Ouppackade rester räddning då flunsan slår till!

Näsan sitter igen. Febern stiger och sjunker. Frossa och kallsvett tillsammans med ett huve som bultar likt en överhettad Folkvagnsmotor. Det är influensan som satt klorna i mig, med full kraft. Min kranka opasslighet gör mig dessutom klenare då jag inser vad jag går miste om. Auktionerna!
.....

Läcker soptunna och fågelbur från Sophie! .

......

Stackars krake, tänker ni. Ge honom Echinagard! Jo, tack! Har snart fått i mig en flaska nu och i dag har jag legat till sängs i en vecka vilket är rekord för min del. Men ett ska ni veta! Det är en sak att sumpa en auktion frivilligt då man efter en visning insett att det inte fanns nått att ha. Nått helt annat är det att bomma en auktion på grund av omständigheter man inte rår över och till råga på allt inse att det finns en hel del som man skulle vilja vara med och fajtas om. Insikten om att den där trevliga bondrokokostolen hamnar hos någon annan får det att susa i öronen. Farhågan om att den djävla stolen dessutom blir ovanligt billig får knäna att ge vika. Missunnsamheten gör mig yr och min egennyttiga person måste därmed återvända till sängs. Fattar ni? Jag är dubbelsjuk! Echinagard ger varken bot eller lindring!

.....

Två härligt nötta stolar, provinsarbeten, från 1700-talet gick på Auktionsverket i veckan för 5000. (Jag var inte där)

............

Det lilla kryddskåpet i härligt rostig plåt såldes i går på Kolonn för 900 (jag var inte där)

....

Ett missat utrop är alltid det största fyndet. Prylen, den man blev utan, är alltid den bästa doning som någonsin klubbats på auktion. Nedstämdheten över ett missat objekt är alltid större än glädjen över nått man köpt. Det köpta är aldrig lika bra som det missade. Ni förstår vad jag menar. Blä!

....................

..................

Att förvänta sig en bukett tulpaner, eller än mer befängt, en chokladask vore i det här läget inte bara korkat utan helt idiotiskt. Nej! Min enda tröst blir att rota i det ännu ouppackade. Ni vet i sånt som tidigare köpts eller ropats in men som ännu av oklara orsaker ligger kvar i papplådor. Mitt över dan, för ett par timmar, då man är tillräckligt kry för att resa sig får man passa på. Sakta vika upp flikarna på nån av de kartonger man kommer åt och försöka glädjas över det man hittar. Ja, just ja! Titta vad trevligt, en väckarklocka! Åååå, titta vilken fin plåtlåda, den är dansk! Å kuddarna i mjölsäckstyg! Dem kanske man ändå borde kasta bort till soffan. Men det orkar man inte. Krafterna sinar och det har blivit dags för Treo, täppt i näsan-spray, antifebertablett och tupplur.

........................

Väl nedbäddad återvänder omtöcknat tankarna till pågående auktion, jag skakar lätt i vrede, hostar av förkylning och somnar till slut av utmattning. Undrar vilken av diagnoserna som är värst? Stressattacken över förlorade, potentiella fynd eller flunsan?

Per Larsson
Inredningsgalleriet Knut&Svea

...................

Nu blommar löken, det är i alla fall nära!

Den är inte långt borta nu, våren. Det märks inte bara i rabatterna utan även hos några antikhandlare och på auktionshusen. Dem sköna trädgårdsattributen börjar tina fram.
....

Skulpturer från Kronen, gjutjärnsbord K&Co, staket och betognurna från Sophie.

Antikhandlare som hänger med det minsta (dem är inte många i det här skrået) har börjat plocka fram sina lerkrukor, gjutjärnsurnor och allt annat som hör en annalkande vår och sommar till. Vill man konkurrera med Plantagen och Ica-Maxis utbud så vill det nog till. Riktiga antikhandlare förstår att följa årstiderna och därmed kundens olika behov av prylar och låter därför interiören ändras precis som hos vilken annan butik som helst! En antikbutik som ser lika dan ut i januari som i juni känns i långa loppet trist och det tråkiga är att dem är rätt många med det upplägget. Ännu märkligare blir det när man stövlar in hos antikhandlare A och frågar –har ni inga gjutjärnsurnor? –Jo, visst, men vi har dem inte framme. Varför låter så påfallande många handlare bli att exponera vårens läckerheter när dem ändå har dem på lager?

Knut&Svea satsar på grönmålad zink och plåt i år.

Hos auktionshusen är det annat. Hos samtliga dyker trädgårdsartiklarna upp allt tätare ju närmre säsongen vi kommer. Dels beror det förståss på att fler hittar gammalt trädgårdsrelaterat rat i bodar och uthus efter att de städat ut efter någon anhöriga som fällt in hovarna under den gråkalla vintern. Så finns dem som själva badar i saker och under milda dagar väljer att rensa ut och sedan sälja på stads. Så finns kategorin äldre som säljer villan och flyttar till lägenhet. Det sker ofta under tidig vår och över blir då trädgårdsmöbler och annat smårafs som i bästa fall går på auktion. Dessutom kan auktionshusen själva spara godbitarna tills rätt säsong infinner sig. Det har med priset att göra. En trädgårdsskulptur kan bli dubbelt så dyr om den säljs på auktion i april i stället för i november.

..........

Som jag meddelat tidigare så saknar jag allt vad trädgård heter. För plånboken är det kanske tur, efter som jag annars sannolikt skulle handla ihjäl mig på avdelningen för diverse trädgårdsattribut. Men för kroppen och själen är det synd, i synnerhet som jag helt oavsett trädgårdsinnehav ändå handlar prylar som ohjälpligt är avsedda för just trädgård. Hur som helst! Gamla trädgårdssaker gör mig glad och när dem återfinns hos antikhandlarn är det precis som om luften känns lättare att andas, då vet man att det snart är vår.

.............

Knut&Svea har hamstrat gjutjärnsurnor hela vintern

Ett annat bevis på att det nu är nära är denna bild på Påskliljor som togs i dag i rabatten intill huset i Hässelbystrand där jag bor. Min fader som bor i Jämtland, där snön ligger djup, i frågåsatte genast bildens äkthet. –Du har grävt ner en bytta med lökar! Nej, det har jag inte. Dessa och många fler har kommit upp helt på egen hand och har till och med knoppar! Så fram med trädgårdsromantiken, snart smäller det.

Per Larsson

Inredningsgalleriet

Knut&Svea

Sätt p för parant, proper och populär!

Jag har inte tänkt så mycket på dem förut, men har sedan en tid tillbaka fattat tycke för bokstaven. Nu är jag bokstavstrogen och inser att en bokstav eller två kan vara riktigt snygga attribut till heminredningen!

...............

Bokstavligt talat, det är snyggt med bokstäver! Har många gånger under mina strapatser sparkat undan både m och s och andra lösa tecken ur alfabetet utan tanke på att det på något vis skulle vara snyggt med bokstäver. Ofta har det varit rester av skyltar till lanthandelsaffärer och andra gamla nedlagda butiker som legat i vägen då annat stått i fokus. Nu har jag ändrat mig. Jag tycker det är snyggt med bokstäver. Som ni kanske noterar så förekommer en annan bokstav i mina bloggar och det just för att de är snygga och dekorativa.

........

........

........

Nytt på inredningsfronten är det givetvis inte. Lösa bokstäver i till exempel guld har jag sett förr liksom bokstäver i betong och bokstäver som bokstöd, men det har liksom inte klickat. Det är först nu jag fått upp ögonen men det känns också som att bokstaven kommer på bredare front nu, dem poppar till och med upp i antikaffärerna. Fullt så långt som att köpa bokstäver på aukton har vi inte kommit, men att dem är i ropet kan väl bekräftas av att grossisterna Olsson & Jensen och House Doctor vid årets Formex sålde nyproducerade bokstäver med gammalt antikt utseende i lagom bucklig plåt.

....

....

Vad ska man då göra med dem? I stället för en tavla, häng dem på väggen, eller ställ dem i hyllan. Är det en tillräckligt stor bokstav, placera den på golvet. Det är hippt! En ensam bokstav i ett stilleben tillsammans med andra gamla prylar rätar liksom upp det hela. Bokstaven är ofta reslig, rak och grafiskt stram, vilket blir riktigt snyggt om mycket annat hänger på vischan! Så nästa gång jag stöter på en riktigt ruggig gammal bokstav med kantstötta hörn, krackelerad färg och rätt typsnitt, så får definitivt följa med hem. Massor av bokstäver bildar ett supersnyggt colage på väggen. Foto: Living Etc.

På tal om bokstäver. Ett av mina stora bekymmer just nu är vad som ska hända med den anrika teatern Folkans neonskylt! Grävskoporna har satts i fasaden som nu är på väg i backen. Östermalmstorg ska få nån form av galleria i stället. Men tänker ingen rädda undan skylten? Har flera gånger då jag passerat tänkt att den neonskylten kommer väl någon att ta hand om, en sådan härlig kuriositet från flydda dar, men icke! Månaderna har gått, neonskylten sitter kvar och grävskopan är bara några meter ifrån den nu, det är sannolikt fråga om dagar. Ska man i egen hög person behöva trava dit med kofot och skruvdragare?

Nej, snälla någon! Rädda neonskylten!

.......

Per Larsson

Inredningsgalleriet Knut&Svea

......

Dejliga antika dyrgripar och lattjo lump!

Genom att blanda dyrbara antikviteter och design med loppisfynd och dekorativ kuriosa skapar du ett rikt och omväxlande hem fjärran från det stereotypa och museala. Du blir unikt personlig och vågar rent av röra dig när du är hemma!
b

Vem vill leva sitt liv i ett museum? Tänk att ha rokokobyråerna ståendes på rad, helst inhägnade med rep så att möten med en mänsklig hand omöjliggörs. Å nåde den som slår sig ner i dem sköra guldförgyllda bergererna. Då är en örfil det enda raka! Å vem kom på den befängda iden att plocka fram finservisen? Den används knappt, (endast vissa delar) blott en gång om året och det vid högtidlighållandet av freden i Brömsebro.

Nej! Antikviteterna ska användas och införlivas i hemmets vardagliga bestyr. Annars kan det kvitta. Koka gröten i dem gamla kopparpottorna (förutsatt att legeringen är kvar) Gör sockerkaka i aladåbformarna, duka med udda porslin på slagbordet från 1700-talet. Sitt på bondrokokon och hoppa jämfota i järnsängarna. Antikviteter blir vackra av att användas. Det är först när man tillåter antikviteterna fylla en verklig uppgift som dem blir på riktigt, som dem smälter in. Den Gustavianska byrån i sovrummet ska givetvis inte gapa tom, den ska fyllas med småbyxor och strumphållare. Stearin ska rinna ner över kristallkronorna och
silverkandelabrarna, det ger liv! (ovan) gustaviansk byrå av Niclas Korp såld för 340.000 stora kvalitén Auktionsverket (akta lacken)

..............

Nu begriper till och med jag att den som sitter på ett Georg Haupt möblemang inte vill att någon tölp till bekant ska skrapa lacken av byrån genom att röra sig ovanligt osmidigt. Inte vore det heller särskilt kul om samme bekant lyckas knäcka benen på den gustavianska pinnstolen bara därför att det på nått vis ändå skulle kvitta. Ingalunda så! Allt för mycket slitage påverkar trots allt föremålets värde. Och går det sönder har det förståss knapp nått värde alls, det gäller även chabby chick möblemanget. Men antikviteterna ska tåla en normal livsföring! Inte sant? Bergére Louis XV 30,000 såld på Bukowskis höstkavilté

..........

.........

......

.....

.....

.....

.....

....

.....

.....

....

....

.....

.....

.....

.....

.....

...............

........

Vi shabby chicare har en klar fördel eftersom vi inte gillar det allt för välpolerade och inte suktar efter den blankaste mahognypjäs som går att uppbringa, utan fördrar föremål som redan fått sig en törn. Att omge sig med stryktåligat och skönt skavt är liksom en del av charmen. Den som dessutom blandar sina dyrgripar med loppisfynden får den absolut trevligaste hemmiljön. Dem dyrbara porträtten får samsas med läckra gamla reklamskyltar. Tolixstolarna i rostigt järn och rokokon står sida vid sida. Poesi!


Stryktåligt och oömt är min paroll. Klassiskt elegant och ovetenskapligt bohemiskt i en skön mix för ett hem att leva skröder i. (fast med måtta)

Avslutningsvis. För 850 spänn fick man denna härliga godisautomat,50-60-tal, från USA av märket Miller på auktionskompaniet. Värt varenda krona!

.....

Per Larsson

Inredningsgalleriet Knut&Svea

Det är dem små små detaljerna som gör det!

Det är inte stora soffmöblemang, bokhyllor och matsalsmöbler som gör skillnaden. Det är den lilla berömda pricken över i:t som får allt att falla på plats och bli en komplett helhet. Rätta paret ljusstakar och plötsligt har man hittat hem!

...........

En utställningsmonter på Mio eller Ikea känns nästan alltid själlöst opersonlig och det trots att man visst kan gilla det som finns i den. Vad är det som saknas? Jo, dem personliga ägodelarna, dem kantstötta och nötta detaljerna som gör mitt hem till mitt!
Att skapa en personlig stil, sätta touchen, behöver därför inte bli dyrt. Detaljer är sällan plågsamt kostsamma. Sett till vad dem bidrar med till heminredningen så är de rent av tokbilliga. Frågan är sedan vad för slags stil man är ute efter att återskapa. Maritimt, köp dig en gammal livboj! Modernt minimalistiskt, skaffa en bronskub! New England, leta efter en drivvedsljusstake, eller skaffa en trasig blomvas för att återskapa shabby chic! Tolixstol 4,800. K&Co

.....

Nåja! Fullt så enkelt behöver det inte vara. Inom shabby chic genren finns sedan flera stilriktningar. Dels hittar vi den mer typiskt kvinnliga varianten med pastellfärger, rosor, pioner och pur ljus lantlig romantik med släng av vintage. Sedan finns den mer råa delen med dovare färgskala, drag av industri och Parisisk storstadsvåning. Gemensamt är det nötta och skavda, antikviteterna och loppisfynden! Jag letar detaljer för att skapa den senare varianten men precis som många andra inredningsfanatiker är jag än mer komplex än så och blandar in ytterligare stilar i stilen. Jag åtrår det Gustavianska, den svenska bondrokokon, allmogen och till råga på allt är jag också trädgårdsromantiker. Borde jag gå i terapi?'

.........

.

Hur som helst! Utan dem personliga detaljerna stannar hemmet! Veckans hoprafs skäms inte för sig. Vad tycks om kransen ( högst upp i bild ) helt i zink? 3,200 K&Co. Paret gräddvita rokokostolar, 1760-tal (Ovan)? Stockholmsauktionsverk. Och Tolixstolarna? Sådana ska man ha massor av. Tolixstolar är konst!

..........

.........

..

Förövrigt anser jag att vi är på tok för dåliga på att fira en av vårt lands absolut största högtider, fettisdagen. Snart är den här och jag har börjat bulla upp. Till lunch i dag åt jag dubbel fetvägg! Ni vet en sån omgång som kung Adolf Fredrik åt ihjäl sig av. Vill man minska hälsoriskerna kan man alltid piffa upp semlan med till exempel färska hallon. Det är detaljerna som gör det!

Per Larsson

Inredningsgalleriet Knut&Svea