Alltid grönare skönare gräs hos grannen!

Det krävs tid, engagemang och pengar för den som önskar hitta nya shabby-prylar. För visst finns dem på mässa i en dansk slottsträdgård, på en svensk gårdsauktion och på den franska landsbygden, det gäller bara att ta sig dit!

Skodd och järnkruka Butik Sophie.

Blå skänk Housestyle.

Så har vårens traditionella country living-mässa arrangerats på Ledreborgs slott i Danmark. I slottsträdgården brukar en hel del shabby dukas fram och att åka dit utan medtagen släpvagn kan sätta psyket på hårda prov. Tur då att mycket av det man vill ha brukar vara ganska dyrt. Varför finns inget liknande arrangemang i Sverige? Jag bara undrar. Det tycks som vi har mer förkärlek för bagagelucke-loppis på en grusplan i Arboga, än en mässa vid något slott eller herresäte, där mat, trädgård, antikt och inredning blandas till en trevlig happening! Visst har vi mässor, men aldrig utomhus, utan alltid i en sporthall, mässhall eller i ett garage och aldrig blandar vi ihop begreppen heller. Var sak har sin mässa. Nåja! Jag har sagt det förr och säger det igen. Danskarna kan dem!

..............

.......................

Det den svenska sommaren annars, traditionsenligt, bjuder på är gårdsauktioner. Från norr till söder går många läckerbitar under klubban, det gäller bara att hitta dem bästa auktionerna. Genuina gårdsauktioner, det vill säga ett orört bo, blir dock allt mer sällsynt. Ofta är det hopplockade saker från flera håll som mindre nogräknade auktionsfirmor marknadsför som just ”genuin gårdsauktion” Den bluffen måste man genomskåda. Man åker inte gärna 20 mil eller mer för att hitta tombolavinster. Men huj så trevligt det blir när man lyckas pricka in en av de äkta tillställningarna. Ni vet ett sånt ställe där ladugårdsbottnar och uthus är fulla med just sånt som man vill ha. Allt från zinkbaljor, vattenkannor och lyktor till colorerade små 1800-tals tavlor, vitrinskåp och byråer. Sitter just nu och letar bland annonserna. De auktionshus som arrangerar en riktig gårdsauktion, brukar vara tidig med marknadsförningen.

Nytillverkad fåtölj " Writer cahir" Ralph Lauren.

..........................

.....................

Som jag bloggat om tidigare kan en tur på den danska och franska landsbygden också vara en lyckosam tripp för den som letar det där udda och extra i shabby-väg. Då kan man kombinera semester med inköp och känna sig både nyttig och lönsam. Jag kommer dock aldrig att göra en sån resa med personbil, nej aldrig, den utmaningen tar jag inte. Det blir till att hyra en skåpbil och jag tror ni förstår varför. Tänk att stå i sydfrankrike med ett läckert nött gräddvitt vitrinskåp för 1000-lappen och inte kunna ta med sig det hem! Det vore värdelöst! Samtidigt som många av oss shabby-svenskar blickar ut över kontinenten i hopp om att hitta dem rätta prylarna konstaterar jag att många av shabby-danskarna planerar för inköpsturer till Sverige. Gräset tycks alltid vara grönare på andra sidan. Nytillverkad säng "Hither hills brass bed" Ralph Lauren.

........................

Lådor från Ezpace. Bokstäver och dörrar från K&C0.

Nåja, som en god vän myntat ”Din tid kommer”! Att dra till frankrike blir inte det första jag gör med nyöppnad butik på fickan. Jag kommer att ha det jag sysslar med innan jag fått fason på lokalerna. Men en och annan Danmarkstur ska man väl allt klara av. Inte minst i oktober då det är antikmässa i Köpenhamn igen. Men innan dess ska det väl åtminstone ha blivet en riktig gårdsauktion någonstans i Sommarsverige, där förhoppningsvis många shabby-fynd går under klubban!

Per Larsson

Inredningsgalleriet Knut&Svea

Stilsäker shabby-chicare åter på pryljakt!

Jag vet vad jag vill ha och när jag ser det tar jag det! Jo, pyttsan! Tänk den som kunde vara så styv i korken. Jag vet vad jag vill ha, visst, men man ska ju ha plats, råd och tur också!

Bokstäver K&Co. Skönt nöttta stolar Knut&Svea.

Shabby-vintage-chic-stilen är inte så enkel att formulera för den som inte är hemma i träsket. När jag ska förklara för bekanta och vänner vad jag gillar och vad jag kommer att ha i den tänkta antikbutiken drar jag ofta till med ”bemålat, skavt, nött och rå, ruff, repig” Repig ?? säger dem då förvånat, ja, repig men med stil! Som jag bloggat om tidigare finns det dessutom stilar i stilen. Jag drar åt det industriella, plåt och stålhållet, medan anda går åt det mer sockersöta och sirligt blommiga. Rachel Ashwell sägs vara shabby chicens grundare och har skrivit en del böcker i ämnet. Den första utkom 1996, så som namngiven stil betraktat är det fråga om en riktig duvunge.

Vacker kirkestage Fil de Fer.

Under en dryga tioårsperiod har begreppet etsat sig fast hos allt fler och i dag tillverkas horder av shabby chic-prylar eller ”nytillverkat antikt” som säljs på världens alla inredningsmässor och som sedan hamnar ute i butikerna. Som alltid finns det både usla och lyckade varianter. Men inte finns det nått som går upp emot det ”äkta” det vill säga det gamla och antika! Att stilen är populär märks på många sätt, inte minst i inredningstidningar, men vad som är mer märkligt är bristen på shabby-butiker i Stockholm. I Köpenhamn hittar jag fler än jag kan räkna upp och där finns också flera antikhandlare som går i shabby-stilens fotspår. I Stockholm hittar jag bara en, möjligen två butiker som kvalar in. Även om jag känner mig ytterst stilsäker, målmedveten och vet vad jag vill ha så blir det allt en sann utmaning att skapa en butik som begreppsmässigt håller måttet. Vit trädgårdsstol Boutique Sophie.

..................

....................

....................

Det går liksom an att vara stor i käften här på bloggen, men att få till det i verkligheten ”på riktigt” ja, det är nått helt annat det. I synnerhet som utbudet av shabby-prylar är så starkt begränsat och svårt att få tag i. Det är inte bara att gå ut i skogen och plocka det man vill ha. Just nu är lagret välfyllt och jag har intalat mig själv att inte köpa en pryl till innan jag har butik. Men så inser jag att dem få, stilmässigt passande, saker som dyker upp framför fötterna, ja dem bör man nog norpa. Så i morgon söndag ska jag i alla fall ut på prylplockning igen. Har sett ett urläckert planteringsbord från 1800-talet med stenskiva och svarta sirliga gjutjärnsben, det ska jag ha! Dessutom har jag hittat ett cafébord från sekelskiftet, rufft och skavt rödmålat med järnben, det ska jag ha! Å vad sägs om en matt gråmålad affärsskänk, typ köpmandisk? Det ska jag ha!

.................

Orange byrå Green square. Rutigt bord K&CO.

.........................

För nu är det på det lilla enkla viset, kära shabby-vänner, att jag endast är en namnteckning ifrån att äga antikbutiken på Roslagsgatan. Och är det så att jag får sätta min kråka på kontraktet så tar jag över i månadsskiftet maj-juni. På gensyn!!

.............

Per Larsson

Inredningsgalleriet Knut&Svea

Sann pur pollen och inredningsavundsjuka!

Jag tror jag ska gå under av avundsjuka på alla som med sann glädje och iver shoppar loss på allt skavt och nött och trädgårdsromantiskt och som överhuvudtaget har nått att inreda. Hoppas jag blir med antikbutik snart, det vore ett substitut som hette duga.

Härlig blå pinnsoffa och gröna urnor från Kronen!

Tog en tur till Järva byggnadsvård i dag, är på jakt efter gamla drivbänksfönster, slitna och nötta förståss! Tror mig ha hittat ett par som skulle fungera bra som skiljevägg och stämningshöjare i den, eventuella, möjliga butikens trädgårdsromantiska del. Nu och under juni och juli ska trädgårdspryttlarnas förföriska charm spira och fram ska alla gjutjärnsurnor (som förvisso ska användas hela året) och trädgårdsborden, planteringsborden, bryggarstolarna och allt annat pjoller som får det att spritta i sommarinredarna. Har även hittat en urläcker Ralph Laurentapet med botaniska småtavlor som motiv. Ljuvt, ljust, bohemiskt och elegant! Hoppas verkligen att jag kommer få användning för den, 1300 kronor rullen!!!

..................

Plåtlådor och vinkaraffer K&Co. Spegelöverstycke Boutique Sophie!

Förutom att jag nu mer, så här års, blir pollensjuk går jag också omkring och är avundsjuk på alla som har en verklig och sann anledning att gå lös på trädgårdsrelaterad inredning. Alla dem som har en veranda, balkong eller altan att arbeta med under ljumma sommarkvällar. Eller varför inte en egen liten täppa, eller ett skärgårdshem från förra sekelskiftet som bara skriker efter nött trädgårdsromantik. För det är ju så att under dem kommande månaderna ändar inredaren sitt sätt att inreda. Så här års blir det inte mycket tapetserat. Inte heller river vi gärna väggar eller slipar eller för den delen lägger in golv. Nej, nu under sommaren är det duttandet med detaljer som gäller. Dynor att sitta på, lyktor och ljusstakar till trädgårdsbordet och fönsterbrädan. Nya fluffigt ljusa sommargardiner, krukor att plantera i och varför inte ett, liksom sommaren, ljuvt vinglas.

....................

........................
En sliten vattenkanna i zink blir en prydnad var än den ställs. En gammal kökssoffa, kanske en gustaviansk eller en 1800-tals modell, passar i köket men också på verandan. Där har även fågelburar en given plats. Kanske jag rent av skulle ställa dit en av de gamla järnsängarna. Tänk att tupplura i friskluften och somna in till ljudet av en lärkdrill. Att sedan en solig söndag åka på utflykt till en äkta gårdsauktion, gärna i Jämtland, och där hitta några trevliga trädgårds-urnor, en trevlig trädgårdsbänk och en rostig pall, ja det får närmast ögat att tåras!!! Jag låter allt som en blödig romantiker utan fast mark under fötterna, men håll med om att mina krav på tillvaron är tämligen ringa! Någon stråhatt kommer jag dock aldrig att ta på mig!!

.................

.........................

Om allt nu går ända in i kaklet, ja då får jag en behändig liten antikbutik i stan att ta hand om i stället. För mig med mina enkla vanor vore det lösningen på många våndor. Jag får skapa miljöer, stämningar och framför allt fortsätta köpa skavt och nött och annat härligt antikt som jag själv omöjligt längre kan husera. Ja, det vore som en sommar med Monica det! Utan stråhatt!

...............

Per Larsson

Inredningsgalleriet Knut&Svea

Pass på bud och slag, första andra tredje!

Det spänner enormt i istret, upplever det som jag svalt ett getingbo. Kinderna blossar röda och tror jag inte att spänningshuvudverken tilltar. Jag antar att en som är på väg att bli antikhandlare med sviktande håg ska känna sig ungefär så här då en affär av detta slaget är på väg att gå igenom, eventuellt, kanske!

Industritaklampa Ezpace. Lådor och skylt K&Co. Urna och bordslampa Boutique Sophie.

Jo, det är sant, jag är inne i vad man skulle kalla slutförhandlingar angående antikaffären på Roslagsgatan! Vi diskuterar just nu priset. Ni som är i branschen förstår det här med fasta kostnader. Med hyran, räntor och amorteringar får jag en månadskostnad som svider. För att överleva måste jag pruta, han tycker att jag tar i, men jag har inga alternativ. Nu suger han på budet och återkommer…Antar han mitt bud, ja då har vi en affär!

................

Trädgårdstemat fortsätter, här stolar från Fil de Fer, Kronen och K&Co.

Det är på dagen ett år och nio månader sedan jag sa upp min tjänst som redaktionschef helt förvissad om att antikaffär, ja det ska jag ha. Allt sen den dagen har lokalfrågan varit ett problem, så till den grad att jag mer än en gång varit på väg att ge upp. Att överta ett kontrakt för en lokal som ligger på en något så när hyfsad adress har visat sig svårt för en fattigfan. Ofta kommer frisörerna med, tycks det, obegränsade ekonomiska resurser. Budgivning uppstår som snart spårar ur. Trehundratusen blir sexhundratusen som blir niohundratusen. Är det inte frisörerna så är det mäklarkontoren eller varför inte restaurangägarna. Lokaler finns det annars gott om i Stockholm. Men ofta är dem på tok för stora och därmed för dyra. Är dem inte det är dem för små och ändå för dyra, eller så ligger dem så taskigt till att man knappast själv skulle hitta dit.

.................

Härligt rostig Tolixstol och cafébord från K&co. Klappstolar Boutique Sophie.

Jag ska inte romantisera lokalen på Roslagsgatan på något sätt. Den är i riktigt dåligt skick med ett stort behov av ansiktslyftning. Den är däremot stor nog för att tillgodose en nybörjare till antikhandlare och dess krav på utställningsytor. Hyran får anses dräglig och läget hyfsat gott på en av stans antikgator, här har varit antikaffär i över tjugo år. Så långt allt väl! Nu återstår frågan vad man mäktar med att betala för övertagandet. Man kan göra glädjekalkyler med försäljningssiffror som till och med skulle intressera Kamprad. Man kan göra fattigkalkyler där ett konkurshot ständigt lurar runt hörnet och man kan göra realistkalkyler där det går, men på nåder. Det är liksom den sista jag har att förhålla mig till och då finns det begränsningar, det finns ett såkallat utgiftstak! Trågigt va? Det som retar mig är, att oavsett vilken kalkyl man gör så är det bara ett antagande, det går inte att veta säkert hur det kommer att gå. Bunt dekorativa signalflaggor inropade på Stockholms Auktionsverk.

......

...................
Summa summarum! Hur mycket jag än vill och önskar betala mer så har jag nu lämnat ett slutbud. Nu får det bära eller brista. Vill som vanligt inte hoppas och tro att det kommer gå vägen, men inser att det finns en chans att få nyckeln i hand! Normalt budar man på ett objekt på auktion, nu budar jag på en hel antikbutik, skillnaden är enorm. Och tack alla ni bloggare för era hejarop och positiva tankar. Det känns bra att det finns fler shabby-entusiaster!

..............

Per Larsson

Inredningsgalleriet Knut&Svea

Att köpa lagom dyrt för att sälja lagom billigt!

Det är mycket att fundera på för den som tänker sig in i det okända och högst osäkra. Här följer ännu ett kapitel ur ”Vi som eventuellt ska bli antikhandlare, men som saknar håg och nerver och har bryderier för än det ena än det andra”
..........

Härligt bokskåp från Fil de Fer, parkbänk Boutique Sophie, flaskor Kronen.

Hur ska man göra med inköpen? Ponera, alltså anta att kunder löper amok och försäljningen går fortare än vad man planerat, vad gör man då? Hur i all sin dag ska man bära sig åt för att få tag på saker som håller stilen, till rätt priser på ett kontinuerligt sätt? Att resa till Paris en gång i månaden är knappast realistiskt, inte ens till Köpenhamn. Att vara en flitig besökare på auktion är svårt för den som har en butik att sköta och ska man förlita sig på auktionshusens shabby-utbud, ja då blir det inte många inköp. Det är liksom mycket väsen för lite ull, om ni fattar. Och förutsättningslösa resor ut på bondvischan är heller inte att tänka på. Ska man ödsla tid på att rota i herr och fru åkerlägdas uthus, ja då vill man åtminstone i förväg veta att det finns nått matnyttigt i bröteshögen. Så frågan kvarstår! Hur gör man?

...............

Altarstakar Boutique Sophie, zinklådor K&Co.

.............

Om man vill kan man vända på problematiken och oroa sig för det rakt motsatta. Ponera, alltså anta att kunder löper amok men köper inte en enda pryl. Vad gör man då? Svaret på den frågan känns onekligen enklare. Man stänger, plockar ner skylten och går i konkurs med lite musik. Vilket ska man föredra och vilket scenario ska man oroa sig mest över? Ett svenskt ”lagom” scenario vore bäst. Alltså en lagom trög försäljningstakt som inte äventyrar vare sig det ena eller det andra. Ett lagom sakta mak, så pass att man hinner införskaffa nytt vart efter det säljs och som gör att jag och lilla firman håller sig flytande.

............................

Jag har sannolikt mycket att lära när det gäller inköp och försäljning. Jag inser att jag stundom, gudskelov inte jämt, men nog så ofta, köper in till allt för höga priser. Det beror helt enkelt på att jag blivit förtjust, fattat tycke, gått i gång på just den trevliga saken och därför inte har förstånd nog ge mig i budgivningen. Vad slutar sånt med? Sälja med plus minus noll ambitioner är knappast lönsamt. Att pruta för att bli av med dyrgripen är inte heller inkomstbringade. Det är bara att vanka ut i verklighetens antikbutiker så förstår ni vad jag menar. Somliga är så dyra att de hela närmast måste liknas vid en museal verksamhet där allt står där det står. Vad dessa lever av har jag ingen aning om. Andra är, om inte direkt billiga, så åtminstone så pass prisvärda att ett besök en gång i månaden är nödvändigt om man vill hänga med i vad som kommer in. Jag vill ju gärna tillhöra den sistnämnda kategorin.

Sköna inredningssaker inropade på Stockholms Auktionsverk.

I takt med att jag närmar mig ett avgörande växer oroshärdarna och saker och ting blir mer komplicerade än vad de någonsin varit. När drömmen om egen antikaffär en gång tog form var det annat. Då så enkelt, ljuvt och problemfritt. Ett liv i harmoni fjärran från den klockstress jag vant mig vid från televisionen. Nu en hop med farhågor och tappade hågar. Men visst! fortfarande spännande, utmanande och vansinnigt kul!

Per Larsson
Inredningsgalleriet Knut&Svea