Slagauktionen har blivit en raritet

Hur skulle det vara med ett besök på en auktion? Jag menar en riktig, tvättäkta gammal hederlig svensk slagauktion. Finns det fortfarande?

Provdockor och trevliga träjalusier hittar man ändå inte på en svensk aktion.

Har tidigare beklagat mig över att slagauktionerna i Stockholm sedan länge är ett minne blott. Borta är nöjet att strosa runt för att se och känna på sakerna, mötet med människor som har samma intresse, äta skvättkorv med bröd och dricka kaffe. Jag saknar verkligen söndagsritualen med visning och den upprymda känslan av fyndläge. Underhållningsvärdet av att iaktta antikhandlare X som ställer sig undangömd bakom en pelare så att ingen av oss andra ska se att det är just han som bjuder har också försvunnit. Nu sitter han som alla andra hemma på kammarn med sitt hemliga alias och jobbar helt ostört.













Trälådor och gamla skänkar hörde förr till auktionsfynden.

Nätauktionerna har helt tagit över. Dom stora auktionshusen håller sig med egna hemsidor där det klubbas pryttlar i stort sett dygnet runt.  Bara det allra finaste och dyraste föremålen, sånt med utrop på runt hundratusen kronor går under klassisk slagauktion och då är det så storslaget att även dresscode kan förekomma. Antar att man inte vill ha massa blacka lurkar i salen. Länge hade auktionshusen i Stockholm en särställning där mycket från landet transporterades upp eller ner för att säljas i huvudstan. Men så kom stora samlingssajter som Auctionet och Barnebys och fångade upp många av dom mindre auktionshusen ute i landet. Nätauktionerna blev därmed folkligare och tillgängligheten och  utbudet har ökat med hundra procent. Lika fullt längtar jag tillbaks till det gamla. Jag vill sitta med en inplastad nummerbricka och vifta!

Vacker byrå i senbarockstil och dekorativa tavelramar!

Man kan ju inte annat än hålla med om att det är en positiv utveckling i sak. Dessutom har priserna gått upp eftersom det är fler som bjuder på sakerna. Det är således inte
bara Stockholmare som förr var vana slagauktionskunder som hittar fram till varorna. Nu deltar den breda massan. Att allt blivit dyrare är ju positivt för den som säljer men för köparen har det blivit annat. Den här utvecklingen har också lett till att den genuina gårdsauktionen ute i ett fagert sommarsverige har blivit nått riktigt sällsynt. Orörda hem och dödsbon köps istället upp där det bästa säljs över nätet. Somliga auktionsfirmor försöker ändå locka till sig publik genom att använda begrepp som "gårdsauktion" i annonserna trots att det är ett hopplock av rester från flera olika hem med mer eller mindre skräp.

Är svag för ridstövlar med gamla träknektar i. Diagnos?

Nej, annat var det hemma i Jämtland på 90-talet. Då var det svårt att välja ut vilken gårdsauktion man skulle åka till eftersom det kunde gå flera samma lördag. Mitt intresse för gamla trädgårdsmöbler, gjutjärnsuror och skavt och nött var stort redan då. En trädgårdsgrupp med charm att dö för kunde gå för en trehundring. Ingen utom jag ville ha! Nu går motsvarande grupp på Market och man får punga ut med en femtusing. Tiderna förändras! Nu sitter jag här och skrollar i hopp om att hitta nått. Jag knappar in mina bud och får för det mesta ett sms om att jag har blivit överbjuden. Tänk att slagauktionen själv skulle gå och bli en raritet.

På gensyn!
per.larsson
Knut & Svea

 

Det stora krocktestet!

Det kan vara snyggt när stilar krockar. När fransk Louis XVI-stil bankas samman med 1940-talets industridesign eller då art nouveau möter barock. Jag vill inte ha det för ihopgeggat och likriktat. Det måste spraka och knastratill när man ser sig om i rummet. Lägger man till en lätt bohemisk touch med lite hemtrevlig oreda så faller jag i farstun.

 

Ovan: gammal fransk bergére snygg med lådfack i plåt.

Samma sak gäller i stadsrummet. När arkitektur från olika sekler samsas, eller om man så vill bråkar med varandra, lever området upp. Enligt min mening är Stockholms snyggaste plats Hötorget sett från hörnet av Kungsgatan med Pubvaruhuset i ryggen. Vyn bjuder på konserthusets 20-talsklassicism, Hötorgsskrapornas ännu moderna 1950-talsfasader, SF:s filmtempel, Hötorgshallen och så den omfattande torghandeln med blomster och grönsaker. Det är kontrastrikt, bohemiskt, livligt och sprakande. En ovanligt lyckad blandning.

Gammalt bockbord med rostig plåtskylt och papperskorg. Foto Anna Skoog. Leva & bo.

I butiken trycker jag gärna in många olika slags stilgenrer.
Och egentligen är det rent märkligt hur bra det kan göra sig ihop. Byråer i Gustaviansk stil står snyggt med karmstolar i rokoko. På ett maffigt biblioteksbord i barockstil gör sig en klassisk gjutjärnsurna från sekelskiftet utmärkt. Låter man ljuskronan pryda en annan plats och väljer en gammal industrilampa från 40-talet i stället, ja då börjar själva spraket. Är man rädd för allt för stora krockar kan man bota sig med en enhetligare färgskala.
Välja möbler från olika epoker men i liknande nyanser.
xxxxxx

Dom gånger jag hittar möbler som är renoveringsobjekt och låter slipa, limma och måla om kan det vara stor idé att tänka ett ögonblick på just färgskalorna. Fast att skåpet och stolen kommer från vitt skilda världar står dom efter reparationen hand i hand som ett nyförälskat par med nära, men inte nödvändigtvis lika kulörer. Många kunder söker exempelvis efter sex lika stolar. Det är inte omöjligt att hitta men det är svårt och när man väl lyckas ska man upptäcka att prislappen ligger ganska högt. Jag rekommenderar i stället att styra om jakten mot udda stolar, låta stilarna spreta en aning men sträva efter en gemensam nämnare, kanske i formen, färgen eller i patinan. Det är inte bara billigare per stol, det blir snyggt med.
xxxxxxxxxxxxxx

Risken att låta färgskalorna gå i varandra för mycket är att det slutligen ändå känns för hopkletat, lite tamt och mesigt. Det är då som det stora krocktestet kommer till pass. Tänk Hötorget! Lyft in en knallröd plåtbokstav, kasta ut en matta som skriker på hjälp eller häng upp en tavla som bjuder på lite motstånd. Det lilla knepet slår
sällan fel för den som vill att det ska tuta till och smälla i ett allt för enhetligt rum.

På gensyn!
per.larsson
Knut & Svea

Lite spill får man räkna me!

Jag har spräckt det mest fantastiska spegelglas, brutit av armar från charmiga kandelabrar och tappat en ståtlig ljuskrona i golvet. Och visst minns jag med fasa den gången ett klädskåp föll ner från bakgavellyften.   

 

Den som dagligen hanterar gamla saker, somligt högst ömtåligt, vet känslan när det trots försiktighet och idogt emballerande ändå gått åt pipsvängen. För er andra beskriver jag bäst känslan som ett getingsting i pannan. Om jag köper en sak som har över hundra år på nacken, är oskadd med endast bruksslitage och charmig patina, så är ju det i sak rätt fantastiskt. Tänk att prylen, trotts allt den varit med om under alla år, förblivit hel! Men så kommer jag. Torpederad och förintad på bråkdelen av en sekund. Jag menar, det är klart man blir trött!

Då man lyckas vara omedvetet oförsiktig, kvadda nått helt utan flit, är det som mest retsamt. I bland kanske man vet med sig att exempelvis stuvandet i samband med hemtransporten präglats av lätt nonchalans, då skyller man sig själv. Andra gånger har vårdslösheten varit fullkomligt planerad. Som den gången då slagbordet från 1700-talet kom i min ägo.

Vacker gammal hotellskylt, Decovintage och gammal karusellhäst.


På en Jämtländsk gårdsauktion lyckas jag ropa in ett vackert pärlgrått slagbord med låda i sargen och patina att dö för. Som det brukar heta, nött och slitet av tidens tand. Men detta var i en tid då människan skydde färg på möbler och inget som inte gått igenom det stora lutbadet ansågs vackert nog. Samma kväll på garageuppfarten sätter jag punkt för en över tvåhundraårig era och låter färgen drypa. Detta gör mig förbannad än i dag! Kanske är det därför som jag nu förtiden har sån förkärlek till att köpa in just avlutade möbler och någorlunda skänka krakarna livet åter med ett linoljefärgs-lyft. Ett slags självbot!

Vidare så har den inredningsgenare som jag sökt mig till och i dag arbetar med, den franska lantstilen, industrivintage och klassiskt bohemiskt tämligen oöm rekvisita att handskas med. Pryttlarna har fått stryk genom åren och tål att få en omgång till. Men visst! Bara för att nått redan är repigt eller buckligt så behöver det ju nödvändigtvis inte fördärvas ytterligare. Men det kan också vara effektivt att ha sönder gamla saker. Exempelvis så kommer uppslaget till det här blogginlägget till efter att jag tappat en vit porslinskanna i golvet. Vid varje större ödeläggelse försöker jag, mer eller mindre framgångsrikt, intala mig att det är sånt man råkar ut för när herr " oflax" är framme. Och lite spill måste det allt få bli. Hur skulle det annars se ut?

På gensyn!
per.larsson
Knut & Svea

Antik i kubik!

Bristen på lagerutrymme är påtaglig. Att baxa in sjutton kubik möbler i en redan övermöblerad sextiofem kvadratmeter stor butik är väl ungefär som att trycka in två passagerare för mycket i en Bubbla. Det går, men inte blir det bekvämt.

Köpmandisk och karmstol i läckert Sparrisgrönt.

Att skapa någorlunda ordning när det inte finns plats att byta plats på saker är en konstart värd ett eget kapitel. Först knökar man in allt i ena änden av butiken. Staplar lager på lager och anlägger högar av möbler ända upp till tak. Lösöret i form av inredningsprylar hamnar i varje vrå och tom låda som går att uppbringa. Helst ska ju inget gå sönder heller. I den tommare delen passar man på att dammsuga och torka golv för att sedan bestämma sig för vilken inventarie som ska stå vart.
 

Trevlig köksö och gammal fransk karusellhäst.

Någonstans mitt i den allmänna apatin som då inträder, man vet liksom varken ut eller in, vart ska man börja?, gäller det ändå att kicka igång och möblera. Lika bra att lirka fram bordet och stuva och packa om så

att inte högen rasar helt. Proceduren upprepas tills de större sakerna fått en plats. Ofta blir man inte nöjd utan får ta fram hjulplattor och pirra för att rulla runt ytterligare ett varv. Till slut får man tygla sig och godta att allt inte kan exponeras så som man dagdrömt om.

 

Skåp med jalusidörrar och franskt lantbord.

Jag har begåvats med knackigt omdöme och tror mig ha utrymme motsvarande ett våningsplan på Åhléns. När jag hittar nått på en inköpstripp tänker jag , Åh vilket trevligt skåp, det där kan stå bredvid järnsängen, där finns ett par meters utrymme. I själva verket handlar det om en trettio centimeters glipa, där det står en stapel gamla korgar. Å andra sidan har man inget val. Det är när man hittar något prisvärt och
snyggt och har pengar att handla för som man måste slå till.

Från Roslagsgatan 21 i Stockholm till Clignncourt i Paris. 

 

En stadig koll efter större  lokaler äger rum. Utbudet är inte hur stort som helst och hittar man nått av intresse är hyran hög som en hel årsomsättning och ska man sälja rostiga plåtlådor vill det till att hålla utgifterna nere. Sen är det detta med läget. Vart skulle man i så fall flytta? Söder? Kungsholmen? Eller någon annanstans i Vasastan? Nån har sagt mig att det inte är någon ide att flytta till dubbelt så stort eftersom det sannolikt bara skulle leda till att det blir dubbelt så trångt, om ni förstår. Tillsvidare behåller jag Bubblan. Den är tungt lastad och går nästan på fälgarna men det rullar.

 
På gensyn!
per.larsson

Knut &v Svea

Gödsla idéknölarna

Jag behöver inspiration! Få nya idéer och skaparkraft, hitta andra infallsvinklar, lockelser och pockelser och upptäcka nått fräckt och galet. Jag drar till Paris.

Gamla fönsterluckor och lösa bokstäver sätter genast piff.


Nog kan man köra fast och upprepa sig i det mesta man gör. Somligt därför att man helt enkelt gillar det. Annat går mest på rutin och sticker allt mer i ögonen, därför skadar det aldrig med en gnutta input. Formex bjöd på sedvanlig trendspaning. Antikmässans inspirationsbesök har lagt sig och över för denna gång är även den stora trädgårdsmässan. Sköna hem finns alltid till hands liksom div bloggar. Men det behövs mer.

Snyggt även med gamla obehandlade träpaneler och möbler.


Stundom kan man häpna över andras geniala idéer. Så enkelt men så snyggt att en krångelkuse som jag aldrig hade kommit på det själv. Ibland kommer en kund med ett lyckat förslag och presenterar ett nytt användningsområde av ett par gamla ytterdörrar, eller varför inte göra en klädhängare av gamla dörrhandtag? Med påhittighet kan man komma långt när det gäller inredning. Eller så får jag besök av någon inredare vars kunnighet kan imponera stort.

 Fabrikslampor, gärna på rad ger ruff och rustik känsla.


Sedan är det det där med trendflödet som alltid är i rörelse. Över tid ändrar man uppfattning och gillar plötsligt sånt man tidigare aldrig tittat åt. Även om grunden ligger fast, jag menar man kastar kanske inte ut sitt orientaliska stuk för ett industriellt eller franskt lantligt över en natt, men man börjar plötsligt adda till detaljer som sakta och säkert förändrar helhetsintrycket.

Gustaviansk stilbyrå och franskt brödskåp passar ihop.


Själv har jag aldrig varit trendkänslig, snarare trög, men jag gillar att förändra. Så långt jag kan minnas har det alltid varit nött och avskavt med gamla auktionsfynd som gällt för mig även om inramningen i form av färg, tapeter, golv och textil skiftat markant sen det första egna boet. Och nu måste jag piggas upp igen. Lägenheten ska renoveras och ny/gammal-möbleras. Renoveringsjobben i butiken får andra nyanser och inköpen kanske blir något fräckare. Söker både klassisk inredning och en gnutta nysprätt och när allt annat tryter återstår Paris.

på gensyn!
per.larsson
Knut & Svea.

På rätt sida skranket

Vintergreppet har lossnat och kors så fort det gick. Det mesta av det jag planerat renovera och göra klart i möbelväg under halvåret återstår ogjort. Bedrövligt eftersom det snart är dags att hämta hem nytt där Magnolian snart blommar.

Har plockat fram våren med trevliga trädgårdsprylar.

Att det känns härligt när speditionsfirman dumpar ett paket utanför butiksdörren är ingen underdrift. När paketet sedan innehåller balkong och trädgårdspryttlar och man samtidigt hör meteorologen säga att det är vår, ja då spricker man upp. Ingen tid på året slår den som nu väntar. Allt börjar om på nytt. Gruset sopas från trottoaren, knopparna står startklara och däcken kan skiftas på transportbilarna vilket i sin tur betyder inköpsresa.

Den långa vintern har tärt på varulagret och det gapar olustigt tomt i butiken. Som kreatör och estet vill man gärna behålla pyntet så att helhetsintrycket består. Ni som själva driver en
liknande rörelse vet vad jag vill säga. Det ska vara tätt i hyllorna och det ska vara charmant exponerat. Nyproducerade pryttlar kan man alltid beställa från grossisten men på vintage och antiksidan är det svårare.

Efter att dom stora antik och samlarmarknaderna ute i Europa legat i vinteride, börjar det så smått dyka upp datum igen. Ett kärt vårtecken för min del är när kartan kan plockas fram och en ny inköpsrutt kan stakas ut. Äntligen! Förhoppningsfullt ringar jag in plats efter plats och kan bara fantisera om vad som kommer att dyka upp. Längtar som vanligt efter en kader av trevliga gamla fåtöljer, långa stiliga matbord och massvis med stolar till det. Skåpen, så väl kläd som vitrinvarianten, går åt liksom industri prylar, inte minst lamporna.

Underbart planteringsbord med zinkförsedd toppskiva.

Sen har man alltid det oväntade och överraskande i inredningsväg att se fram emot. Ni vet det där som sätter pricken över i:t, prylen med tvist, så det gnistrar om det. Men först har jag två gamla Belgiska fåtöljer att tapetsera klart i gammalt franskt linne. Jag har kunder som önskar att dom ska bli klara nån gång. Det är typiskt att nästan allt i renoveringsväg inte är redo att lyftas fram då man mest behöver det. Och snart trycks 20 nya kubik med prylar in igen.  I källaren står några karmstolar och byråer och väntar på sin tur. Har åtminstone specialbeställt några riktigt härliga färgkulörer till dessa. På kvällen får den late brått.

På gensyn!
per.larsson
Knut & Svea


 

Det kan bli dyrt att möblera om!

Plötsligt händer det! Man vill möblera om. Flytta byrån hit och skåpet dit? Jag vet inte exat när det infaller eller vad det är som gör att en omstuvning av hemmets lösöre så där helt apropå känns angeläget. Men infallen kommer med jämna mellanrum.
 

Jag har gjort det många gånger, företrädelsevis nattetid och då inte alltid till det bättre. I bland slutar det där det började och ibland uppstår något nydanande och fräscht. Och när det bär till, ja då börjar det gärna kosta pengar också. Det är allt som oftast under ommöbleringssvängen som lusten till nån ny pryl infinner sig. Det öppnas liksom andra möjligheter. Behov uppstår som tidigare inte fanns. Det är då man får bege sig ut på tigerjakt.

 

Vackra gamla glasbunkar och sifoner i olika färger.

Jag tillhör inte den där kategorin som exat vet vad jag ska ha. Jag tillhör kategorin som vet först när jag ser det. Som exempelvis ett nytt stengolv att lägga i hallen. Mattallrikar, udda med olika mönster men i samma blåa färgskala och en hel bunt med gamla gravyrer och etsningar från 17/1800-talet och se där!  Plötsligt har jag skapat inramningskostnader utan motstycke.

 

Underbar köpmansdisk från sekelskiftet!                                    

Är jag på hugget riktigt kan det till och med bli tal om att tapetsera om. Det kan ju vara lika bra om man ändå ska flytta på soffan. Jag är medveten om att det hos somliga går att köpa en tapetrulle för femtiolappen men då är det ju det här med den förbannade smaken. Bläddrar jag fram en våd som faller på läpp så kan jag slå mig i backen på att just den kostar runt tusenlappen,,, rullen!

Långt sidebord med svartskavd skiva!

 

När man väl kladdat klart med våderna har man vare sig man vill eller inte hamnat i nått ännu värre. Gardinträsket! Det är inte min gren men snyggt vill jag allt att det ska vara och hur gärna jag än vill så passar inte längre det gamla rafset. Pengarna rullar! Oftast nöjd med slutresultatet konstaterar jag varje gång att kontot är övertrasserat. Märkligt! Jag har ju inte gjort nått särskilt, bara möblerat om?  Ibland kan det kanske vara lika bra att lägga locket på, kväva den plötsliga ingivelsen och helt enkelt låta  byrån stå.

 

på gensyn!

per.larsson

Knut & Svea