Årets Julklapp! Gunghäst eller GPS?

När ska handelns utredningsinstitut utse gunghästen till årets julklapp? Eller har den kanske redan varit det långt innan jag kom till sans, så att säga? Hur som helst vill jag slå ett hårt slag för secondhand och återanvändandets charm så här mitt i rådande inköpshysteri.

















Att inte alla anammat begreppet ”slit och släng” är allt en jädrans tur. Om så varit fallet hade inte mycket av dagens antika inredningsdetaljer funnits kvar. Bättre då med ”den som spar han har” Har man dessutom begåvats med barn som inte demolerat det som kommit i vägen, i det här fallet en gunghäst, ja då är man en lycklig en.

Så varför inte slå till med en gunghäst. Sannolikt är det väl så nära man kan komma många barns högsta dröm, nämligen en levande häst. Nåja, i dag finns andra substitut, ”My little pony” tex, ni vet den där blanka plasttingesten med jätteman, ganska långt ifrån en sliten krake med gammalt träns, sadel och dinglande stigbyglar.











Nu är just gunghästar väldigt stryktåliga så ett och annat exemplar finns faktiskt kvar, om du nu skulle komma på andra tankar. Jag inbillar mig förvisso inte att barn av i dag skulle studsa sig prilliga av munterhet, om en gunghäst dök upp i något av paketen. Reaktionen skulle sannolikt vara den samma som att packa upp ett par vantar och en halsduk i matchande färg. Men den kan vara kul att köpa en ändå.

Inte bara flickor har lekt med gunghästar. Krigarkungen Karl XII fick det här exemplaret på sin tioårsdag. Det blev kanske inte så mycket lek för hans del. Gåvan var mer av ett verktyg för att fostra prinsen till ryttare och kung. (foto: kulturen i Lund)

Nej, inga gunghästar till barn av i dag, men kanske mamma, eller pappa skulle uppskatta en skönt patinerad en, med rumpa och hårman kvar. Ja, som kontrast till rakvattnet eller hårfönen menar jag. Och håll med mig igen! Som rent inredningsobjekt, en solitär på utvald plats är den väl inget annat än delikat.

Årets leksak 2006, en bilbana med döskalle i solitt plast

Av någon gåtfull anledning tycker jag också att gunghästar hör julen till. Möjligen är det illusionen av en gammaldags leksaksaffär vid sekelskiftet, vars skyltfönster är fullkletat med trummor och trumpeter, trampbilar, gunghästar och bokmärken, som lever i minnet från något gammalt svartvitt foto. Det var tider det, för en dekoratör.























Alvarligt undrar jag om handelns utredningsinstitut någonsin kommer att utse något annat än obrukat och sprillans nytt till årets julklapp. För hur skulle det se ut med nått föråldrat, begagnat och nött från antikhandeln. Det skulle se osannolikt förunderligt ut! Å fan vad snopen man skulle bli om man fick en gunghäst i stället för en GPS!






Per Larsson
Inredningsgalleriet Knut&Svea

Plocka fram ditt pick och pack och möblera om med gepäcket

...........................Ge mig hela kollit och jag skall sedan vara tyst. Finns nått läckrare än en svart, grön eller brun låda försedd med låsbart lock i mässing och rejäla läderdetaljer. Nu ska kofferten ner från vindar och ut i salongerna


Kofferten är utan tvekan den mest kända symbolen för den stora emigrationen under 1800-talet och 1900-talets första 20 år. Då fylldes dem med fattiga ägodelar och förnödenheter och stod för hopp om en bättre framtid. Men vid sekelskiftet användes också koffertar av globetrotters på besök i den fina världen. Då fyllda av sidenkalsonger och dyrbart rakvatten. Vissa exemplar har under de senaste fyrtio åren varit förpassad till vindar och kan därför ha kvar sina adresslappar och etiketter som vittnar om var i välden den befunnit sig. Från Gripsholm till New York och Waldorf Astoria. Brandenburger Hof i Berlin och Der Europäische hof i Heidelberg till stadshotellet i Ljusdal.

K&Co har samlat på sig några läckra franska koffertar

Jag är koffertbiten. En vällagrad koffert är som ett bortglömt bordsvin som när det öppnas, efter att ha återupptäcks, luktar själva fan. Visst! det är bara att skura ur, men sedan är det gott att fylla upp tomrummet med vadhelst du behöver gömma därhemma.









.........

Helt enkelt att få tag på är det faktiskt inte. Kanske passerar en snygg koffert auktion en till två gånger i halvåret, och då vill det ju till att man är där. Nått enstaka exemplar går också att hitta ute i antikhandeln. Priset ligger på ett par,tre tusen och sedan uppåt beronde på charmfaktor. Sällsynt är snyggt, så vad du än gör, plocka fram bagaget ur gömmorna, och använd det. Blir vasst som soffbord och skarpt som sidebord. Putta dit en jordglob och en gjutjärnsurna och fullbordat är ditt hem.

Per Larsson Inredningsgalleriet Knut&Svea

Många passioner, flera fetischer! Första avsnittet, gjutjärnsurnor

..............................................................................


















En del går i gång på figuriner, någon över urmodig teknik. Somliga steppar runt efter bajonetter, andra hoppar högt inför buckligt silver. Kalla mig freak, kalla mig nörd, men jag anser det vara högstämt med koffertar och urnor i gjutjärn.

Jag saknar aning och har ingen närmre förklaring till varför det blivit på detta viset. Men sannolikt är det något som under mina levnadsår påverkat min syn på det världsliga tingen och då på gjutjärnsurnor och koffertar i synnerhet.
Håll med om att detta är svårslagna inredningsprylar.
Urnor engelska 1800-tal. 22,000 kronor hos Orangeriet.











Som jag tidigare proklamerat så vägrar ja se urnorna som ett sommarföremål som ska stå utomhus fyllda med taning Tagets och en vissen Lobelia. Nej, året runt pryder dessa tingestar sin plats och givetvis även inne. Nu till jul, fyll urnorna till bredden av äpplen eller gör ett maffigt arrangemang med gran, en och tallris. Smocka en urna full med Hyacineter, Julstjärnor eller en kvist från ett lärkträ som har småkottarna kvar.












Nedan, Vit Fransk urna sekelskifte 2,500 kronor K&Co
Ett par urnor skoglund&Olsson 3,800 kronor Auktionskompaniet
Urna med hänklar nyrenässans, svart. 6,800 kronor Auktionsverket
Fransk rostig långurna 2000 kronor K&Co


















När du handlar gammalt gjutjärn gäller det dock att se upp! Billiga och nyproducerade urnor smyger sig in till och med på auktioner och dem kan vara nog så svåra att avslöja. När du lyfter på krukan ska åldern liksom kännas i både höft och vrist!

Ni förstår, att gå förbi en vackert patinerad urna hos en antikhandlare är omöjligt. Att försöka låta bli att ropa in en dito på auktion likaså. Det är troligt att dessa urninköp bidrar till mitt ekonomiska förfall. Och tunga som de är räknar jag med att sjunka både fort och djupt.

Per Larsson Inredningsgalleriet Knut&Svea

Antikviteter på tio-i-topp-lista

Noterar att sajten hitta.se sammanställt en tio-i-topp-lista över hobbyrelaterade ord som svenska folket söker på. Glädjande konstaterar jag att ordet antikviteter finns med på nionde plats. Det tyder på att intresset för gamla saker är mycket stort.

1. Gym
2. Ridklubbar
3. Dans
4. Bowlinghallar
5. Minigolfbanor
6. Simhallar
7. Foto
8. Idrottsföreningar
9. Antikviteter
10. Släktforskning

Tv:s genomslagskraft är stor och utan tvekan har SVT-programmet Antikrundan påverkat svenskens syn på antikviteter. Det populära programmet har passerat 10-årsstrecket och originalet, engelska BBC´s Antiques Roadshow, har gått i 25 år.
Efter antikrundan har flera uppföljare på antiktemat poppat upp. Snacka om antikt, antikdeckarna och nu senast första, andra, tredje. Antalet antik och samlarmässor har aldrig varit fler och nya auktionshus startas. Kolonn i Sundbyberg firar ett år och Laruitz har precis etablerat sig i Stockholm. Undrar om man vågar dra slutsatsen att handel med antikviteter fungerar! Och håll med om att det är märkligt att minigolfbanor, trots allt verkar populärare.


Per Larsson
Inredningsgalleriet Knut&Svea

Hårt eller mjukt, nytt eller nött från tomten?

Vi kan väl omgående vara överens. Inga mjuka paket i år. Och hur skulle det för omväxlingsskull vara med nått nött? Tror aldrig jag tidigare köpt något antikt till någon i julklapp och kan inte minnas att jag heller fått något. I år får det bli ändring på det.

Tips! Gamla antika leksaker behöver man aldrig bli gammal nog för att uppskatta! Flera av Stockholms auktionshus har haft fina leksaksauktioner på sistone. Snyggt bara som enstaka inredningsobjekt och kul att få för den som samlar. Frågan är om man vågar ge bort dylikt till sin treåriga brorson?

Bortsett från att jag häromdan gick förbi en starkt doftande blomsteruppsats med hyacinter och som då orsakade en lättare ryckning i julenerven så finns inte den minsta känsla i kroppen av att julen är i antågande. Det trots att jag tidigt bloggar om julpynt och nu tänker julklappar. Jag gör vad jag kan för att komma i form. Kanske infinner sig den rätta formen först då julpyntet börjar lyftas fram och granarna ute på stan tänds första advent.











.Så brått är det väl ändå inte, kanske ni tänker. Nej, men med hopp om att kunna undvika detta fanstyg, att irra runt dan före julafton, i brutalaste trängsel med klockan som främsta motståndare och helt sakna julklappsfantasi, så tänkte jag åtminstone småsmyga i gång redan nu.

Har man ett föräldrapar vars hela hus och hem brunnit ned till grunden och en bror och svägerska som köpt och totalrenoverat ett 300 kvadrat stort 20-tals hus, ja då borde saken vara rätt enkel då det kommer an på nödvändigheter i form av julklappar. Det behövs möbler och inredningsföremål. Frågan är bara vad? Ikea är inte det första som seglar upp i tanken. Det är snarare dags att tänka julklapp nästa gång jag stegar in i antikaffären.








Julkulor i fattigmanssilver och matchande kuddar och dynor i grått från Nordjem

Undrar vad mina släktingar skulle tycka om att få en guldförgylld spegel från 1700-talet. Eller tre dammiga franska sifoner eller Lennart Jirlows mustiga originallitografi ”dansen” Eller ett fat på högfot i fattigmanssilver fyllt av pannkakor och grädde, med sockerpuder på toppen? Själv skulle jag gå ner i spagat, dansa kongas och sjunga kupletter i glädjefnatt ända fram till påska.



















Nej, släkten tarvar dessvärre ytterligare funderingar och än finns ju tid. Men så har man ju sina bekanta också. Där känner jag mig däremot lyckligtvis klarsynt och skarp i mitt val. Till den vänsälla, kunskapsrike tillika vidsynta och mycket sjangdobele, kunde väl inget passa bättre än en skinnklädd låda med cylinderhatt och chapeau claque. Och till den andre, en sån där uppblåsbar docka som man under ensamma annandagskvällar kan leka med! God Jul!














Per Larsson
Inredningsgalleriet Knut&Svea