lördag 10 augusti 2013

Det kan bli dyrt att möblera om!

Plötsligt händer det! Man vill möblera om. Flytta byrån hit och skåpet dit? Jag vet inte exat när det infaller eller vad det är som gör att en omstuvning av hemmets lösöre så där helt apropå känns angeläget. Men infallen kommer med jämna mellanrum.
 

Jag har gjort det många gånger, företrädelsevis nattetid och då inte alltid till det bättre. I bland slutar det där det började och ibland uppstår något nydanande och fräscht. Och när det bär till, ja då börjar det gärna kosta pengar också. Det är allt som oftast under ommöbleringssvängen som lusten till nån ny pryl infinner sig. Det öppnas liksom andra möjligheter. Behov uppstår som tidigare inte fanns. Det är då man får bege sig ut på tigerjakt.
 

Vackra gamla glasbunkar och sifoner i olika färger.

Jag tillhör inte den där kategorin som exat vet vad jag ska ha. Jag tillhör kategorin som vet först när jag ser det. Som exempelvis ett nytt stengolv att lägga i hallen. Mattallrikar, udda med olika mönster men i samma blåa färgskala och en hel bunt med gamla gravyrer och etsningar från 17/1800-talet och se där!  Plötsligt har jag skapat inramningskostnader utan motstycke.
 

Underbar köpmansdisk från sekelskiftet!                                    

Är jag på hugget riktigt kan det till och med bli tal om att tapetsera om. Det kan ju vara lika bra om man ändå ska flytta på soffan. Jag är medveten om att det hos somliga går att köpa en tapetrulle för femtiolappen men då är det ju det här med den förbannade smaken. Bläddrar jag fram en våd som faller på läpp så kan jag slå mig i backen på att just den kostar runt tusenlappen,,, rullen!

Långt sidebord med svartskavd skiva!
 
När man väl kladdat klart med våderna har man vare sig man vill eller inte hamnat i nått ännu värre. Gardinträsket! Det är inte min gren men snyggt vill jag allt att det ska vara och hur gärna jag än vill så passar inte längre det gamla rafset. Pengarna rullar! Oftast nöjd med slutresultatet konstaterar jag varje gång att kontot är övertrasserat. Märkligt! Jag har ju inte gjort nått särskilt, bara möblerat om?  Ibland kan det kanske vara lika bra att lägga locket på, kväva den plötsliga ingivelsen och helt enkelt låta  byrån stå.
 
på gensyn!
per.larsson
Knut & Svea

 

onsdag 5 juni 2013

Knut & Svea 5-årsjubilerar!

Butiken har hunnit fylla fem år och när jag tittar igenom bloggen kan jag häpna över mängden prylar som under åren burits in och ut ur den lilla butiksdörren på Roslagsgatan.

Somligt har jag helt glömt och får ett sting i hjärttrakten när jag återser. Annat kommer jag väl ihåg och en del saknar jag fortfarande. Och mer unika prylar, det vill säga saker som det inte finns en uppsjö av och sånt som man kanske aldrig igen kommer att lägga vantarna på, kan man rent ångra att man sålt. Nu kommer det alltid nya saker och nya förälskelser uppstår, men under en inköpsresa vet man aldrig vad man kommer att hitta, däremot vet man ju vad man haft.


Underbart barockbord med lådor och byrå i Gustaviansk stil.
 
Efter fem år går det också att dra en hel del lärdomar, som att jag exempelvis är en usel affärsman. Långt före jag tillgodoser efterfrågan från den breda allmänheten låter jag lastbilen fyllas av det mest platskrävande och högst opraktiska föremål som går att uppbringa. Folk frågar ju efter slagbord och nått av Stig Lindberg. Varför då inte köpa in slagbord i stället för maffiga köksöar och en Lindbergsvas i stället för rostiga plåtlådor? Kanske skulle försäljningen slå rekord om ”rätt varor” införskaffades men det skulle bli så mycket tråkigare. Dom som söker nått av Stig Lindberg eller Lisa Larsson får jag vänligt hänvisa till andra äffärer.
 
 
Vackra franska glasflaskor och årets läckraste arbetsbord.
 
Ni som besökt butiken har säkert hört mig klaga över bristen på utrymme. Här blir knökfullt och stundom får man smala in sig rejält för at ta sig fram. Med ett på tok för litet lager, som ju även ska fungera som verkstad, hamnar det mesta direkt i butiken. När jag tänker tillbaka inser jag hur naiv jag varit. Jag drömde om fria ytor och snyggt exponerade varor. Aldrig någon turlista över möbler som står på hög och väntar på en hjälpande renoverade hand. Jag tänkte mig ordning och reda och dessutom en osviklig lust och ork till allt arbete.


På inköpstripp ute i Europa.
 
Min lilla verksamhet har blivit en brokig bukett bestående av snickeri, måleri, möbeltapetseri och någonstans i mitten försäljeri. Ni som inte besökt butiken kan kanske förnimma en viss oordning. Nåja! Allt blir inte som man tänkt sig. På det hela taget trivs jag rätt gott i bröten och vissa drömmar behöver man helt enkelt ha ouppnådda. För att bättra på platsbristen väntar närmast en inköpsresa annars kavlar jag upp och tar resten av året som det kommer. Tror att det blir enklast så.Tänk vad tiden går fort då man har roligt!
 
På Gensyn!
Per Larsson
Knut & svea

lördag 9 februari 2013

Klimatsmart återbrukare!

Många gånger har jag stått på Bromma återvinningscentral och häpnat över att en del kastar möbler och prylar utan minsta brist. Fullt friskt, fullt användbart men för ägaren inte önskvärt just nu. Vilket slöseri!


 



Förvisso kommer det fjärrvärmeverket till del men det är ju på tok för tidigt. Refresh, remake, repair, reuse. En gång står jag bredvid en herre som kastade tre vackra tvättkorgar i rotting med lock. Sånna får man betala tusenlappar för på en fransk antikmarknad, men jag kunde inte förmå mig att fråga om jag kunde få dem eftersom han just då fyllde dem till bredden med allaehanda skräp på väg till containern. En annan gång hivar en kille gröna öl-träbackar från Carlsberg. Jag stod förstummad och undrade om han möjligen var född i går.


Gamla klädskåp i plåt är charmiga liksom Tolixstolar. 

Den rådande second-handtrenden har dock fått många att besinna sig. Allt fler vill inreda sina hem med gamla prylar eller åtminstone adda till nått i det annars så moderna hemmet. Många börjar också upptäcka att man med färg och tyg kan förvandla det tristaste trista till nått riktigt kärt. Nya firmor som tar hand om andras skräp växer fram. Kort sagt, återbruk är roligt.

Det finns dem som slänger lerkrukor som blivit förkalkade. Jag tar rätt på dem!

Som i det flesta sammanhang här uti vår herres hage,så är smaken olika. Det en del tycker är charmigt tycker andra är fult. Jag gillar det ruffa och råa uttrycket och andra begriper inte ett skvatt av det jag sysslar med. ” Den är ju för fan rostig” eller ”skivan är ju alldeles nött”. ”Det där är ju soptippen direkt” Då är det ingen ide att påpeka det där med olika smak och att man på dem stora auktionshusen nu förtiden kan få betala lika mycket för ett klädskåp i plåt som en mindre gustaviansk spegel.


Refresh, remake, repair, reuse!.................................
 
Och är det inte det som är tjusningen? Vi får ju alla plats med våra stilideal och det finns verkligen nått för alla smaklökar. Jag köper gärna ett grovt verkstadsbord med avskavd skiva medans andra föredrar nått i blankaste mahogny.

Helt oavsett smakinriktning så har vi antik, vintage och loppis -älskare ett gemensamt. Vi är klimatsmarta! Vi gör en insats för miljön och det går av bara sig självt. Så nästa gång du står vid containerkanten tänk på att det finns dem som tycker gröna träbackar är snygga. Tänk Refresh, remake, repair, reuse!

På gensyn!
Per Larsson
Knut & Svea