måndag 28 juni 2010

Kontinentala uppköp

Att köpa gods på överfulla antikmarknader och i små men naggande goda antikbutiker ute på den kontinentala landsbygden är nöjsamt. Betald semester när det är som bäst och med chaufför och allt!


Klockan fem på morgonen öppnar antikmarknaden. Den som är sent hemkommen från Bistro Tabu och vindrucken med dunkande skallebank göre sig icke besvär. Är varken det ena eller det andra men är lika fullt okristligt däven när klockan ringer vid pass fyra. Första tanken är att skippa rubbet och bli kvar i dun och bolster resten av dan. Men så kvicknar cellerna till och pulsen ökar då jag kommer till insikt om vad som väntar.






















Härliga marknadsobjekt. Pinnstolar, vitt porslin och korgar.

Parkeringen är knökad med lastbilar. Nummerplåtarna vittnar om att handlare från hela Europa finns på plats. En Dansk, en Norsk och se på fan, en Svensk. Vis av tidigare inköpsresor har pirran utrustats med en stor låda. På så sätt slipper man få händerna fulla och springa fram och tillbaka till lastbilen och dumpa av grejor stup i ett. En annan lärdom är att genast hugga dom prylar man vill ha. Att först gå runt och rekognosera för att sedan återvända och köpa saken är dödsdömt. Då är den borta, försvunnen, såld! Att pruta är också menlöst. Köper inte jag så köper hon!





Vackert brödskåp, vit hylla och vitt porslin.

En kontinental antikmarknad innehåller alla de ingredienser som den nötta stötta lant och industristilen består av. Det dinglar och väller av smått som stort. Som under ett maratonlopp rantar stressade handlare runt för att ingen trevlig inredningssak ska gå förlorad. Klockan tio är allt över. Överblivet stuvas ihop och marknaden stänger. Phu! Då kan man tända den där ciggen som suttit i mungipan i fyra timmar och föra katalog över inköp, sak för sak med pris. Nöjd och belåten slår jag fast att bra uppköp fyller knappt halva lastutrymmet.






Emaljerade mjölkkrukor och formar i alla slag.

Min gode vän, tillika chaufför och bärare hotar med fackliga stridsåtgärder om inte den kommande halvtimmen avsätts för frukost. Bäst så! Därefter väntar en heldagstur ut på landsbygden. Under alla resor har jag hittat många antikhandlare, stora och små, som döljer sig utefter krokiga vägar i små byar och mindre städer och som givet ska återbesökas. Det är alltid lika spännande att se vad nytt dom fått hem sen sist vi sågs.
......

En inköpsvecka går fort. Hemma i Stockholm väntar urlastning och utan förbehåll tvingas den lilla butiken svälja varenda pinal. Den som hade råd med lager! I ett slag förändras interiören och stämningen i butiken blir en annan, även om stilinriktningen är den samma. Varje resas uppköpslass har liksom sin personlighet och sätter sin prägel. Som vanligt har jag ingen som helst tanke på att skiljas från en enda pryttel och ogillar alla grannarnas närgångna frågor om priser och annat under pågående urlastning. Jag har ju just kommit hem!

På Gensyn!
Per Larsson
Knut & Svea

5 kommentarer:

Lilla huset på prärien sa...

Åh underbart Per! Den som ändå fick följa med på en sådan resa - vilken skatt, vilken ynnest. Jag kan riktigt känna den darrande luften av alla inköpare som stampar marken för att komma först fram. Kul att du fick med dig lite fint hem!

Jenny

n o r d i n g å r d e n sa...

Helsike, så mycket vackert!!!

Nej, det förstås jag, lite skalldunk glöms snabbt bort i denna miljö!

Det måste vara lux med en sådan betald semster och få fynda med sig varor hem, fasen va mycket fint! Mari

Anci sa...

Hej !
Oj, vad mycket fina saker ! Fast det är ju trängsel förstås :)

Hälsningar
Anci

Unknown sa...

Åh så charmig blogg du har! Kram Petra

Maria-Isabel sa...

Hahaha, vilken underbar skildring! Förstår precis ditt ogillande över för närgångna frågor om fynden, sådana frågor göre sig inte besvär förrän man fått lära känna (i mitt fall fotografera) godbitarna...