Ytterligare franska vinkorgar att lägga på hög!

Kan man hamna i sitsen att få för mycket av det goda? Kan det slumpa sig så att man en vacker dag står med drösvis av koffertar fast man bara kan hysa en? Jag börjar faktiskt tro att det är möjligt. Frågan är då vad man ska göra med allt man mot sunt förnuft köper?

snygga inredningsprylar från Sophie K&Co och Knut&Svea.

På samma gång som jag inser att det finns andra högre och mer framåtsyftande egenskaper att ägna livet åt, så konstaterar jag att jag har väldigt roligt som fullblodsmaterialist. Finns det nått som går upp mot att få bärga hem ett nytt inredningsfynd? Jag är tveksam! Råkar man hitta en sak som dessutom smälter in i hemmet, som om den vore producerad just för mig och min stil, ja då du! Ännu håller jag fast vid allt igenom ljusa inredningar, färgsatta med några små välvalda detaljer. Det avskalade blonda gör sig bra under hela året, men nu när ljuset återvänder finns inget snyggare! Det ska vara lätt, oömt och ledigt, med en gnutta attityd och så en kader av roliga detaljer.

.........

Visst! Urvalet av föremål begränsas när man är envist kräsen, och det kan därför ta sin tid att hitta rätt. Men å andra siden blir sakletarjakten intensivare, det är ett måste, och glädjen dubbel när det äntligt ramlar på plats. Sedan finns det ju andra begränsningar. Hur många gunghästar tål exempelvis ett hem? Jag kan sträcka mig till två. Men efter som jag nu och då hittar nya exemplar, som jag givetvis vill ha, uppstår problem. Vad gör man då? Låta bli att köpa nya? Nej den gubben går inte. Det blir i stället till att byta, skifta, ställa undan, kanske eventuellt, bara kanske, sälja.

........

Efter helgens Köpenhamnstripp kommer jag hem med ett antal vackra franska vinkorgar. Jag har några sedan tidigare, efter som gamla vinkorgar just är en sådan, i mitt tycke, trevlig inredningsdetalj. Men snyggt blir det ju inte om man dukar upp tio på rad! Nej, här kan man i stället välja vinkorg efter humör. Svart, grön, vit, ofärgad, det är bara att vraka. Alternativt kan man sälja några, alternativt alltså! Antika guldspeglar har jag nu så att jag kan täcka ett helt rums väggar. Absolut inte likadana, här finns gustavianska, barocka och sekelskiftesmodeller som alla var och en är bedårande på sitt vis. Byråer, porträtten och gjutjärnsurnorna har blivit många. Stolar, bord och skåp i digra högar, snyggt är det inte! En tysk liten teater med tillhörande kulisser 1000 kr Lilla Bukowski.

..........

.......................

.......................

Var sak, har i mitt fall, inte sin plats. Därför umgås jag med tanken att öppna antikbutik men jag vet e fan hur det skulle vara möjligt. Jag hyser nämligen den största aktning för vart och ett av de föremål jag samlat på mig och att sälja känns närmast som att bli av med en kroppsdel! Så än så länge kvarstår skylten ” ICKE TILL SALU ” åtminstone delvis! Och är det så att jag öppnar, ja då ska jag ha en lastbil med bakgavellyft, gärna en sån som postman Per har!

..............

Per Larsson

Inredningsgalleriet Knut&Svea