Årets Julklapp! Gunghäst eller GPS?

När ska handelns utredningsinstitut utse gunghästen till årets julklapp? Eller har den kanske redan varit det långt innan jag kom till sans, så att säga? Hur som helst vill jag slå ett hårt slag för secondhand och återanvändandets charm så här mitt i rådande inköpshysteri.

















Att inte alla anammat begreppet ”slit och släng” är allt en jädrans tur. Om så varit fallet hade inte mycket av dagens antika inredningsdetaljer funnits kvar. Bättre då med ”den som spar han har” Har man dessutom begåvats med barn som inte demolerat det som kommit i vägen, i det här fallet en gunghäst, ja då är man en lycklig en.

Så varför inte slå till med en gunghäst. Sannolikt är det väl så nära man kan komma många barns högsta dröm, nämligen en levande häst. Nåja, i dag finns andra substitut, ”My little pony” tex, ni vet den där blanka plasttingesten med jätteman, ganska långt ifrån en sliten krake med gammalt träns, sadel och dinglande stigbyglar.











Nu är just gunghästar väldigt stryktåliga så ett och annat exemplar finns faktiskt kvar, om du nu skulle komma på andra tankar. Jag inbillar mig förvisso inte att barn av i dag skulle studsa sig prilliga av munterhet, om en gunghäst dök upp i något av paketen. Reaktionen skulle sannolikt vara den samma som att packa upp ett par vantar och en halsduk i matchande färg. Men den kan vara kul att köpa en ändå.

Inte bara flickor har lekt med gunghästar. Krigarkungen Karl XII fick det här exemplaret på sin tioårsdag. Det blev kanske inte så mycket lek för hans del. Gåvan var mer av ett verktyg för att fostra prinsen till ryttare och kung. (foto: kulturen i Lund)

Nej, inga gunghästar till barn av i dag, men kanske mamma, eller pappa skulle uppskatta en skönt patinerad en, med rumpa och hårman kvar. Ja, som kontrast till rakvattnet eller hårfönen menar jag. Och håll med mig igen! Som rent inredningsobjekt, en solitär på utvald plats är den väl inget annat än delikat.

Årets leksak 2006, en bilbana med döskalle i solitt plast

Av någon gåtfull anledning tycker jag också att gunghästar hör julen till. Möjligen är det illusionen av en gammaldags leksaksaffär vid sekelskiftet, vars skyltfönster är fullkletat med trummor och trumpeter, trampbilar, gunghästar och bokmärken, som lever i minnet från något gammalt svartvitt foto. Det var tider det, för en dekoratör.























Alvarligt undrar jag om handelns utredningsinstitut någonsin kommer att utse något annat än obrukat och sprillans nytt till årets julklapp. För hur skulle det se ut med nått föråldrat, begagnat och nött från antikhandeln. Det skulle se osannolikt förunderligt ut! Å fan vad snopen man skulle bli om man fick en gunghäst i stället för en GPS!






Per Larsson
Inredningsgalleriet Knut&Svea