Hur skulle det vara med ett besök på en auktion? Jag menar en riktig, tvättäkta gammal hederlig svensk slagauktion. Finns det fortfarande?
Provdockor och trevliga träjalusier hittar man ändå inte på en svensk aktion.
Har tidigare beklagat mig över att slagauktionerna i Stockholm sedan länge är ett minne blott. Borta är nöjet att strosa runt för att se och känna på sakerna, mötet med människor som har samma intresse, äta skvättkorv med bröd och dricka kaffe. Jag saknar verkligen söndagsritualen med visning och den upprymda känslan av fyndläge. Underhållningsvärdet av att iaktta antikhandlare X som ställer sig undangömd bakom en pelare så att ingen av oss andra ska se att det är just han som bjuder har också försvunnit. Nu sitter han som alla andra hemma på kammarn med sitt hemliga alias och jobbar helt ostört.
Trälådor och gamla skänkar hörde förr till auktionsfynden.
Nätauktionerna har helt tagit över. Dom stora auktionshusen håller sig med egna hemsidor där det klubbas pryttlar i stort sett dygnet runt. Bara det allra finaste och dyraste föremålen, sånt med utrop på runt hundratusen kronor går under klassisk slagauktion och då är det så storslaget att även dresscode kan förekomma. Antar att man inte vill ha massa blacka lurkar i salen. Länge hade auktionshusen i Stockholm en särställning där mycket från landet transporterades upp eller ner för att säljas i huvudstan. Men så kom stora samlingssajter som Auctionet och Barnebys och fångade upp många av dom mindre auktionshusen ute i landet. Nätauktionerna blev därmed folkligare och tillgängligheten och utbudet har ökat med hundra procent. Lika fullt längtar jag tillbaks till det gamla. Jag vill sitta med en inplastad nummerbricka och vifta!
Vacker byrå i senbarockstil och dekorativa tavelramar!
Man kan ju inte annat än hålla med om att det är en positiv utveckling i sak. Dessutom har priserna gått upp eftersom det är fler som bjuder på sakerna. Det är således inte
bara Stockholmare som förr var vana slagauktionskunder som hittar fram till varorna. Nu deltar den breda massan. Att allt blivit dyrare är ju positivt för den som säljer men för köparen har det blivit annat. Den här utvecklingen har också lett till att den genuina gårdsauktionen ute i ett fagert sommarsverige har blivit nått riktigt sällsynt. Orörda hem och dödsbon köps istället upp där det bästa säljs över nätet. Somliga auktionsfirmor försöker ändå locka till sig publik genom att använda begrepp som "gårdsauktion" i annonserna trots att det är ett hopplock av rester från flera olika hem med mer eller mindre skräp.
Är svag för ridstövlar med gamla träknektar i. Diagnos?
Nej, annat var det hemma i Jämtland på 90-talet. Då var det svårt att välja ut vilken gårdsauktion man skulle åka till eftersom det kunde gå flera samma lördag. Mitt intresse för gamla trädgårdsmöbler, gjutjärnsuror och skavt och nött var stort redan då. En trädgårdsgrupp med charm att dö för kunde gå för en trehundring. Ingen utom jag ville ha! Nu går motsvarande grupp på Market och man får punga ut med en femtusing. Tiderna förändras! Nu sitter jag här och skrollar i hopp om att hitta nått. Jag knappar in mina bud och får för det mesta ett sms om att jag har blivit överbjuden. Tänk att slagauktionen själv skulle gå och bli en raritet.
På gensyn!
per.larsson
Knut & Svea
Har tidigare beklagat mig över att slagauktionerna i Stockholm sedan länge är ett minne blott. Borta är nöjet att strosa runt för att se och känna på sakerna, mötet med människor som har samma intresse, äta skvättkorv med bröd och dricka kaffe. Jag saknar verkligen söndagsritualen med visning och den upprymda känslan av fyndläge. Underhållningsvärdet av att iaktta antikhandlare X som ställer sig undangömd bakom en pelare så att ingen av oss andra ska se att det är just han som bjuder har också försvunnit. Nu sitter han som alla andra hemma på kammarn med sitt hemliga alias och jobbar helt ostört. 
Trälådor och gamla skänkar hörde förr till auktionsfynden.
Nätauktionerna har helt tagit över. Dom stora auktionshusen håller sig med egna hemsidor där det klubbas pryttlar i stort sett dygnet runt. Bara det allra finaste och dyraste föremålen, sånt med utrop på runt hundratusen kronor går under klassisk slagauktion och då är det så storslaget att även dresscode kan förekomma. Antar att man inte vill ha massa blacka lurkar i salen. Länge hade auktionshusen i Stockholm en särställning där mycket från landet transporterades upp eller ner för att säljas i huvudstan. Men så kom stora samlingssajter som Auctionet och Barnebys och fångade upp många av dom mindre auktionshusen ute i landet. Nätauktionerna blev därmed folkligare och tillgängligheten och utbudet har ökat med hundra procent. Lika fullt längtar jag tillbaks till det gamla. Jag vill sitta med en inplastad nummerbricka och vifta! 
Vacker byrå i senbarockstil och dekorativa tavelramar!
Man kan ju inte annat än hålla med om att det är en positiv utveckling i sak. Dessutom har priserna gått upp eftersom det är fler som bjuder på sakerna. Det är således inte bara Stockholmare som förr var vana slagauktionskunder som hittar fram till varorna. Nu deltar den breda massan. Att allt blivit dyrare är ju positivt för den som säljer men för köparen har det blivit annat. Den här utvecklingen har också lett till att den genuina gårdsauktionen ute i ett fagert sommarsverige har blivit nått riktigt sällsynt. Orörda hem och dödsbon köps istället upp där det bästa säljs över nätet. Somliga auktionsfirmor försöker ändå locka till sig publik genom att använda begrepp som "gårdsauktion" i annonserna trots att det är ett hopplock av rester från flera olika hem med mer eller mindre skräp.
Nej, annat var det hemma i Jämtland på 90-talet. Då var det svårt att välja ut vilken gårdsauktion man skulle åka till eftersom det kunde gå flera samma lördag. Mitt intresse för gamla trädgårdsmöbler, gjutjärnsuror och skavt och nött var stort redan då. En trädgårdsgrupp med charm att dö för kunde gå för en trehundring. Ingen utom jag ville ha! Nu går motsvarande grupp på Market och man får punga ut med en femtusing. Tiderna förändras! Nu sitter jag här och skrollar i hopp om att hitta nått. Jag knappar in mina bud och får för det mesta ett sms om att jag har blivit överbjuden. Tänk att slagauktionen själv skulle gå och bli en raritet. På gensyn!
per.larsson
Knut & Svea
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar