Visar inlägg med etikett målade gamla möbler. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett målade gamla möbler. Visa alla inlägg

söndag 19 juli 2015

Slagauktionen har blivit en raritet

Hur skulle det vara med ett besök på en auktion? Jag menar en riktig, tvättäkta gammal hederlig svensk slagauktion. Finns det fortfarande?

Provdockor och trevliga träjalusier hittar man ändå inte på en svensk aktion.

Har tidigare beklagat mig över att slagauktionerna i Stockholm sedan länge är ett minne blott. Borta är nöjet att strosa runt för att se och känna på sakerna, mötet med människor som har samma intresse, äta skvättkorv med bröd och dricka kaffe. Jag saknar verkligen söndagsritualen med visning och den upprymda känslan av fyndläge. Underhållningsvärdet av att iaktta antikhandlare X som ställer sig undangömd bakom en pelare så att ingen av oss andra ska se att det är just han som bjuder har också försvunnit. Nu sitter han som alla andra hemma på kammarn med sitt hemliga alias och jobbar helt ostört.













Trälådor och gamla skänkar hörde förr till auktionsfynden.

Nätauktionerna har helt tagit över. Dom stora auktionshusen håller sig med egna hemsidor där det klubbas pryttlar i stort sett dygnet runt.  Bara det allra finaste och dyraste föremålen, sånt med utrop på runt hundratusen kronor går under klassisk slagauktion och då är det så storslaget att även dresscode kan förekomma. Antar att man inte vill ha massa blacka lurkar i salen. Länge hade auktionshusen i Stockholm en särställning där mycket från landet transporterades upp eller ner för att säljas i huvudstan. Men så kom stora samlingssajter som Auctionet och Barnebys och fångade upp många av dom mindre auktionshusen ute i landet. Nätauktionerna blev därmed folkligare och tillgängligheten och  utbudet har ökat med hundra procent. Lika fullt längtar jag tillbaks till det gamla. Jag vill sitta med en inplastad nummerbricka och vifta!

Vacker byrå i senbarockstil och dekorativa tavelramar!

Man kan ju inte annat än hålla med om att det är en positiv utveckling i sak. Dessutom har priserna gått upp eftersom det är fler som bjuder på sakerna. Det är således inte
bara Stockholmare som förr var vana slagauktionskunder som hittar fram till varorna. Nu deltar den breda massan. Att allt blivit dyrare är ju positivt för den som säljer men för köparen har det blivit annat. Den här utvecklingen har också lett till att den genuina gårdsauktionen ute i ett fagert sommarsverige har blivit nått riktigt sällsynt. Orörda hem och dödsbon köps istället upp där det bästa säljs över nätet. Somliga auktionsfirmor försöker ändå locka till sig publik genom att använda begrepp som "gårdsauktion" i annonserna trots att det är ett hopplock av rester från flera olika hem med mer eller mindre skräp.

Är svag för ridstövlar med gamla träknektar i. Diagnos?

Nej, annat var det hemma i Jämtland på 90-talet. Då var det svårt att välja ut vilken gårdsauktion man skulle åka till eftersom det kunde gå flera samma lördag. Mitt intresse för gamla trädgårdsmöbler, gjutjärnsuror och skavt och nött var stort redan då. En trädgårdsgrupp med charm att dö för kunde gå för en trehundring. Ingen utom jag ville ha! Nu går motsvarande grupp på Market och man får punga ut med en femtusing. Tiderna förändras! Nu sitter jag här och skrollar i hopp om att hitta nått. Jag knappar in mina bud och får för det mesta ett sms om att jag har blivit överbjuden. Tänk att slagauktionen själv skulle gå och bli en raritet.

På gensyn!
per.larsson
Knut & Svea

 

torsdag 14 maj 2015

Kontinenten tur och retur med lite tur

Hemkommen från vårens inköpsresa, denna gången i svägerskans sällskap som står i begrepp att öppna egen butik. Likt ålen har hon lyckats slingra sig förbi alla skyddsnät och fått mig att avslöja några av mina bästa inköpsställen. Handlat har hon också.               

Grönt är skönt, vackra sifoner och mustig byrå.

Att den här typen av inköpstrippar inte på något vis är en dans på rosor står nu klart för min kära svägerska. För det första, den där stora hangaren till bredden fylld med allt man önskar existerar inte. I stället får man ranta runt på åtskilliga ställen för att skrapa ihop ett lass som duger. Det är till att plocka en sak här och två saker där. När lagret hos mina tidigare hovleverantörer sinar gäller det även att hitta nya brunnar att ösa ur. Ett nytt kanonställe har vi hittat men också åkt tio-tals mil förgäves för att kliva in på ställen som helt saknat det som eftersöks. 


















Prylar från Knut & Svea. Bild överst höger och vänster foto: Anna Skoog Leva & Bo

Några bra antikmarknader har också avverkats. En fullkomligt överfolkad där det tog en timme att komma in på området och sedan två timmar att komma ut därifrån. Att sitta still i en bilkö på en parkering som rör sig i snigelfart frestar på nerverna, i synnerhet som det är flera hundra mil hem och oljelampan lyser som en påminnelse om att det snart går åt helvete. Jag fullkomligt hatar när biljäveln gör sig märkvärdig med olika missljud, blinkande varningslampor eller varför inte låta bli att starta överhuvudtaget. Den här gången fick svägerskan via telefonsupport lista ut vilken typ av olja fanskapet ska gå runt på medan jag själv försökte andas in genom näsan och ut genom munnen.







Hög tid att fylla gjutjärnskrukorna med frodig grönska.

Helnöjd blir jag aldrig. Bara mer eller mindre belåten. Söker jag matbord så hittar jag inga alls men däremot flera vitrinskåp som jag redan har på lager. Söker jag tvärtom skåp, ja då lyser dom med sin frånvaro.  Nu får varje resas lass sin personliga prägel och alltid hittar man nått oväntat dekorativt som lyfter det hela. En fantastisk köksö fick följa med hem, trotts att jag inte har utrymme för sånt och så väldigt trevliga trädgårdsmöbler. Ingen resa blir dock komplett utan fågelburar och provdockor och det är bärgat.













Prylar från Knut & Svea. Foto: Joachim Belaieff och Magnus Selander Leva & Bo.

Generellt upplever jag det allt svårare att hitta varor. Det som tidigare betraktas som sopor står nu mer högt i kurs. Det som blir omtyckt och populärt ökar i pris och det dekorativa kostar alltid. Här får man ta reson. Det är föga lönsamt att köpa in prylar som inte går att sälja för mer än vad man köpt det för. Det är många darlings som går bort just på grund av priset.




















Med fullastad pirra på lyckad antikmarknad. Temat blev visst grönt!

Men trotts allt, det blir en full lastbil till sist och med en motor som behagat ta oss ända hem så väntar här den eviga röran. Fulltecknat upp till taklisten, utrymme zero. Som lök på laxen har min svägerska den goda smaken att låta mig härbärgera hennes inköp. Arbetsbord, industrilampor, fönsterluckor, kälkar, badbaljor och gud vet vad som står och väntar på att hon ska öppna. Öppna! 

På gensyn!
per.larsson
Knut & Svea

lördag 10 augusti 2013

Det kan bli dyrt att möblera om!

Plötsligt händer det! Man vill möblera om. Flytta byrån hit och skåpet dit? Jag vet inte exat när det infaller eller vad det är som gör att en omstuvning av hemmets lösöre så där helt apropå känns angeläget. Men infallen kommer med jämna mellanrum.
 

Jag har gjort det många gånger, företrädelsevis nattetid och då inte alltid till det bättre. I bland slutar det där det började och ibland uppstår något nydanande och fräscht. Och när det bär till, ja då börjar det gärna kosta pengar också. Det är allt som oftast under ommöbleringssvängen som lusten till nån ny pryl infinner sig. Det öppnas liksom andra möjligheter. Behov uppstår som tidigare inte fanns. Det är då man får bege sig ut på tigerjakt.
 

Vackra gamla glasbunkar och sifoner i olika färger.

Jag tillhör inte den där kategorin som exat vet vad jag ska ha. Jag tillhör kategorin som vet först när jag ser det. Som exempelvis ett nytt stengolv att lägga i hallen. Mattallrikar, udda med olika mönster men i samma blåa färgskala och en hel bunt med gamla gravyrer och etsningar från 17/1800-talet och se där!  Plötsligt har jag skapat inramningskostnader utan motstycke.
 

Underbar köpmansdisk från sekelskiftet!                                    

Är jag på hugget riktigt kan det till och med bli tal om att tapetsera om. Det kan ju vara lika bra om man ändå ska flytta på soffan. Jag är medveten om att det hos somliga går att köpa en tapetrulle för femtiolappen men då är det ju det här med den förbannade smaken. Bläddrar jag fram en våd som faller på läpp så kan jag slå mig i backen på att just den kostar runt tusenlappen,,, rullen!

Långt sidebord med svartskavd skiva!
 
När man väl kladdat klart med våderna har man vare sig man vill eller inte hamnat i nått ännu värre. Gardinträsket! Det är inte min gren men snyggt vill jag allt att det ska vara och hur gärna jag än vill så passar inte längre det gamla rafset. Pengarna rullar! Oftast nöjd med slutresultatet konstaterar jag varje gång att kontot är övertrasserat. Märkligt! Jag har ju inte gjort nått särskilt, bara möblerat om?  Ibland kan det kanske vara lika bra att lägga locket på, kväva den plötsliga ingivelsen och helt enkelt låta  byrån stå.
 
på gensyn!
per.larsson
Knut & Svea

 

lördag 9 februari 2013

Klimatsmart återbrukare!

Många gånger har jag stått på Bromma återvinningscentral och häpnat över att en del kastar möbler och prylar utan minsta brist. Fullt friskt, fullt användbart men för ägaren inte önskvärt just nu. Vilket slöseri!


 



Förvisso kommer det fjärrvärmeverket till del men det är ju på tok för tidigt. Refresh, remake, repair, reuse. En gång står jag bredvid en herre som kastade tre vackra tvättkorgar i rotting med lock. Sånna får man betala tusenlappar för på en fransk antikmarknad, men jag kunde inte förmå mig att fråga om jag kunde få dem eftersom han just då fyllde dem till bredden med allaehanda skräp på väg till containern. En annan gång hivar en kille gröna öl-träbackar från Carlsberg. Jag stod förstummad och undrade om han möjligen var född i går.


Gamla klädskåp i plåt är charmiga liksom Tolixstolar. 

Den rådande second-handtrenden har dock fått många att besinna sig. Allt fler vill inreda sina hem med gamla prylar eller åtminstone adda till nått i det annars så moderna hemmet. Många börjar också upptäcka att man med färg och tyg kan förvandla det tristaste trista till nått riktigt kärt. Nya firmor som tar hand om andras skräp växer fram. Kort sagt, återbruk är roligt.

Det finns dem som slänger lerkrukor som blivit förkalkade. Jag tar rätt på dem!

Som i det flesta sammanhang här uti vår herres hage,så är smaken olika. Det en del tycker är charmigt tycker andra är fult. Jag gillar det ruffa och råa uttrycket och andra begriper inte ett skvatt av det jag sysslar med. ” Den är ju för fan rostig” eller ”skivan är ju alldeles nött”. ”Det där är ju soptippen direkt” Då är det ingen ide att påpeka det där med olika smak och att man på dem stora auktionshusen nu förtiden kan få betala lika mycket för ett klädskåp i plåt som en mindre gustaviansk spegel.


Refresh, remake, repair, reuse!.................................
 
Och är det inte det som är tjusningen? Vi får ju alla plats med våra stilideal och det finns verkligen nått för alla smaklökar. Jag köper gärna ett grovt verkstadsbord med avskavd skiva medans andra föredrar nått i blankaste mahogny.

Helt oavsett smakinriktning så har vi antik, vintage och loppis -älskare ett gemensamt. Vi är klimatsmarta! Vi gör en insats för miljön och det går av bara sig självt. Så nästa gång du står vid containerkanten tänk på att det finns dem som tycker gröna träbackar är snygga. Tänk Refresh, remake, repair, reuse!

På gensyn!
Per Larsson
Knut & Svea

onsdag 25 maj 2011

Fyndjakt i sommar!

Många är vi som vill göra fynd. Köpa snygga och bra saker till nästan inga pengar alls. Ett överfullt släpvagnslass eller bara en liten pryl, det kvittar. Då är det auktion i Sommar-Sverige som gäller, land och rike runt.














Vacker köpmandisk och underbart sidebord i dåva sandgrå kulörer.


Det drar ihop sig till sommarens auktionsrace. Inget går uppemot en sån där riktig auktion, ett orört hem på en större gård ute på landet, ni vet en sån där som ingalunda lägger ut bilder på nätet utan nöjer sig med en liten annons i landsortstidningen. En sån som brukar kallas gårdsauktion och som det är fasligt så ont om nu för tiden. Råkar man nu hittapå en dylik tilldragelse ja då är 30 mil att åka inget för den inbitne och är vädret dessutom soligt, ja då är det tveksamt om man kan tillbinga en sommardag på bättre sätt.






















Med munter håg är man ute i god tid för att hinna kolla igenom det digra smörgåsbordet. Svänger in och parkerar på en nyslagen åker. Stiger ur och nästan rusar fram mot det uppradade utbudet. Det är redan trångt och folk drar och lyfter, vrider och inspekterar varenda pryl med lite tvist. På långt håll ser jag ett bockbord med låda i sargen och två underbara bondrokokostolar. När jag sedan springer över en bunt zinklådor och en hop gamla vackra gjutjärnsurnor så är saken klar. Här blir jag resten av dan.





En köttkvarn, en köttkvarn, vad får jag för köttkvarna ropar auktionisten. Jag tänker genast på Mårten i Jämtländska Kall, årets bästa auktionist för nått år sedan. Han har sagt att det inte blir nån riktig auktion utan köttkvarn och det ligger nått i det. Det går undan mellan slagen vilket uppskattas. Samtidigt gäller det att hänga med och inte tappa fokus. Ett knippe besman, Kockums emaljerade kärl, tvättbrädor, tvättfat och kanna från Göteborgsfabriken och så ett underbart litet golvvitrin. Jag ropar och viftar, blir överbjuden, tar i igen, igen och igen och pass på bud och slag! Vitrinskåpet blir inte mitt.











 Franskt vitrinskåp i mustigt grönt och trädgårdsbord med förzinkad skiva

 Kaffe och skvättkorv hör till och med viss vånda drar jag i mig två med stark senap. Det gäller att mellan tuggorna hålla fortsatt koll. När en trädgårdsgrupp, en svensk klassisk från 1920-talet i ljuvlig nött grön färg bärs fram stiger blodtrycket. Den ska med mig! Jag forcerar folkmassan och ställer mig väl synlig för auktionisten. Samma kvinna som köpte vitrinet bjuder emot. Men nu ger jag mig inte. När det kommer till trädgårdsromantik blir jag livsfarlig. Hon skriker, jag skriker, hon viftar, jag skriker och viftar, hon tittar på mig och tänker säkert att vad i all sin dar ska du med en nött och skavd trädgårdsgrupp till. Ja, och till det här priset? Kvinnan är besegrad, klubban går i bordet och gruppen är min.




Huj sicket galej! Som efter en lyckad jakt samlar man ihop sina byten och börjar lasta. En herreman som inte varit på bettet kommer fram och frågar om han får köpa slagbordet av mig. Det får han inte. Kvinnan med vitrinet stannar på avstånd och tittar en sista gång på trädgårdsgruppen. Hade det inte varit för henne hade jag fått gruppen tokbilligt. Nu blev det tvärt om. I bilen på väg hem summerar jag mina inköp. Konstaterar i vanlig ordning att jag inte gjort ett enda fynd. Dyrt men vackert.

På gensyn!
Per Larsson
Knut & Svea

måndag 28 juni 2010

Kontinentala uppköp

Att köpa gods på överfulla antikmarknader och i små men naggande goda antikbutiker ute på den kontinentala landsbygden är nöjsamt. Betald semester när det är som bäst och med chaufför och allt!


Klockan fem på morgonen öppnar antikmarknaden. Den som är sent hemkommen från Bistro Tabu och vindrucken med dunkande skallebank göre sig icke besvär. Är varken det ena eller det andra men är lika fullt okristligt däven när klockan ringer vid pass fyra. Första tanken är att skippa rubbet och bli kvar i dun och bolster resten av dan. Men så kvicknar cellerna till och pulsen ökar då jag kommer till insikt om vad som väntar.






















Härliga marknadsobjekt. Pinnstolar, vitt porslin och korgar.

Parkeringen är knökad med lastbilar. Nummerplåtarna vittnar om att handlare från hela Europa finns på plats. En Dansk, en Norsk och se på fan, en Svensk. Vis av tidigare inköpsresor har pirran utrustats med en stor låda. På så sätt slipper man få händerna fulla och springa fram och tillbaka till lastbilen och dumpa av grejor stup i ett. En annan lärdom är att genast hugga dom prylar man vill ha. Att först gå runt och rekognosera för att sedan återvända och köpa saken är dödsdömt. Då är den borta, försvunnen, såld! Att pruta är också menlöst. Köper inte jag så köper hon!





Vackert brödskåp, vit hylla och vitt porslin.

En kontinental antikmarknad innehåller alla de ingredienser som den nötta stötta lant och industristilen består av. Det dinglar och väller av smått som stort. Som under ett maratonlopp rantar stressade handlare runt för att ingen trevlig inredningssak ska gå förlorad. Klockan tio är allt över. Överblivet stuvas ihop och marknaden stänger. Phu! Då kan man tända den där ciggen som suttit i mungipan i fyra timmar och föra katalog över inköp, sak för sak med pris. Nöjd och belåten slår jag fast att bra uppköp fyller knappt halva lastutrymmet.






Emaljerade mjölkkrukor och formar i alla slag.

Min gode vän, tillika chaufför och bärare hotar med fackliga stridsåtgärder om inte den kommande halvtimmen avsätts för frukost. Bäst så! Därefter väntar en heldagstur ut på landsbygden. Under alla resor har jag hittat många antikhandlare, stora och små, som döljer sig utefter krokiga vägar i små byar och mindre städer och som givet ska återbesökas. Det är alltid lika spännande att se vad nytt dom fått hem sen sist vi sågs.
......

En inköpsvecka går fort. Hemma i Stockholm väntar urlastning och utan förbehåll tvingas den lilla butiken svälja varenda pinal. Den som hade råd med lager! I ett slag förändras interiören och stämningen i butiken blir en annan, även om stilinriktningen är den samma. Varje resas uppköpslass har liksom sin personlighet och sätter sin prägel. Som vanligt har jag ingen som helst tanke på att skiljas från en enda pryttel och ogillar alla grannarnas närgångna frågor om priser och annat under pågående urlastning. Jag har ju just kommit hem!

På Gensyn!
Per Larsson
Knut & Svea

tisdag 2 mars 2010

Våga vägra vitt lite grann!

Om jag ska jag sälja en exempelvis en byrå någorlunda snabbt, ja då ska den vara vit. Står ett par bruna stolar och skräpar i ett hörn lämnar dom affären så snart dom blivit vita. En vit stol är en vit stol, en brun en brun!













Skåp och byrå i Nougatbrunt, riktigt snyggt tillsammans med rost!


Nu längtar jag efter färg! Det är ingalunda så att jag avskyr vitt. Jag gillar också den blonda skandinaviska lantstilen och har inget emot ett vackert vitt klädskåp eller varför inte ett slagbord. Det är bara det att jag börjar gilla färg också. Efter att försiktigt brutit till ljust gråa nyanser, för att komma bort från det vita lite granna, har jag nu släppt tyglarna helt. Nougatbrunt, mörk potatis, vagnsgrön eller varför inte nått så vackert som Pourrie jord. Ovan till höger, svartmålad och rejält nött byrå i Gustaviansk stil.
..............












Sengustavianskt hörnskåp i vacker sparris-grön nyans.


Med färgen uppstår en annan inredningsstil, robustare, fräckare och mer iögonfallande.
Prylarna får karaktär. Har man dessutom ett i allt igenom vitt hem då det gäller väggar och tak, ja då sticker den målade möbeln ut rejält. Och så kul det är att måla. Att renovera möbler och låta det ena efter det andra strykas med vit linoljefärg blir rätt enahanda också arbetsmässigt. Efter tre vita byråer riktigt längtar man efter nått annat.
Till höger, köksvitrin i mörkt sandgrå nyans.










Precis som inte alla möbler klär i vitt så är det inte allt som gör sig i färg heller. Exempelvis avskyr jag när jag ser äppelstolar i ek från 40-talet vitmålade. Det passar inte ihop. En annan mesallians uppstår då vitt Carl larsson- möblemang plötsligt ska målas svart. Men det finns möbeltyper som faktiskt skriker efter färg. Ta en ådringsmålad gammal 1800-tals byrå, där ådringen för längesedan passerat bäst före datum. Med färg får möbeln liv, den blir påyttfödd och åter attraktiv att inreda med.
..............










Tre typer av lantbord, orört rosa, ljust grå och nougatbrun.

Kära vänner, oroa er inte! Jag kommer inte att sluta måla vitt. Att många kunder efterfrågar just det vita går inte att bortse ifrån. Vitt är i särklass det mest populära och vitt har alltid funnits i våra svenska hem, men nog är de kul att visa upp alternativ. Jag upplever också att fler och fler efterfrågar möbler i andra kulörer nu än tidigare och då har jag inte haft min butik i två år än.











Den som lever får se vad som seglar upp på inredningsfronten. Årets färg 2010 är visst turquoise. Den kulören klarar jag mig utan, men i övrigt, håll med om att det är fint med färg.

På gensyn!
Per Larsson
Inredningsgalleriet
Knut & Svea