Butiken har hunnit fylla fem år och när jag tittar igenom
bloggen kan jag häpna över mängden prylar som under åren burits in och ut ur
den lilla butiksdörren på Roslagsgatan.
Somligt har jag helt glömt och får ett sting i hjärttrakten när jag återser. Annat kommer jag väl ihåg och en del saknar jag fortfarande. Och mer unika prylar, det vill säga saker som det inte finns en uppsjö av och sånt som man kanske aldrig igen kommer att lägga vantarna på, kan man rent ångra att man sålt. Nu kommer det alltid nya saker och nya förälskelser uppstår, men under en inköpsresa vet man aldrig vad man kommer att hitta, däremot vet man ju vad man haft.
Vackra franska glasflaskor och årets läckraste arbetsbord.
Ni som besökt butiken har säkert hört mig klaga över bristen
på utrymme. Här blir knökfullt och stundom får man smala in sig rejält för at ta
sig fram. Med ett på tok för litet lager, som ju även ska fungera som verkstad,
hamnar det mesta direkt i butiken. När jag tänker tillbaka inser jag hur naiv
jag varit. Jag drömde om fria ytor och snyggt exponerade varor. Aldrig någon turlista
över möbler som står på hög och väntar på en hjälpande renoverade hand. Jag
tänkte mig ordning och reda och dessutom en osviklig lust och ork till allt
arbete.
På inköpstripp ute i Europa.
Somligt har jag helt glömt och får ett sting i hjärttrakten när jag återser. Annat kommer jag väl ihåg och en del saknar jag fortfarande. Och mer unika prylar, det vill säga saker som det inte finns en uppsjö av och sånt som man kanske aldrig igen kommer att lägga vantarna på, kan man rent ångra att man sålt. Nu kommer det alltid nya saker och nya förälskelser uppstår, men under en inköpsresa vet man aldrig vad man kommer att hitta, däremot vet man ju vad man haft.
Underbart barockbord med lådor och byrå i Gustaviansk stil.
Efter fem år går det också att dra en hel del lärdomar, som
att jag exempelvis är en usel affärsman. Långt före jag tillgodoser efterfrågan
från den breda allmänheten låter jag lastbilen fyllas av det mest platskrävande
och högst opraktiska föremål som går att uppbringa. Folk frågar ju efter
slagbord och nått av Stig Lindberg. Varför då inte köpa in slagbord i stället
för maffiga köksöar och en Lindbergsvas i stället för rostiga plåtlådor? Kanske
skulle försäljningen slå rekord om ”rätt varor” införskaffades men det skulle
bli så mycket tråkigare. Dom som söker nått av Stig Lindberg eller Lisa Larsson
får jag vänligt hänvisa till andra äffärer.
På inköpstripp ute i Europa.
Min lilla verksamhet har blivit en brokig bukett bestående
av snickeri, måleri, möbeltapetseri och någonstans i mitten försäljeri. Ni som inte
besökt butiken kan kanske förnimma en viss oordning. Nåja! Allt blir inte som
man tänkt sig. På det hela taget trivs jag rätt gott i bröten och vissa drömmar
behöver man helt enkelt ha ouppnådda. För att bättra på platsbristen väntar närmast
en inköpsresa annars kavlar jag upp och tar resten av året som det kommer. Tror
att det blir enklast så.Tänk vad tiden går fort då man har roligt!
På Gensyn!
Per Larsson
Knut & svea
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar