torsdag 8 maj 2008

Pass på bud och slag, första andra tredje!

Det spänner enormt i istret, upplever det som jag svalt ett getingbo. Kinderna blossar röda och tror jag inte att spänningshuvudverken tilltar. Jag antar att en som är på väg att bli antikhandlare med sviktande håg ska känna sig ungefär så här då en affär av detta slaget är på väg att gå igenom, eventuellt, kanske!









Industritaklampa Ezpace. Lådor och skylt K&Co. Urna och bordslampa Boutique Sophie.

Jo, det är sant, jag är inne i vad man skulle kalla slutförhandlingar angående antikaffären på Roslagsgatan! Vi diskuterar just nu priset. Ni som är i branschen förstår det här med fasta kostnader. Med hyran, räntor och amorteringar får jag en månadskostnad som svider. För att överleva måste jag pruta, han tycker att jag tar i, men jag har inga alternativ. Nu suger han på budet och återkommer…Antar han mitt bud, ja då har vi en affär!
................





Trädgårdstemat fortsätter, här stolar från Fil de Fer, Kronen och K&Co.

Det är på dagen ett år och nio månader sedan jag sa upp min tjänst som redaktionschef helt förvissad om att antikaffär, ja det ska jag ha. Allt sen den dagen har lokalfrågan varit ett problem, så till den grad att jag mer än en gång varit på väg att ge upp. Att överta ett kontrakt för en lokal som ligger på en något så när hyfsad adress har visat sig svårt för en fattigfan. Ofta kommer frisörerna med, tycks det, obegränsade ekonomiska resurser. Budgivning uppstår som snart spårar ur. Trehundratusen blir sexhundratusen som blir niohundratusen. Är det inte frisörerna så är det mäklarkontoren eller varför inte restaurangägarna. Lokaler finns det annars gott om i Stockholm. Men ofta är dem på tok för stora och därmed för dyra. Är dem inte det är dem för små och ändå för dyra, eller så ligger dem så taskigt till att man knappast själv skulle hitta dit.
.................









Härligt rostig Tolixstol och cafébord från K&co. Klappstolar Boutique Sophie.

Jag ska inte romantisera lokalen på Roslagsgatan på något sätt. Den är i riktigt dåligt skick med ett stort behov av ansiktslyftning. Den är däremot stor nog för att tillgodose en nybörjare till antikhandlare och dess krav på utställningsytor. Hyran får anses dräglig och läget hyfsat gott på en av stans antikgator, här har varit antikaffär i över tjugo år. Så långt allt väl! Nu återstår frågan vad man mäktar med att betala för övertagandet. Man kan göra glädjekalkyler med försäljningssiffror som till och med skulle intressera Kamprad. Man kan göra fattigkalkyler där ett konkurshot ständigt lurar runt hörnet och man kan göra realistkalkyler där det går, men på nåder. Det är liksom den sista jag har att förhålla mig till och då finns det begränsningar, det finns ett såkallat utgiftstak! Trågigt va? Det som retar mig är, att oavsett vilken kalkyl man gör så är det bara ett antagande, det går inte att veta säkert hur det kommer att gå. Bunt dekorativa signalflaggor inropade på Stockholms Auktionsverk.
......











...................
Summa summarum! Hur mycket jag än vill och önskar betala mer så har jag nu lämnat ett slutbud. Nu får det bära eller brista. Vill som vanligt inte hoppas och tro att det kommer gå vägen, men inser att det finns en chans att få nyckeln i hand! Normalt budar man på ett objekt på auktion, nu budar jag på en hel antikbutik, skillnaden är enorm. Och tack alla ni bloggare för era hejarop och positiva tankar. Det känns bra att det finns fler shabby-entusiaster!
..............


Per Larsson
Inredningsgalleriet Knut&Svea

måndag 5 maj 2008

Att köpa lagom dyrt för att sälja lagom billigt!

Det är mycket att fundera på för den som tänker sig in i det okända och högst osäkra. Här följer ännu ett kapitel ur ”Vi som eventuellt ska bli antikhandlare, men som saknar håg och nerver och har bryderier för än det ena än det andra”
..........












Härligt bokskåp från Fil de Fer, parkbänk Boutique Sophie, flaskor Kronen.

Hur ska man göra med inköpen? Ponera, alltså anta att kunder löper amok och försäljningen går fortare än vad man planerat, vad gör man då? Hur i all sin dag ska man bära sig åt för att få tag på saker som håller stilen, till rätt priser på ett kontinuerligt sätt? Att resa till Paris en gång i månaden är knappast realistiskt, inte ens till Köpenhamn. Att vara en flitig besökare på auktion är svårt för den som har en butik att sköta och ska man förlita sig på auktionshusens shabby-utbud, ja då blir det inte många inköp. Det är liksom mycket väsen för lite ull, om ni fattar. Och förutsättningslösa resor ut på bondvischan är heller inte att tänka på. Ska man ödsla tid på att rota i herr och fru åkerlägdas uthus, ja då vill man åtminstone i förväg veta att det finns nått matnyttigt i bröteshögen. Så frågan kvarstår! Hur gör man?
...............






Altarstakar Boutique Sophie, zinklådor K&Co.
.............
Om man vill kan man vända på problematiken och oroa sig för det rakt motsatta. Ponera, alltså anta att kunder löper amok men köper inte en enda pryl. Vad gör man då? Svaret på den frågan känns onekligen enklare. Man stänger, plockar ner skylten och går i konkurs med lite musik. Vilket ska man föredra och vilket scenario ska man oroa sig mest över? Ett svenskt ”lagom” scenario vore bäst. Alltså en lagom trög försäljningstakt som inte äventyrar vare sig det ena eller det andra. Ett lagom sakta mak, så pass att man hinner införskaffa nytt vart efter det säljs och som gör att jag och lilla firman håller sig flytande.















............................
Jag har sannolikt mycket att lära när det gäller inköp och försäljning. Jag inser att jag stundom, gudskelov inte jämt, men nog så ofta, köper in till allt för höga priser. Det beror helt enkelt på att jag blivit förtjust, fattat tycke, gått i gång på just den trevliga saken och därför inte har förstånd nog ge mig i budgivningen. Vad slutar sånt med? Sälja med plus minus noll ambitioner är knappast lönsamt. Att pruta för att bli av med dyrgripen är inte heller inkomstbringade. Det är bara att vanka ut i verklighetens antikbutiker så förstår ni vad jag menar. Somliga är så dyra att de hela närmast måste liknas vid en museal verksamhet där allt står där det står. Vad dessa lever av har jag ingen aning om. Andra är, om inte direkt billiga, så åtminstone så pass prisvärda att ett besök en gång i månaden är nödvändigt om man vill hänga med i vad som kommer in. Jag vill ju gärna tillhöra den sistnämnda kategorin.



Sköna inredningssaker inropade på Stockholms Auktionsverk.


I takt med att jag närmar mig ett avgörande växer oroshärdarna och saker och ting blir mer komplicerade än vad de någonsin varit. När drömmen om egen antikaffär en gång tog form var det annat. Då så enkelt, ljuvt och problemfritt. Ett liv i harmoni fjärran från den klockstress jag vant mig vid från televisionen. Nu en hop med farhågor och tappade hågar. Men visst! fortfarande spännande, utmanande och vansinnigt kul!

Per Larsson
Inredningsgalleriet Knut&Svea

torsdag 1 maj 2008

Dansk boligsmässa med shabby-trädgårdstema!

Antikmässor och danska boligsmässor, trädgårdsmässor och inredningsmässor, alla avlöser dem varandra och man hinner knappt med. Och nu väntar det stora kvalitetsauktions-racet. Med andra ord, en typisk vår!









Fransk balkonglåda och bokstäver Fil de Fer. Urna Kronen. Blomsterlåda K&Co.

Så har vintern rasat och sköna maj är här, äntligen är det vår! Att det är vår märks även på antalet kvalitetsauktioner. Auktionshusen ute i landet har sparat det bästa och finaste i antikväg och i stället för en vanlig vecko eller månadsauktion dundrar dem till med
vårkvalitén. Därför blir det auktioner varje helg framöver och flera auktioner krockar naturligtvis med varan. Det är bråda dagar för antikhandlarna alltså! Och det verkar som besökarna ska dras dit med hjälp av konsten. Stockholmsauktionsverk lockar med en målning av Bruno Liljefors men också med en byrå av självaste mästarsnickaren Georg Haupt. Uppsala kittlar med en Carl Larsson och Andy Warhols ”Marilyn”. Bukowskis dänger även dem i med en målning av Carl Larsson och en byrå av, gissa vem?? Just det, Georg Haupt. Sandstensurna från Fil de Fer.
.......









Parkbänk och gjutjärnsurnor Knut&Svea. Plåtväska Boutique Sophie.

Ingen av dessa tavlor lär hamna i min ägo och turligt nog är habegäret riktat mot andra objekt. Men trots det är det bland det roligaste som finns att gå på kvalitetsvisningarna. Vem vet hur länge det dröjer innan man får chansen att se dessa verk av Larsson och Liljefors igen?
Som sagt, mitt sikte är inställt på shabby-Vintage, bemålat gustavianskt och härlig bondrokoko. I Danmark arrangerades nyligen Bolig & Interieurmässan i øksnehallen med massor av oemotståndliga prylar. Som säsongen bjuder så är det mycket trädgårdsromantik och trädgårdsinspirerat just nu. Kan man bli annat än sjuk, då man ser den vackra franska balkonglådan högst upp? Urnor i sandsten och gjutjärn är också givna ingredienser och som jag predikat förr så är det obarmhärtigt synd att enbart använda sånt utomhus i trädgården. Finns det nått snyggare än en maffig gjutjärnsurna ståendes på den gamla skänken full med frukt eller blommor, jag frågar?
................









Det finns även cafébord och stolar som är allt för läckra för att ställas in i ett förråd över vintern. Den med lite fantasi ser i stället till att piffa upp i köket med de läckraste utemöblerna. Jag kan inte hjälpa det. Jag är så oerhört förtjust i att mixa ute och inneprylar. Nedan ser ni ytterligare ett exemplar av Folke Bensows vackra trädgårdsbänkar som han gjort för Näfeqvarnsbruk. Köptes för 6000 på auktionsverket, det är den värd. En pjäs som denna blir inte billigare med åren. Dessutom passar även en sån här utmärkt inne! Varför inte i hallen!
..............










..................

Annars så gäller det nu bara att hänga i. Kuta på kvalitetsauktionerna och pricka in godbitarna. Leta rätt på det man missat i antikhandeln. Dem flesta mässor är tack och lov över, så där blir det pausa fram till i höst. Men i sommar kommer alla bondauktioner i stället och det är minsann ingen lek att hitta rätt auktion. Jag menar om man ska åka land och rike runt vill man ju på ett ungefär veta vad som ska auktioneras ut. Men det är klart, går mina affärsplaner i lås, ja då blir det väl inte mycket landsortsauktioner för min del.Kanske inte ens en grillkväll?!! Banken är så här långt positiv, nu gäller det bara att förhandla med säljaren om priset. Det går sakta men jag börjar nästan, nästan tro att det blir jag som får köpa!


Per Larsson
Inredningsgalleriet Knut&Svea


tisdag 22 april 2008

Inga Köpenhamnsfasoner i Stockholms stad!

Vi som har för vana att strosa i antikbutiker för att hitta det där ”sommarextra” har högsäsong just nu. I Stockholm fortsätter försäljningen som brukligt inomhus, medans Köpenhamns butiker flyttar ut och fyller trottoarerna med myllrande arrangemang!
..........











Piedestal, glaskupor och urna från Kronen. Vattenkanna Boutique Sophie!

Dagar som dessa, när solen flödar och bladen spricker ut, kan man väl inte annat än njuta av tillvaron. Det får mig också att tänka på den svenska sommarstugeidyllen. Den går inte av för hackor den. Röda stugor med vita knutar. Sjöbodar med fisknät och doft av tjära. Böljande blomsterängar, med prästkrage och blåklockor. Öppna fönster med fladdrande gardiner, ljust, blont och fagert! En sann källa till inspiration och en känsla värd att ta med även hem till stan. Jag menar till balkonger, altaner och terrasser och kanske rent av till villan med tomten i Bromma eller vart ni nu huserar. Nu är det härligare än nånsin att flanera runt i Stockholm och leta trädgårdsromantik och allt annat sommarextra man kan tänkas hitta. Och så här års, då man är lättflirtad och yster är det en lätt match att fånga min uppmärksamhet för den antikhandlare som vill. Men dem är inte särskilt många!
................









Fågelbur 2.500 Boutique Sophie!Zinktunna K&Co. Zinkformar Knut&svea

I Köpenhamn vet dem däremot hur man får stopp på en flanör. Samtliga av mina favoritbutiker kan den ädla konsten att framför sina entréer, ute på trottoaren, duka upp ett oemotståndligt stilleben med korgar, trädgårdsmöbler, urnor, lådor och allt som kan kittla inredningsnerverna till bristningsgränsen. Jag tvärnitar förståss, botaniserar, fantiserar och handlar. Det är som i Paris, ni vet halva butiken finns ute på gatan. I Stockholm undrar jag om sånt är förbjudet. Att du som butiksinnehavare inte får barrikadera och göra hela trottoaren oframkomlig förstår jag, men jag menar så där lagom, lite grann, till lyst!
..............



...............
...............
På Roslagsgatan (där kanske, möjligen, eventuellt också jag hamnar) finns sju antikbutiker och ingen av dem anammar något trottoarflirteri. På Upplandsgatan finns minst lika många och bara en, Jerners, dukar upp till fest! Men så syns dem i mängden också! I Stockholm är det i stort sett bara blomsterhandlarna som bjuder ut sig med färgrika blickfång. Jag undrar varför det är så? Dessa Köpenhamnsfasoner tycks dock finnas i Göteborg och jag vill gärna ha de som hos Atmosphere, titta dit får ni se! Vårens primörer, nyinkommet godis till trädgård och uterum staplas om vart annat och bildar ett säljande inbjudande kollage, svårt att motstå. Undrar just vad Stockholms stad skulle säga om det arrangemanget. Eller så är det kanske så att dem inte har ett smack att erinra, utan det är bara handlarna som inte vill hålla på,,,vill hålla sig inne?
........










Gunghäst, glas och järnkorg Knut&Svea. Stol och Bord Boutique Sophie!

Om jag nu hamnar som butiksinnehavare på Roslagsgatan, så ska jag då göra vad jag kan för att skräpa ner på trottoaren. Bröteshögen ska synas redan i Roslagstull! Nej, jag tror ni fattar vad jag menar. Varför inte skapa lite Köpenhamnsk eller för den delen Parisisk känsla efter Stockholms trottoarer?!! Förövrigt ska jag i dag tisdag träffa butiksägaren för ytterligare en sväng om i förhandlandet. Med mej har jag en förståndig bankkvinna, det behövs!!!
Per Larsson
Inredningsgalleriet Knut&Svea

fredag 18 april 2008

Antika prylar med twist är tveklöst min melodi!

Jag handlar antikviteter med ögat och hjärtat. Jag kan betala tusenlappar för ett inredningsföremål med tilltal och charm, trots att det verkliga värdet handlar om hundralappar. Inte bryr jag mig det minsta om vem som designat eller tillverkat skrotet heller!
















Enligt dem svenska villaägarna så är höjden av dålig smak, takfläktar, valv/portaler, svängsoffor i skinnimitation, saloondörrar, spegelvägg och plastblommor. Jag instämmer helt!
Tecken på god smak är Bruno Mathsson möbler, ekbord, fondtapet och antikviteter. Instämmer, så när som på ekbordet! Det här visar en undersökning som Vi i villa gjort, där 2800 personer tillfrågats om vad som är god respektive dålig smak. Antikviteter kommer högt upp på listan. Glädjande, tycker en (eventuellt, kanske) blivande antikhandlare.
..............




Skånskt stenbord 28.000.
Clubfåtöljer 5000. Stockholms Auktionsverk.

Få länder har så många antikintresserade invånare som Sverige. Under somrarna är det något av en folkrörelse att handla på auktion. Under vinterhalvåret drar vi gärna i väg på statsauktionerna och strosar glatt runt i antik och secondhandbutiker. Och intresset för de stora kvalitetsauktionerna har ökat markant. Bukowski sålde till exempel förra året en byrå för 13 miljoner kronor. Som en hel Stockholmsvilla!! Nu köper jag med ögat och bryr mig mindre om vem som designat, vilket årtal det är gjort, vad det är värt eller vad det kommer att bli värt. För mig handlar det om dekorativa antikviteter med twist.
.................

















Är man ute efter att köpa billigt för att i framtiden sälja dyrt, ja då får man satsa annorlunda. Jag antar att det handlar om att köpa sånt som i dag inte är så högt värderat. 60-tals prylarna är exempelvis på väg upp i pris medan 50-talets grejor redan står mycket högt i kurs. Farmors servis kan man i dag köpa för långt under tusenlappen, men om några år värderas serviser säkert annorlunda och prisbilden blir då en annan. Det samma gäller kristallglas, nu för tiden får man nästan betalt för att ta hand om sådana. Nästan varje kotte kutar i dag benen av sig för att få tag på porslin och verk av Stig Lindberg eller Lisa Larsson, objekt från dessa kostar därför en hel del, medan massor av liknande formgivare glöms bort. 86 delar av "Nationalservisen" formgiven av Louse Adelborg för Rörstrand, gick för 2.500 på Stockholms Auktionsverk.
......................









Askfat och tekopp av Stig Lindberg. Lisa Larssonfigurer 4.500. Stockholms Auktionsverk. Bord "Superelips" Bruno Mathsson.

För inte alls så länge sedan var tenn inte värt ett skvatt. I dag är det omtyckt av många och därför riktigt dyrt. Mässing och koppar har man kunnat fynda under flera års tid nu, det är fortfarande köpvärt , men priserna börjar röra sig uppåt. Nyrokoko i alla dess former och färger får man för rena vrakpriser, tänk om det slår om och blir poppis?? Och så har vi vårt älskade shabby-vintage och allt som hör den såkallade lantstilen till. Vilken kursraket! Shabbystilen tycks breda ut sig i Sverige och vi blir allt fler som vill åt det ruffa, skavda och nötta. Än har vi en bit kvar till Dansk nivå, men under de senaste två åren har det liksom brakat igenom rejält och sagt pang! Nyrokokogrupp, nästan till skänks på auktion!
.....................







Franskt arkivskåp i plåt K&Co. Glasklockor Boutiqe Sophie.

Det är nog allt en jädrans tur det för en (eventuellt, kanske) blivande antikhandlare som inbillar sig att endast det han gillar själv ska säljas i butiken.
..............
Per Larsson
Inredningsgalleriet Knut&Svea