Med munter håg är man ute i god tid för att hinna kolla igenom det digra smörgåsbordet. Svänger in och parkerar på en nyslagen åker. Stiger ur och nästan rusar fram mot det uppradade utbudet. Det är redan trångt och folk drar och lyfter, vrider och inspekterar varenda pryl med lite tvist. På långt håll ser jag ett bockbord med låda i sargen och två underbara bondrokokostolar. När jag sedan springer över en bunt zinklådor och en hop gamla vackra gjutjärnsurnor så är saken klar. Här blir jag resten av dan.
En köttkvarn, en köttkvarn, vad får jag för köttkvarna ropar auktionisten. Jag tänker genast på Mårten i Jämtländska Kall, årets bästa auktionist för nått år sedan. Han har sagt att det inte blir nån riktig auktion utan köttkvarn och det ligger nått i det. Det går undan mellan slagen vilket uppskattas. Samtidigt gäller det att hänga med och inte tappa fokus. Ett knippe besman, Kockums emaljerade kärl, tvättbrädor, tvättfat och kanna från Göteborgsfabriken och så ett underbart litet golvvitrin. Jag ropar och viftar, blir överbjuden, tar i igen, igen och igen och pass på bud och slag! Vitrinskåpet blir inte mitt.
Franskt vitrinskåp i mustigt grönt och trädgårdsbord med förzinkad skiva
Kaffe och skvättkorv hör till och med viss vånda drar jag i mig två med stark senap. Det gäller att mellan tuggorna hålla fortsatt koll. När en trädgårdsgrupp, en svensk klassisk från 1920-talet i ljuvlig nött grön färg bärs fram stiger blodtrycket. Den ska med mig! Jag forcerar folkmassan och ställer mig väl synlig för auktionisten. Samma kvinna som köpte vitrinet bjuder emot. Men nu ger jag mig inte. När det kommer till trädgårdsromantik blir jag livsfarlig. Hon skriker, jag skriker, hon viftar, jag skriker och viftar, hon tittar på mig och tänker säkert att vad i all sin dar ska du med en nött och skavd trädgårdsgrupp till. Ja, och till det här priset? Kvinnan är besegrad, klubban går i bordet och gruppen är min.






































