Att varsebli ny antikbutik i ett julpyntat och grannt Göteborg

Att hitta tidigare okända antikmarker och på köpet en butik som helt faller en i smaken händer inte ofta nu mer. Förvisso har jag, ingalunda, besökt landets samtliga antikaffärer ännu, så visst finns chansen att det händer igen, men det är på tok för långt mellan gångerna.

Vid Järntorget i Göteborg ligger Långgatorna. Det här är kvarter fyllda med råa och ruffiga fasader som för tankarna till Köpenhamn. Härligt! Inte nog med det. Det här är också Göteborgs antikbutik-tätaste område! För en inbiten kan det lätt ta en dag i anspråk, om man nu tänker sig besöka alla. Här finns allt från modernt 50, 60 och 70-tal till högrestånd och bättre begagnat. Jag tvärnitar framför ett av skyltfönstren där det dukats upp mer än vad jag kan efterfråga. På skylten står det Linné Antik.

¨¨¨¨¨¨¨¨......................................

Butiken har funnits i ett år och ägarinnan Rebecca McCabe, som precis köpt medel för att tvätta bort det för kvarteret så typiska klottret, visar sig ha den godaste smak.
Hennes butik är ljus och smyckad för en klassisk jul.
Precis som jag föredrar hon det bemålade. Allmoge och Gustavianskt, gärna provinsarbeten och en släng av Shabby Chick. Efter hårt slit har hon skrapat fram originalfärgen på ett pelarbord, 1700/1800-tal. Det blev så snyggt att hon helst inte vill sälja det.

I rustika mjölsäcks och linnetyger, syr Rebecca dessutom stiliga kuddfodral och nya överdrag till stolar som får ett rejält ansiktslyft och som genom ett slag blir högst presentabla. Vad du gör! När du kommer till Göteborg, missa inte denna pärla i antikvälden

Äntligen känns det i kroppen! Den första glöggen och saffransbullen har klarats av. En kollega hade med sig en jultallik på jobbet med Jansson, köttbullar, skinka, prinskorv och små ostar i röd plast. Göteborg badar i ljus och en tidigare oupptäckt ny antikaffär har påträffats!
Vi närmar oss jul!.

Per Larsson

Inredningsgalleriet Knut&Svea

Undvik missförstånd och besvikelser till jul. Ge dina anhöriga en komplett önskelista.

Eftersom jag befarar att det ännu är oklart för mina anhöriga och närmaste vänner vad jag egentligen vill ha i julklapp tar jag här tillfället i akt och printrar ner en önskelista, i all enkelhet.

Ett par franska speglar i rokoko-stil passar utmärkt i hallen. Till det skulle ett par fåtöljer i grått kraftigt linnetyg med ett par, tre trevliga kuddar kunna passa. Det gör även gamla bowlingkäglor i trä, som bildar ett snyggt stilleben på en gustaviansk skänk, riktigt fräckt!

..... ¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Järnsängar i skiftande slag har jag, som ni alla vet, rätt många av nu förtiden. Tro för den skull inte att jag vägrar ta emot fler. Kartells svarta bordslampa i klassisk stil, står sig snyggt mot shabby chick. Det gör även ett par dekorativa provdockor i rotting. Kanske har ni noterat bristen på god förvaring hemma hos mig. Ett rymligt skåp, gärna öppet, med hönsnät eller glas (det kvittar) kan därför komma väl till pass.

......Det är tänkbart att dem som känner mig tror och rent av hyser åsikter om att undertecknad har nog med saker. Nja! Jag skulle inte hålla med. För en sannfärdig materialist är värdet av att förvärva eller erhålla en sak det samma som vad det är för en trädkramare att rädda en Hasselbuske i parken. Föresten finns många andra människotyper som

heller aldrig får nog. Filatelister tillexempel.

När det kommer till möbler och inredning är det dessutom så att sakerna ska rulla, precis som pengarna. Har aldrig begripit mig på dem som säger ”nej vi kan inte köpa nått mer för vi har inte plats” Tror jag det, ut med det som du för stunden tröttnat på och ge plats åt det nya. Men för guds skull, släng inget. Upp på vind och ner i källare med prylarna, nästa år vid den här tidpunkten kan somligt komma till pass igen. Och då är det kul att ha sin egen loppmarknad att botanisera i.

Kanske endast en fullblodsidiot skulle anse sig behöva ett par bokstäver. Det är högst troligt att jag på den punkten har rätt. I mitt fall behövs dem till en snygg väggdekoration. Spaljedörrar av olika slag kommer till pass när jag drar i väg på mässa och lyktor,, lyktor, jag kan inte vara tydligare. Troligen ännu en av mina fetischer, passar i alla tänkbara miljöer och
sammanhang. ...............................................................

Jag ska heller inte glömma Tolixstolarna. Skulle behöva minst fyra stycken. Sådana finns hos Atmosphere i Göteborg har jag sett. Efter som jag tidigare nämnt sifoner och Lennart Jirlow utelämnar jag dessa nu.

Per Larsson
Inredningsgalleriet Knut&Svea

Årets Julklapp! Gunghäst eller GPS?

När ska handelns utredningsinstitut utse gunghästen till årets julklapp? Eller har den kanske redan varit det långt innan jag kom till sans, så att säga? Hur som helst vill jag slå ett hårt slag för secondhand och återanvändandets charm så här mitt i rådande inköpshysteri.

















Att inte alla anammat begreppet ”slit och släng” är allt en jädrans tur. Om så varit fallet hade inte mycket av dagens antika inredningsdetaljer funnits kvar. Bättre då med ”den som spar han har” Har man dessutom begåvats med barn som inte demolerat det som kommit i vägen, i det här fallet en gunghäst, ja då är man en lycklig en.

Så varför inte slå till med en gunghäst. Sannolikt är det väl så nära man kan komma många barns högsta dröm, nämligen en levande häst. Nåja, i dag finns andra substitut, ”My little pony” tex, ni vet den där blanka plasttingesten med jätteman, ganska långt ifrån en sliten krake med gammalt träns, sadel och dinglande stigbyglar.











Nu är just gunghästar väldigt stryktåliga så ett och annat exemplar finns faktiskt kvar, om du nu skulle komma på andra tankar. Jag inbillar mig förvisso inte att barn av i dag skulle studsa sig prilliga av munterhet, om en gunghäst dök upp i något av paketen. Reaktionen skulle sannolikt vara den samma som att packa upp ett par vantar och en halsduk i matchande färg. Men den kan vara kul att köpa en ändå.

Inte bara flickor har lekt med gunghästar. Krigarkungen Karl XII fick det här exemplaret på sin tioårsdag. Det blev kanske inte så mycket lek för hans del. Gåvan var mer av ett verktyg för att fostra prinsen till ryttare och kung. (foto: kulturen i Lund)

Nej, inga gunghästar till barn av i dag, men kanske mamma, eller pappa skulle uppskatta en skönt patinerad en, med rumpa och hårman kvar. Ja, som kontrast till rakvattnet eller hårfönen menar jag. Och håll med mig igen! Som rent inredningsobjekt, en solitär på utvald plats är den väl inget annat än delikat.

Årets leksak 2006, en bilbana med döskalle i solitt plast

Av någon gåtfull anledning tycker jag också att gunghästar hör julen till. Möjligen är det illusionen av en gammaldags leksaksaffär vid sekelskiftet, vars skyltfönster är fullkletat med trummor och trumpeter, trampbilar, gunghästar och bokmärken, som lever i minnet från något gammalt svartvitt foto. Det var tider det, för en dekoratör.























Alvarligt undrar jag om handelns utredningsinstitut någonsin kommer att utse något annat än obrukat och sprillans nytt till årets julklapp. För hur skulle det se ut med nått föråldrat, begagnat och nött från antikhandeln. Det skulle se osannolikt förunderligt ut! Å fan vad snopen man skulle bli om man fick en gunghäst i stället för en GPS!






Per Larsson
Inredningsgalleriet Knut&Svea