Det spänner enormt i istret, upplever det som jag svalt ett getingbo. Kinderna blossar röda och tror jag inte att spänningshuvudverken tilltar. Jag antar att en som är på väg att bli antikhandlare med sviktande håg ska känna sig ungefär så här då en affär av detta slaget är på väg att gå igenom, eventuellt, kanske! 
Industritaklampa Ezpace. Lådor och skylt K&Co. Urna och bordslampa Boutique Sophie.
Trädgårdstemat fortsätter, här stolar från Fil de Fer, Kronen och K&Co.
Jo, det är sant, jag är inne i vad man skulle kalla slutförhandlingar angående antikaffären på Roslagsgatan! Vi diskuterar just nu priset. Ni som är i branschen förstår det här med fasta kostnader. Med hyran, räntor och amorteringar får jag en månadskostnad som svider. För att överleva måste jag pruta, han tycker att jag tar i, men jag har inga alternativ. Nu suger han på budet och återkommer…Antar han mitt bud, ja då har vi en affär!
................
Trädgårdstemat fortsätter, här stolar från Fil de Fer, Kronen och K&Co.
Det är på dagen ett år och nio månader sedan jag sa upp min tjänst som redaktionschef helt förvissad om att antikaffär, ja det ska jag ha. Allt sen den dagen har lokalfrågan varit ett problem, så till den grad att jag mer än en gång varit på väg att ge upp. Att överta ett kontrakt för en lokal som ligger på en något så när hyfsad adress har visat sig svårt för en fattigfan. Ofta kommer frisörerna med, tycks det, obegränsade ekonomiska resurser. Budgivning uppstår som snart spårar ur. Trehundratusen blir sexhundratusen som blir niohundratusen. Är det inte frisörerna så är det mäklarkontoren eller varför inte restaurangägarna. Lokaler finns det annars gott om i Stockholm. Men ofta är dem på tok för stora och därmed för dyra. Är dem inte det är dem för små och ändå för dyra, eller så ligger dem så taskigt till att man knappast själv skulle hitta dit.
.................
Härligt rostig Tolixstol och cafébord från K&co. Klappstolar Boutique Sophie.
Jag ska inte romantisera lokalen på Roslagsgatan på något sätt. Den är i riktigt dåligt skick med ett stort behov av ansiktslyftning. Den är däremot stor nog för att tillgodose en nybörjare till antikhandlare och dess krav på utställningsytor. Hyran får anses dräglig och läget hyfsat gott på en av stans antikgator, här har varit antikaffär i över tjugo år. Så långt allt väl! Nu återstår frågan vad man mäktar med att betala för övertagandet. Man kan göra glädjekalkyler med försäljningssiffror som till och med skulle intressera Kamprad. Man kan göra fattigkalkyler där ett konkurshot ständigt lurar runt hörnet och man kan göra realistkalkyler där det går, men på nåder. Det är liksom den sista jag har att förhålla mig till och då finns det begränsningar, det finns ett såkallat utgiftstak! Trågigt va? Det som retar mig är, att oavsett vilken kalkyl man gör så är det bara ett antagande, det går inte att veta säkert hur det kommer att gå. Bunt dekorativa signalflaggor inropade på Stockholms Auktionsverk.
......
...................
Summa summarum! Hur mycket jag än vill och önskar betala mer så har jag nu lämnat ett slutbud. Nu får det bära eller brista. Vill som vanligt inte hoppas och tro att det kommer gå vägen, men inser att det finns en chans att få nyckeln i hand! Normalt budar man på ett objekt på auktion, nu budar jag på en hel antikbutik, skillnaden är enorm. Och tack alla ni bloggare för era hejarop och positiva tankar. Det känns bra att det finns fler shabby-entusiaster!
Summa summarum! Hur mycket jag än vill och önskar betala mer så har jag nu lämnat ett slutbud. Nu får det bära eller brista. Vill som vanligt inte hoppas och tro att det kommer gå vägen, men inser att det finns en chans att få nyckeln i hand! Normalt budar man på ett objekt på auktion, nu budar jag på en hel antikbutik, skillnaden är enorm. Och tack alla ni bloggare för era hejarop och positiva tankar. Det känns bra att det finns fler shabby-entusiaster! ..............
Per Larsson
Inredningsgalleriet Knut&Svea
