Tillvarons ljuspunkter

Så snart höstruskets mörkare del av året infinner sig så blir vi lysgalna. Det verkar som folk suttit utan lampor hela fjolåret och vill nu inte vara med om det igen.

Ganska exakt i början av september börjar nämligen försäljningen av lampor dra i gång.Tak, vägg, bord och golvlampor, allt som lyser. Hit ska då också läggas ljusstakar av allehanda sorter. Jag som är svag för den mer råa industristilen ser som brukligt till att ha gamla fabrikslampor hemma, renoverade med ny el och upphängningsgrunkimojs. Olycklig är den som inte fått med sig en enda hem från inköpsresan, det har hänt även mig.

Snygga lampor från Olsson & Jensen hemma på lager. 

 

minns mitt första besök på en riktigt härlig antikmarknad. Klok som jag ansåg mig vara, ville jag först gå runt och rekognosera för att sedan återvända och slå till. Problemet var bara det att när jag bestämt mig var allt borta. Nu är jag mer proffsig. Målmedvetet ångar jag fram till närmsta hög av industrilampor, ger ett snabbt bud, blir avvisad, får sockra litet och lastar sen ombord.  Snabbt ser jag vilka som är ute efter samma pryttlar. En del kommer fram och vill köpa det man nyss köpt, bönar, ber. Andra sniffar som tryffelhundar efter backen i hopp om att nått ska dyka upp.

 

Det är milt sagt stressande att på avstånd blicka ut över en antikmarknad och se ett fält fullt av försäljare och inse att nånstans där, mitt i gröten, finns det jag söker. Lägger man dessutom till det faktum att inte bara lampor och ljusstakar ska inhandlas utan även möbler och annan, för stilen, nödvändig rekvisita, ja då kan det pirra till rejält. Efter att lamporna hängt i tryckt förvar i mitt butikstak hela sommaren har det nu blivit tajm att ta adjö. I takt med att mörkret stiger glider de åtråvärda plåtskärmarna säkert i väg och själv står jag snart tomhänt igen. Det är inte bara det att gamla industrilampor är populära, det är nått magiskt med dom också. Dom säljs nämligen påfallande ofta i par.

   

I bland får jag känslan av att en del tror industrilooken och hela shabbyvintage-grejen är ett svenskt fenomen. Inget är mer fel. Tyskar, fransmän och belgare vet hur man bäddar en rostig gammal järnsäng och tänder en lätt bucklad plåtlampa med charm. Därför får man också fajtas om inredningspryttlarna. En del europeiska butiker har ett utbud som gör mig fullkomligt tokig. Vart hittar dom allt? Jo, 05:00 på en antikmarknad nånstans ute i guds underbara Europa. Tänd ett ljus och låt det brinna!

 

På gensyn!

per larsson

Knut & Svea

Bilder på lampor i lager och nyinkommet efter oktobers inköpsresa läggs ut på hemsidan http://www.knutochsvea.se/