stycke fantasi försöker jag tänka franskt källarmagazine. Ni vet ett sånt där ställe där packlår står staplade på varann fyllda med spännande inredningspryttlar som man inte visste fanns och där nån sitter och röker under en gammal industrilampa.
............













Innan jag tog över butiken fantiserades förståss en del om hur den skulle se ut då den väl blev min. Tankarna gick då till mer släta, rena och vita ytor. Blankt och upplyst utan några som helst synliga skavanker. Alltså ganska långt från originalet. Med nyckeln i hand var det ganska brått att komma igång med försäljningen så ursprungsfantasin blev norm. Nu kanske nån av er förstår att det är svårt att få ett vårtsvin att likna en kungspudel. Därmed inte sagt att det är omöjligt. Men här tog det sig inte riktigt.
...............





Härligt att ha på lager! Fötöljer, skåp och byråer.


Det är därför förlösande härligt när man kommer underfund om att det inte är ursprunget, originalet som ska slätas över utan tvärt om borstas fram. Lokalen är ruff så varför inte raffa till det mer. Egentligen skiljer sig den tanken inte mycket ifrån hur man bör handskas med gamla möbler. En vit Carl Larson stol missklär sig i svart och en äppelstol i ek ser illamåendes ut om den målas överhuvudtaget .

  











Så nu mer tar puts och betong som delvis rasat från väggarna över från vitmålat och vältapetserat. Tapetserat har jag visserligen gjort men nu med blad ur en gammal lagbok. Lager på lager, tapet, puts, sprickor och färg ger en känsla av ett förfall som pågått i åratal. Den strikta hyllan vid fönstret har fått nya detaljer och smutsats ner rejält. Trapporna gör sig bra helt orörda liksom det misskötta taket. Ett romantiskt förfall börjar skönjas. En ruinromantik som bättre än tidigare omfamnar den franska lantstilens nötta och kantstötta charm. Den hårdare industristilen trivs även den, liksom undertecknad.













Nu drar jag snart på inköpstripp igen och hoppas hitta just några rejäla packlår att exponera varor i. Precis som i ett Parisiskt källarmagazine. När ni kommer och hälsar på lovar jag dock att inte sitta och röka under nån industrilampa, även om det skulle vara frestande.

På gensyn!
Per Larsson
Knut & Svea