måndag 15 oktober 2007

Inredningsprylar för alla smaker, i alla prisklasser på Kolonn. Stockholms nyaste auktionshus


Ännu går det att fynda på stadsauktion och samtidigt göra en bra affär som säljare! Ta en söndag i anspråk, kvittera ut en spade och njut av utbudet och chansen att hitta den mest personliga inredningsprylen! Här följer massor!


Ett härligt parti gamla tändsticksaskar. Läcker att ställa i hyllan eller sätta upp som färgglatt collage på vägen. Sjuttiofem askar för 200 kronor. Alltid lika snygg är den klassiska Dalahästen. Har den dessutom några år på nacken och därmed även lite patina, ja då är de oemotståndliga, detta exemplar fick man för endast 200kr

Går jag igång på något så är det porträtt! Här tre propra adelsmän i lagom skavda guldramar. Rena fyndet! 300 kronor. Lika dekorativt men inte fullt så vanligt förekommande på auktion var denna sigillbok från 1800-talet. Låt den ligga framme under en läcker fotogenlampa, eller skapa ett snyggt blickfång genom att sopa upp även den på väggen. 1300 kronor.

Ibland hissnar jag över priset och det faktum att någon verkligen är beredd att lägga så mycket pengar på ett föremål. I bland häpnar jag över att prylen överhuvudtaget har en köpare. På auktion finns nått för nästan alla smaker. Är man inte på jakt efter något särskilt kan man nästan alltid vara säker på att under en visning ändå hitta en liten pryl som just jag och ingen annan fallit för och som jag sedan efter ha vunnit budgivningen glatt kan kånka med hem.

Det liksom bara händer. Man går där på visningen, tittar, lyfter och känner och så plötsligt, där, snett bakom en Emmafåtölj i storblommigt tyg, på en liten låg bänk tillsammans med diverse vaser, koppar och byttor står det jag inte viste att jag ville ha. En byst i terrakotta från 1800-talet. Inte särskilt hög, max 30 cm. Vem den föreställer vet jag inte och det kvittar. Den är signerad J. Fahlstedt. Hur läcker som helst att ställa i fönstret eller på skrivbordet. Den ska jag ha!

Plötsligt är det dags för Utrop 49, tystnad, och pass på slag, ingen köper!
Just då sitter jag med två varmkorvar, en i vardera hand och är oförmögen att reagera. Jag förbannar mitt korvtuggande och ångrar mig i samma sekund som klubban viner och drar i podiet med en ihålig smäll. Bysten hade minst varit värd 200 spänn. Med lite tur går den igen på nästa auktion. Med otur så går den direkt åter till säljaren. Man får allt vara på hugget. Oftast går det undan värre!

Jag gillar auktionshuset Kolonn just därför att variationen av föremål är stor. Här finns nått för alla smaker och plånböcker. En Gustaviansk spegel, som pågrund av att den saknar sitt krön, går endast för 1600 kronor. Ett fynd! Oavsett krön pryder en sådan spegel sin plats. Strax efter går ytterligare en gustaviansk spegel, i annat utförande och i gott skick. Priset slutar på 7000 kronor. För en shabbychickälskare är valet lätt. Jag ropar på det havererade och sekunda och blir sannolikt lika nöjd som den som föredrar prima vara.




Paret stolar i rokoko,1700-tal fick man för 8500.
Trelådi
g sengustaviansk byrå i mahogny 18000 kronor.
Vacker senbarockbyrå
såldes till hugad spekulant för 13500.



Ett stiligt bibliotek sur från 1700-talet gick för 10000.
Ett elegant bordsur, empir gick även det för 10000.
Gustaviansk spegel 1700-tal, 7000.
Glasampeln i gustaviansk stil gillades av många
och gick till slut för 11500.


Vet man vad man är ute efter redan från början,
ja då gäller det att leta efter sitt sammanhang och sin stil.
Hålla båda ögonen öppna och sila bland allt
som trängs i auktionshallen. Jag sorterar snabbt ut allt
bemålat, skavt och nött. Gutsavianskt och bondallmoge.
Vackra porträtt och etsningar, en och annan koffert och
ljusstakar i fattigmanssilver. Och jag blev inte utan denna gång heller!



Skänk i Gustaviansk stil, ommålad, 2800 kronor.
Vad sägs om en Zornetsning från 1912 ”Dagmar” för 6500.
sex stycken stolar i Gustaviansk stil 1800-tal, 12000.
Vitrinskåp i två delar hopplockad men snygg, 10000 kronor.

Per Larsson
Inredningsgalleriet Knut&Svea

1 kommentar:

Anonym sa...

Min mormor och morfar hade en Zornetsning när jag växte upp, jag tyckte så mycket om den, men vet inte vart den tog vägen, tyvärr.