Antika prylar med twist är tveklöst min melodi!

Jag handlar antikviteter med ögat och hjärtat. Jag kan betala tusenlappar för ett inredningsföremål med tilltal och charm, trots att det verkliga värdet handlar om hundralappar. Inte bryr jag mig det minsta om vem som designat eller tillverkat skrotet heller!

Enligt dem svenska villaägarna så är höjden av dålig smak, takfläktar, valv/portaler, svängsoffor i skinnimitation, saloondörrar, spegelvägg och plastblommor. Jag instämmer helt!
Tecken på god smak är Bruno Mathsson möbler, ekbord, fondtapet och antikviteter. Instämmer, så när som på ekbordet! Det här visar en undersökning som Vi i villa gjort, där 2800 personer tillfrågats om vad som är god respektive dålig smak. Antikviteter kommer högt upp på listan. Glädjande, tycker en (eventuellt, kanske) blivande antikhandlare.

..............

Skånskt stenbord 28.000.

Clubfåtöljer 5000. Stockholms Auktionsverk.

Få länder har så många antikintresserade invånare som Sverige. Under somrarna är det något av en folkrörelse att handla på auktion. Under vinterhalvåret drar vi gärna i väg på statsauktionerna och strosar glatt runt i antik och secondhandbutiker. Och intresset för de stora kvalitetsauktionerna har ökat markant. Bukowski sålde till exempel förra året en byrå för 13 miljoner kronor. Som en hel Stockholmsvilla!! Nu köper jag med ögat och bryr mig mindre om vem som designat, vilket årtal det är gjort, vad det är värt eller vad det kommer att bli värt. För mig handlar det om dekorativa antikviteter med twist.

.................

Är man ute efter att köpa billigt för att i framtiden sälja dyrt, ja då får man satsa annorlunda. Jag antar att det handlar om att köpa sånt som i dag inte är så högt värderat. 60-tals prylarna är exempelvis på väg upp i pris medan 50-talets grejor redan står mycket högt i kurs. Farmors servis kan man i dag köpa för långt under tusenlappen, men om några år värderas serviser säkert annorlunda och prisbilden blir då en annan. Det samma gäller kristallglas, nu för tiden får man nästan betalt för att ta hand om sådana. Nästan varje kotte kutar i dag benen av sig för att få tag på porslin och verk av Stig Lindberg eller Lisa Larsson, objekt från dessa kostar därför en hel del, medan massor av liknande formgivare glöms bort. 86 delar av "Nationalservisen" formgiven av Louse Adelborg för Rörstrand, gick för 2.500 på Stockholms Auktionsverk.

......................

Askfat och tekopp av Stig Lindberg. Lisa Larssonfigurer 4.500. Stockholms Auktionsverk. Bord "Superelips" Bruno Mathsson.

För inte alls så länge sedan var tenn inte värt ett skvatt. I dag är det omtyckt av många och därför riktigt dyrt. Mässing och koppar har man kunnat fynda under flera års tid nu, det är fortfarande köpvärt , men priserna börjar röra sig uppåt. Nyrokoko i alla dess former och färger får man för rena vrakpriser, tänk om det slår om och blir poppis?? Och så har vi vårt älskade shabby-vintage och allt som hör den såkallade lantstilen till. Vilken kursraket! Shabbystilen tycks breda ut sig i Sverige och vi blir allt fler som vill åt det ruffa, skavda och nötta. Än har vi en bit kvar till Dansk nivå, men under de senaste två åren har det liksom brakat igenom rejält och sagt pang! Nyrokokogrupp, nästan till skänks på auktion!

.....................

Franskt arkivskåp i plåt K&Co. Glasklockor Boutiqe Sophie.

Det är nog allt en jädrans tur det för en (eventuellt, kanske) blivande antikhandlare som inbillar sig att endast det han gillar själv ska säljas i butiken.

..............

Per Larsson

Inredningsgalleriet Knut&Svea